Etikett: Tidningskrönika

Min tidningskrönika 28 augusti

Augusti 2016Skapad av Ove Danielsson sön, augusti 28, 2016 09:32:07

Skoldelen av nya Sjöängen har tagits i bruk. Det skedde som sig bör med vackra tal, musik och en trollkarl. Det är nu dags att släppa in folk även i den allmänna delen på det imponerande bygget. Skoldelen har varit en efterlängtad satsning. Under många år dömdes gamla Sjöängen ut helt, men nu har det svängt lite. Har läst att gamla skolan är riktigt bra.

Själv har jag tagit bilder till kommunens hemsida på den nya skolan både utvändigt och invändigt sedan byggstarten 2014. Det har varit trevligt att träffa alla byggjobbare. Tänker tillbaka lite på skolverksamheten när jag började i skolan i slutet på 40-talet. Det verkar som det alltid varit brist på skollokaler. Ansvariga politiker har haft svårt att bedöma hur aktiva folk är i sängkammaren år från år. Första åren fanns min klass i Kyrkskolan (Hamnhuset). Med en sträng och lite småelak lärarinna som gjorde skillnad på folk. Tyckte jag. Sedan blev det flytt till Elimkapellet. Klassrummet var i själva möteslokalen. Lite märklig skollokal med tanke på den ordinarie verksamheten. Kan så här i efterhand konstatera att många av oss inte var så heliga som man kanske ska vara i ett andligt rum.

Kyrkskolan 1949

Slutet på skolgången blev i en lokal med utsikt över torget, i gamla Bromanders matsalar. Vi hade inte så mycket nytta av utsikten. Lärarna tjatade ständigt om att vi skulle sitta stilla i bänkarna och inte titta ut. Nu för tiden är det självklart med skolskjutsar och skolmat. När jag började skolan var det inte så. Eleverna skulle ha tre kilometer till skolan för att kunna få ta del av förmånerna. För mej fattades det 500 meter. Skolbussen åkte förbi mej varje morgon när jag sprang eller gick till skolan. Egen cykel kom mycket senare in i bilden. Det fanns en viss turordning hemma när det gällde cyklar och jag var yngst. När det var som kallast tyckte någon av chaufförerna att det var för jäkligt och tog kontakt med en kommunalman i byn att jag också skulle få åka med. Men det blev nej. Regler var regler även då. Däremot kunde han tänka sig att jag skulle få skolmat. Mina föräldrar hade heller inga starka röster i samhället för att kunna påverka. Men jag brydde mej inte, morsans bulle och flaska mjölk fick duga även i fortsättningen. Det här var inget jag tänkte på och led av. Vill poängtera att jag inte vill kokettera med min uppväxt, men vill bara berätta om hur jag och många med mej hade det. Skönt att det skett förändringar. Allt var inte bättre förr.
————————

Tre bra saker.

Film. Bioverksamheten är igång på nya Sjöängen i Askersund. Något som många har sett fram emot. Allt är hypermodernt.

Fotboll. Askersundslagen IFK, Åmmeberg och Skyllbergs damlag hänger med i toppen. En trevlig höst väntar.

Äpplen. Ser när jag är ute och går att det dignar av äpplen i trädgårdarna. Transparente blanche som jag gillar och är en äppelsort som också utsetts till landskapsäpple för Västerbotten. Har planer på att gå in och palla, men modet sviker förmodligen.

Förra helgen invaderades Askersund av både folk och bilar. Orsaken var årets traditionella antikmarknad med auktion i hamnområdet. Antikmarknaden har blivit Askersunds stora publikmagnet. Svårt att sia om publiksiffran när det inte finns entré, men när jag förr skrev om tradjazzfestivalen använde jag mej av siffran 10-15 000. Det var bra siffror tyckte jag. Tror de är gångbara även för antikmarknaden

På något sätt hade arrangörerna fått till bilparkeringar åt alla. Det stod bilar nästan över allt. Någon kanske klagar men jag tycker att man får stå ut med att det råder något av djungelns lag trafikmässigt några dagar om året i Askersund när det är stora arrangemang. Det är fest och mycket folk. Samma är det på de vanliga marknadsdagarna. Ge parkeringsvakten några semesterdagar vid de här tillfällena. Alternativet är att trycka upp en jätteupplaga med böteslappar. Tycker man ska ha i minnet att många av stadens gamla gator är anpassade för hästskjutsar som inte stämmer med dagens bilutbud.

