ovedanielsson.se

PRESSMEDDELANDE

Bokförlaget Bild & Kultur i Skyllberg strax norr om Askersund har fått förtroendet av Kungahuset att producera årsboken ”Det kungliga året 2015”

– Det är enormt roligt och hedrande att ha fått förtroendet att producera den kungliga årsboken, säger Maria Gunnarsson, som är skribent och redaktör för boken.

I ”Det kungliga året 2015” förekommer flera nedslag i Örebro län, som när kungaparet firade nationaldagen i Örebro eller när Kungen besökte SM-veckan i Ånnaboda. Dessutom produceras boken, som ges ut för 38:e gången, numera i Örebro län, av Bild & Kultur i Skyllberg.

– Det kungliga året gavs inte ut förra året, men hovet ville att den skulle ges ut på nytt och vi fick en förfrågan, säger Erik Gunnarsson, vd för Bild & Kultur.

Bild & Kultur har sedan tidigare ett långvarigt samarbete med det hovet, inte minst i form av de böcker om Sveriges hovleverantörer som man producerat i flera upplagor sedan slutet på 1990-talet. Att ett litet förlag på landsbygden ska få förtroendet att producera Det kungliga året är långt ifrån självklart, men till slut var det Kungen själv som bestämde.

– Maria och jag var inbjudna till ett möte med Kungen, Drottningen, riksmarskalken och hovets informationschef, och det slutade med att Kungen sa: ”Nu kör vi!”, säger Erik Gunnarsson.

Bild & Kultur har en överenskommelse med hovet om att producera Det kungliga året de kommande tre åren. Boken kommer att vara 88 sidor tjock och 2015 års upplaga kommer förstås bland annat fokusera på lyckliga tilldragelser som bröllop och prinsfödsel.

– Självklart blir det fylliga avsnitt från prins Carl Philip och Sofias bröllop, liksom prins Nicolas födsel och Kronprinsessan Victorias födelsedagsfirande på Öland. Men boken rymmer också mycket av det som präglar vardagen för Kungafamiljens medlemmar, som arbetet i deras stiftelser, mottagande av statsbesök och resor runtom i Sverige och utomlands, säger Maria Gunnarsson.

Utgivningsdatum för Det kungliga året 2015 beräknas till slutet av november 2015.

Foto: Erik Gunnarsson

Bild & Kultur i Skyllberg har producerat och givit ut böcker i över 20 år. Bild & Kultur är dessutom en byrå som är verksam inom områdena information, reklam och marknadsföring och bland annat bygger webbplatser, producerar trycksaker och skapar grafiska profiler.

Delar av Askersund finaste promenadstråk, Strandparken, var förr ett koloniområde. Mellan Varmbadhuset och Kallbadhuset, fanns det ett antal kolonilotter. Lite svårt att tänka sig i dag kanske men många hade det svårt och ville odla själva i början av 1900-talet och fram till krigsslutet på 40-talet. Odlingarna drygade ut hushållskassan. Kallbadhuset är borta men där finns i dag båtbryggor och ett litet lusthus håller på att byggas på en av bryggorna. Där odlingarna fanns ligger nu en boulebana.

Kolonilotterna syns till höger på bilden. Strax intill järnvägsspåret  och Sagers stuga. Bild från Leif Linus arkiv . En bild från 1920-talet.

Strandparken augusti 2015

 

Måste erkänna kolonilotterna i Strandparken var en nyhet för mej fram till någon vecka sedan. Brukar läsa gamla tidningar ibland och hittade en kungörelse från 1947 att de som hade kolonilotter i parken skulle få ha kvar sina odlingar ytterligare ett år. Tog kontakt med vännen Leif Linus om det fanns några bilder från odlingarna. Det var nytt för honom också men han hade i bakhuvudet att det fanns en bild i hans stora arkiv på odlingarna. Men han hade inte tittat så noga, men upptäckte nu att det fanns drivbänkar på bilderna som är från 20-talet. Järnvägen från Askersundsverken fram till hamnen slingrade sig förbi strax intill odlingarna.