Många av gatorna i Askersund är byggda för hästskjutsar. Bilden är från 50-talet.

Firman som sköter trafikövervakningen i Askersund finns inte i stan, utan dyker lite när som helst med bil. Det gäller att ha lite tur om man skulle råka parkera fel i vardagen om man säger så. Det får mej att tänka på en person som jag kände med häftigt humör. Han hade blivit stoppad och bötfälld av polisen för att ha kört utan lyse på cykel en mörk kväll. Uppretad förklarade han att ”i går kväll hade jag lyse på cykeln, men då var ni minsann inte ute”. Till det kom ett antal osande kraftord. Själv åkte jag på böter vid den gamla gatan där jag bor. Stod två meter för nära gatukorsningen och det kostade mej 800 kronor. Lite surt när den gamla gatan nästan alltid är belamrad med bilar från gatukorsning till gatukorsning.

På kullerstenstorget i Askersund har man lagt rader med plattor för att underlätt för folk som har besvär med att ta sig fram på olika sätt och för folk med kundvagnar. Men där är respekten dålig. Jag förmodar att kommunen och parkeringsvakterna åtgärdar problemen med det snaraste. Annars åker tillgänglighetsflaggan ner på halv stång. Har också ett lite udda parkeringsminne. Hade fått order om att åka in till redaktionen Örebro för löneförhandlingar. Blev upplyst om var jag skulle parkera. Det blev 200 kronor i löneökning. När jag kom ut till bilen satt en böteslapp på rutan på samma summa. Lite snopet, men min vänlige chef tog hand om böterna. Det var han som hade visat mej parkeringsplatsen.

Askersund är en populär turiststad under sommarmånaderna. Under vinterhalvåret möter jag bara bekanta ansikten, men annat är det på sommaren. En del har planerat in semestrar i stan, medan andra stannar spontant och kanske fastnar någon dag extra.

Kom att tänka på hur viktigt det var att planera in semestrarna på den tiden jag jobbade. Det skulle stämma med övriga familjens ledigheter. Kände folk som började planera nästa års semester direkt efter ledigheten som varit. De lade ut kartor på köksbordet och prickade in platser som de skulle besöka året efter. Kom på mej själv några år efter pensioneringen att jag fortfarande funderade över vilka veckor vi skulle resa runt lite. Men det var innan jag insåg att som pensionär kunde jag välja vilken vecka som helst.

När jobbade på tidningen hade företaget ett antal lägenheter som vi anställda fick hyra under någon vecka. Om man hade tur i utlottningen. Var på den vackra ön Ven några gånger. Första gången fanns nästan inget att köpa eller göra på kvällstid. Senast jag var där fanns till och med en pizzeria och det är väl ett betyg på utveckling så gott som något för ett samhälle.

Innan jag kom till Ven hade jag hört talas om att där ute fanns det stora odlingar av durumvete. Ett mjöl som är ett hårt veteslag med extra starkt protein och som det pratades mycket om vid den här tiden. Tänkte vara lite kreativ och ta reda på hur det låg till. Och visst såg jag stora vetefält. Här skulle fotograferas. Träffade en lantbrukare på gärdet som jag lite inställsamt berömde för de fina durumåkrarna. Snabbt kom jag ner på jorden när han förklarade att det bara odlades durumvete vartannat år på ön. Just det här året var det vanligt vete. Så kan det gå om man inte är ordentligt insatt i ärendet. Men jag tog ändå några bilder för att lätta upp stämningen lite.

Testade också öns vårdinrättning. För att kunna sova ostört hade jag fått öronproppar av en person. Men de var torra och gamla. En fastnade i örat. Försökte med alla medel att få bort den. Strumpstickor, nålar, gafflar, gem och allt var det var men den satt fast. Sköterskan log vänligt och efter en stund hade hon plockat bort proppen. Det blir 100 kronor sa hon först, men när hon fick veta att jag inte tillhörde hennes landsting blev det betydligt dyrare. Det var sista gången jag använde öronproppar. Har helt enkelt inte råd med sådana störningsskydd med min enkla pension.
—————————————————————-

Tre bra saker.

Hamnen Askersund. Så fort det är varmt och solen skiner är det lite sydländskt över området. Uteserveringarna är fullsatta. För att inte tala om köerna till kioskerna med glass, fisk och korv.

Musik. Det finns mycket att välja på i kommunen. Festivalen ” Folk, Blues och Jazz i Askersund” är nyligen avslutad, men flera andra musikarrangemang väntar. Det är bara att hänga på.

Biblioteket. Uppmaningen är att låna tio böcker samtidigt och som tack få en fin tygkasse med text.

Min tidningskrönika 17 juli

Under politikerveckan i Almedalen har politikerna pratat mest hela tiden om svenskhet och hur folk som kommer hit ska bete sig så det blir rätt. Verkligheten när alla lämnat Almedalen brukar vara en helt annan. Då är det människor i närområdet som ser till att det fungerar och hjälper folk från andra länder till rätta. I Askersund finns det otaliga exempel på det.

Kom att tänka på en händelse när det gäller att försöka få folk att tänka som ”vi”. Minns vid ett tillfälle som journalist när jag skulle göra reportage om ett ställe där man försökte ändra beteende hos några personer som kommit snett i livet. På en rast frågade jag några av deltagarna om vad de gjorde på sammankomsterna. ”Vi tittar på film som visar hur vi ska vara för bli fina människor”, blev svaret uppgivet. Min undrar när jag återvände till redaktionen var om alla måste bli ”fina”. Det kanske räcker med att vara en bra människa så gott det går.

Det är heller inte helt lätt att komma till ett annat land och börja jobba. Ett ämne som också är aktuellt. Har erfarenhet av det och då hade jag ändå allt ordnat när jag kom fram. Under en kortare period arbetade jag på PLM:s svenska glasbruk i närheten av holländska Eindhoven. Vi var ett gäng som skulle göra flaskor under tiden en människa från olika länder skulle lära sig jobbet att göra flaskor. Vi var vana med att rätta till fel snabbt vid maskinerna, men i Holland skulle en maskinchef gör alla jobb. Fick inte ens ha några verktyg, utan vackert stå och vänta till chefen kom. Om det sedan tog en kvart hade ingen betydelse. Cheferna var också klädda i speciella gröna jackor där det tydligt stod att man var chef med stora bokstäver. Kan nämna att jag av någon anledning fick med en sådan hem, som sedan barnen använde när de skulle klä ut sig till påskkärringar och påskgubbar. Så olika kan traditioner i arbetslivet vara mellan olika länder. Något att tänka på och acceptera.
Bild från Hammars Glasbruk

Ett annat problem med utlandsjobb som jag hade var energiska tullare som alltid kallade in mej för kontroll. På den tiden hade jag svart hårt och mörkt skägg. Vad jag förstår var det urtypen för en kriminell typ. När de väl letat igenom väskorna med kalsonger, strumpor och skjortor utan att hitta något fick jag gå vidare och packa ihop prylarna själv. Skulle aldrig ens vågat ta med mej en pilsner extra även om det lockade ibland. Jag hade åkt dit direkt som smugglare. Och det hade inte varit roligt.

——————–

Tre bra saker.

Barnvecka. Under veckan som gått har kommunen, Askersund i centrum och ett antal föreningar i kommunen ordnat en hel vecka med barnaktiver.

Åmmeberg. Matchen Distriktscupen mellan Åmmeberg och ÖSK i fotboll blev precis den publiksuccé arrangörerna hade tänkt sig. Det blev säkert några välbehövliga kronor extra i klubbkassan.

Två flickor i Askersund — Elsa Mattsson, 11 år, och Elvira Gille, 10 år — kan numera tituleras hjältar när de lyckades rädda en ung kvinna från att drunkna vid Hagabadet i Askersund

Min tidningskrönika 19 juni

Många ungdomar söker efter sommarjobb för att dryga ut sina magra konton. Och för att kunna sätta lite extra guldkant på tillvaron. Alla har ju inte rika föräldrar och om det skulle vara så måste det vara roligt att tjäna lite egna pengar. I år verkar det vara ganska gott om sommarjobb.

Tänker tillbaka på mina egna sommarjobb och hur trevligt det vara att kunna tjäna några kronor. Jag tillhörde inte gruppen som kunde gå hem till föräldrarna vid Gårdsjön och få några pengar. De behövde sina pengar själva, så det gällde att springa runt och fråga efter jobb. Under några år hjälpte jag utkörare vid Askersunds bryggeri. Stod på lasset och plockade ihop dricka som folk beställde. Sommarjobbet på bryggeriet var berikande och då inte bara i pengar. Många udda personer kom till bryggeriet tidigt på dagen för att köpa sig en ”pilsnerdricka” . Den var en person som tyckte det var ett finare namn än att bara säga pilsner och öl. Som grabb fick jag ta del av livsöden av de mest skilda slag. Det fanns många trasiga själar bland de som kom för att ta sig dagens första pilsner. På den tiden bryggdes ölet i Askersund. Bryggmästarens mått på god pilsner var när han fick beröm av vägarbetarna. Han skröt ofta över att ”vägarbetarna tycker om min öl och då är den bra”.