Augusti 2015. Där  låg för Kallbadhuset

Gamla Kallbadhuset

För den som önskade fanns det också möjlighet att odla på Sjöängsområdet. Ny matjord hade körts på och den som önskade ett land skulle vända sig till åkare Skoog.

I slutet på 40-talet efter de hårda krigsåren svalnade intresset för odlingar i Strandparken. Det räckte med koloniområdet i Oxgropen, som nu har fått ett väldigt uppsving. Det är ett rent nöje att gå igenom området och se den stora odlarglädjen. För några år sedan bildades en förening som nu ser till att allt är välskött. Föreningen har också sett till att få dit en liten röd redskapsbod. Den 29 augusti håller föreningen ”öppet hus” . Gå dit och kolla. Oxgropens odlingar  är värt ett besök.

 

 

Snart är det höstmarknad i Askersund. Som journalist skulle naturligtvis marknaderna bevakas, annars hade många blivit besvikna. Händelser som lockar så stor publik till småstaden Askersund är förstås ett givet inslag i tidningen.  Men det var svårt att få någon variation på marknadsskrivandet år från år. Det var och är ganska likt.  Vid ett tillfälle prövade jag och kollegan Lotta att själva gå in som ”knallar” någon halvtimma. Lotta som karamellförsäljare och jag som skoputsare. Det gick över förväntan. Många kände igen mej och det var folk som aldrig putsat sina skor som nu ville testa. Efter en kvart fick jag dra mej ur det hela.  Folk stod på kö men det var nog mest att de såg det humoristiska i mitt putsande. Efteråt funderade jag starkt på om jag ändå inte hade valt fel yrke. Kanske skoputsning hade varit min grej men den anstormningen som blev just den marknadsdagen.

Under några år fanns det olika arrangörer för marknaden som har instiftats av Gustav Vasa för 465 år sedan. Det gick nästan inte att känna igen sig ibland. Sedan några år tillbaka är Lions arrangör och nu är det ordning och reda bland stånden. Tidigare var det kommunen själv som såg till att det fungerade. Förr fanns det gott om ”knallar” som hade talets gåva. Fram på eftermiddagen, efter många besök på stadens ölcafé, så mattades tempot. I dag är den typen av försäljare nästan helt borta och finns det några så är de inte särskilt roliga. De är seriösa på ett helt annat sätt än förr. Har alltid tyckt det varit roligt att lyssna.

Den rödhårige rakbladsförsäljaren drog alltid storpublik. ”Ordna kön för snart börjar jag sälja. Det är sista året jag finns på marknaderna i Askersund så passa på. Det är sista chansen. Allt ska bort, firman ska säljas”, var budskapet. Varje år.

En annan populär ”knalle” sålde knivar. ”Knivarna är så vassa att ni kan skära så tunna korvskivor att svärmor aldrig mera kommer tillbaka”. Ett försäljningsargument så gott som något tyckte han. Kanske någon köpte en kniv av det skälet?

                                          Den rödhårige marknadsförsäljaren

En annan försäljare med väggfasta konservöppnare upplyste om att han vaknade med ett ryck om nätterna bara för att gå upp och köra  några varv med sin öppnare. ”Men vill ni fortsätta skvätta ansjovisspad runt väggarna och sedan få städa en halv dag så är det upp det er. Jag och många andra har gjort våra val och använder mina öppnare”.

Vi får se vad försäljningsargumenten blir marknaden den 26 augusti…

 

                                  Villorna på Lustenrust speglar sig i Ingrids lilla hus

Ingrids lilla röda hus vid Höglunda  på Lustenrustområdet i Askersund  är en trevlig kontrast till den övriga större villabebyggelsen. Hon har nöjt sig med en liten charmig stuga på 24 kvadratmeter, som är anpassad direkt för henne. Ingrid drabbades av en stroke för 12 år sedan och det ledde till att hon inte kan röra sig som förr.