På den tiden ställde folk ute i bygderna ut returflaskor och kuvert med pengar i vid vägkanten. Och det fungerade. Vad jag vet försvann det aldrig några pengar. Problemet för utkörarna var att hinna först. Annars kunde någon utkörare från något annat bryggeri vara före. Konkurrensen var hård och då var det inte alltid så noga med kundens önskemål om vilket bryggeri drycken kom ifrån. Några som köpte pilsner var hårt hållna av sina fruar, kanske med all rätta.”Du kan bära upp sex flaskor till lägenheten och sedan sex till pannrummet”, var önskemålet från en kund. En annan som jag lärde känna väl tillbringade sina sista dagar vid Askersunds sjukstuga. Han stod ofta på balkongen längst upp i huset och ropade:”Ove kom upp med sex pilsner”. Men det var inte tillåtet att leverera till en sjukling. Själv tyckte jag att han kunde ha fått sin kära dryck eftersom dagarna var räknade.

Ett lite mera udda jobb hade jag i en butik som var specialist på ost. Mycket av jobbet gick ut på att vända de stora ostarna på hyllorna i källarrummet flera gånger i veckan. Det skulle vara så. Även ost kan svettas och då måste det åtgärdas. Och det blev lite mitt jobb. Inte så glamoröst men det blev lite extrapengar för ostvändarjobbet.
__________________________

Tre bra saker.

Båtens Dag. Trevligt att båtklubben ordnar en dag i hamnen. Askersund är ju ändå en sjöstad.

Födelsedagar. Många i familjen fyller år vid den här tiden. Det betyder god mat och maffiga bakverk. Och många extra joggingrundor för att inte svälla ut allt för mycket.

EM-fotboll. Många fina matcher och många sena kvällar framför tv-apparaten med Alice vår katt. Tror hon tycker om fotboll eftersom hon spinner.

Alice och jag kollar på EM-fotboll. Hon spinner när hon tittar. En verklig fotbollsälskare.

Första maj, första maj varje sliten kavaj! Så lyder första raderna i Hannes Skölds arbetarsång ”Sången om striden och kärleken” från 1911. En sång som sjöngs ganska ofta när jag började bevaka 1 maj demonstrationerna som journalist en gång i tiden. Men nu är det andra toner som gäller. Internationalen och Arbetets söner, finns dock kvar på programmet. Men visst saknas Gösta Svensson och Skyllbergs musikkår vid demonstrationerna i Sydnärke.

När jag började skriva om 1 maj demonstrationerna var det noga med att alla ställen i bevakningsområdet skulle besökas. Det skulle vara bilder och långa referat vad talarna hade sagt. Problemet var att få allt att stämma. Om demonstrationerna i Askersund och Laxå låg på samma tid blev det problem som alla förstår. Jag fick vara en stund på varje ställe och sedan höra mej för vad folk hade sagt när jag inte var där. Och då kunde det bli fel. Alla uppfattar inte samma sak lika. Men blev det fel började telefonen på redaktionen ringa direkt på morgonen. Ibland hann jag inte in till redaktionen. Fick ta samtalen hemma vid frukostbordet ihop med kaffe och en limpskiva från en Skogaholm och en arg röst i telefonen.

Nu för tiden brukar talarna ha manus som skickas till redaktionerna i förväg. Tidigare fick vi journalister stå ute i regn och rusk för att skriva ner talen. Manus som sänts ut förväg kunde också ställa till problem om inte talaren följde manuset och man inte var på plats hela tiden. Vid ett tillfälle skulle skomakare Fagerbergs grabb, Gösta, från Askersund komma hem och hålla tal. Han hade arbetat sig upp och blivit kommunalråd i Solna och ett namn inom partiet. Jag hade fått talet men tänkte ändå gå dit och lyssna en stund. Det visade snart att skomakargrabben inte tog en mening från det färdiga manuset. Han pratade istället om sin uppväxt i Askersund och vägen fram till kommunalrådsposten. Ett personligt och intressant tal. Mycket bättre än det som stod i manuset. Och som tur var fanns jag på plats.

Talarna håller sig föredömligt korta nu för tiden. Jag har dock råkat ut för ett antal skräckexempel där ingen orkade lyssna färdigt. Slutligen kan jag nämna om en gammal kollega som inte kunde hålla isär sina privata åsikter och vad som framfördes i talarstolen. Han blev senare politiker. Vid ett tillfälle sprack skinnet på trumman för en musiker i demonstrationståget. Kollegan skrev att han slog sönder trumman i ilskan över dåliga argument i talen och att de var för få människor i demonstrationsleden.

5 maj 2016

Tre bra saker.

Frukost. En bra tid på dygnet vid frukostbordet med en tidning även om den är tunn ibland. Ser också fiskmåsarna bygger bo på skorsten intill. Det verkar jobbigt men det blir nog bra.

Riskteaterförening. En förening med Margareta Widell som ordförande har bildats. Det är för att Sjöängsbygget kommer att stå klart till hösten. Förhoppningen är att många teater- och kulturintresserade Askersundsbor ställer upp i föreningen och hjälper till.

Hamnen. Blommande träd och äntligen en fiskkiosk igen.

Fotbollssäsongen har rullat igång på allvar och det är svårt att missa sådana ”stora” händelser i en krönika. Som gammal sportjournalist och aktiv i sporten blir det en självklarhet. De som tycker det är tramsigt att springa runt och jaga en fotboll får ha överseende. Jo, jag har träffat någon sådan person.

Förr var de flesta fotbollsplaner på våren rena eländet. Många var ju bottenlösa, men matcherna skulle spelas. Gamla IP i Askersund spolades vintertid och det satte sina spår hela vårsäsongen. Det var alltid order till lagkaptenen att välja rätt sida i första halvlek för att vi sedan få en bekvämare resa i andra. Minns inte riktigt hur det var. Men jag har för mej att det var bäst att börja anfalla i lervällingen. Det var någon trädgårdskunnig mittfältare i laget som konstaterade att det saknades vanligt gräs på halva planen under våren. Vår gräsrotsspelare menade att det istället handlade om vattenväxter. I dag är det konstgräsplaner som gäller. Lagen från Askersund får åka till Hallsberg och hyra in på deras plan. Vem vet, om några år kanske det finns en i Askersunds kommun också.

Många fotbollsplaner i bygderna är borta. En del planer finns kvar men då finns inte fotbollslaget kvar. I min klubb, IFK, hade man mycket svårt i starten när det gällde fotboll. Något år efter föreningens bildande diskuterades frågan om inköp av en fotboll. Frågan bordlades, för att sedan avslås. Det här var i början på 1900-talet.

Som spelare har jag en del udda minnen från olika platser. Varje klubb hade en några ivriga supporters som förklarade läget, både för det egna laget och för oss som kom från Askersund. På Skyllbergsvallen mötte vi ofta ”Bertil i Dovra” på väg ut från förlustmatcher då han förklarade ”att det var rätt åt oss askersundare”. Trots knepiga planer fanns det ändå en viss charm över det hela. En kall dusch bakom omklädningsrummet vid Aspavallen var uppiggande inför helgens aktiviteter. Eller en Loranga från Mörtsjöns bryggeri i pausen uppe i Närkesberg. Det smakade bra. Ofta spelades matcherna klockan 13.15 söndagar. Att komma upp till Mariedamm en stekhet söndagseftermiddag i IFK:s vindtäta tröjor tillhörde dock inte den charmigaste avdelningen. Bara uppvärmningen tog hårt på krafterna. Strax intill planen fanns järnvägsspåren. Det hände ibland att vi från Askersund uppmanades att kolla extra noga på tåget under matcherna . Det skulle vara berikande för oss eftersom det saknades sådana färdmedel i centralorten. Tala om psykningar.

11 april 2016

Tre bra saker.

Stella Nova. Gruppen består av sju teaterintresserade flickor i kommunen. De har arbetet fram pjäsen ”Stella” som har visats i Askersunds FH. Pjäsen handlar om det allvarliga ämnet mobbning.

Norra Vätterns konstrunda. Arbetet med rundan 29 april-1 maj är full gång. Arrangörer är Norra Vätterns Bild och Formkonstnärer.

Kulturmöte i naturen. Nya i Askersund har chansen att praktisera svenska och lära sig mer om naturen vid naturreservatet Prinskullen kommande helg. Värd är Hopajola.