-Jag har ritat huset invändigt  och sett till att jag fått det precis som jag vill ha det. Detaljer är viktigt för mej. Det har byggarna fått erfara, berättar Ingrid med ett leende.

Ingrid med efternamnet Andreasson arbetade vid Askersunds kommun med kartor i 27 år. Hon var sjukskriven i två år efter sin stroke, men kom tillbaka till sitt kartjobb fram till 2007. I 60 år hade hennes familj ägt en sommarstuga på Ekerö vid Mälaren med ett fantastiskt läge.  För två år sedan sålde Ingrid sitt kära sommarhus, men det var inget lätt beslut.

-Insåg som ensamstående att jag inte  kunde klara av att sköta stället  längre. Då bestämde jag mej för att köpa en tomt i Askersunds kommun. Höglunda som ligger på en liten höjd med träd och buskar passade mej perfekt. Har alltid varit intresserad av äldre byggnader och miljöer. Allt ska stämma om jag ska bli nöjd. Jag har alltid bott i hus med bra utsikt. Allt är inte färdigt ännu. Ett trappräcke i järn vill jag ha vid handikapprampen. Det ska min son hjälpa mej med. Tänker också skaffa mej en liten timrad förrådsbyggnad. Jag är väldigt nöjd med mitt hus och tomt. Några fruktträd har jag också hunnit plantera, upplyser hon.

Husets placering var viktigt för Ingrid. Hon ville ha fönster i alla väderstreck.

-Kvällsolen njuter jag  av på en bänk med utsikt mot de större villorna i Lustenrustområdet. Morgonsolen kommer in genom toalettfönstret. Åt norr ser jag åkrar och skiftningar i grödorna. Entréingången finns på södersidan. Dörren har en snickare i Askersund tillverkat. Det är en kopia av en dörr som jag hade i stugan på Ekerö. Jag har nostalgiska skäl tagit med föremål från mitt gamla sommarparadis. Som en del tapeter. Fick tapeter över från Ekerö. De har jag också i min ordinarie bostad på Hagaområdet, omtalar Ingrid.

Utvändigt är Ingrids hus falurött med torpargrund. Läkten som är spikat på granvirket är av den gamla kantiga stilen. Ingrid ville inte ha läkt med profil. Det är de små detaljerna som görèt sjöng Povel Ramel en gång. Ingrid är helt inne på Povels linje. Hon ville heller inte ha några moderna synliga fula ventilationsskydd i torpargrunden. Ingrid har istället satsat på nät som väl flyter väl in i grunden.

 

 

Björn Fahlström och hans anställda i hans byggfirman har stått för Ingrids bygge.  Och hon är nöjd med gänget. Tomten kostade 134 000 kronor. Hur mycket allt kommer att kosta när det är färdigt är oklart i dagsläget.

-För mej  som bor i lägenhet har det viktigt att få ett sommarhus på nära håll och då har det fått kosta. Huset är vinterbonat så det är inga problem om för mej åka dit även under den kalla årstiden om det skulle vara så, upplyser Ingrid, nöjt.

På Ingrids tomt stod tidigare ett hus och ett uthus. Det revs och kommunen började sälja av tomter. I dag är  priset 150 000 kronor och det finns fortfarande en del tomter  i området att köpa. Strax intill Ingrids tomt är ett nytt hus på gång.

 

 

 

 

 

 

  Andreas Borg, farlig anfallare i IFK.

IFK Askersund vann hösten första seriematch på hemmaplan med 4-3 (2-3) över Pålsboda. Men det var en seger som satt långt inne trots spelövertag. Danne Nilsson avgjorde i slutminuten. IFK tog snabbt ledningen genom snabbe och farlige Adde Borg. Under första halvlek höll ensam gästernas försvar i arbete. Pålsbodas kvittering kom genom ett självmål. Gästerna tog också ledning genom farlige Patrik Larsson, innan Johan Hailee kvitterade fint framspelad av Borg. Precis innan halvtidsvilan tog Pålsboda på nytt ledningen genom Alexander Zetterlund.

Efter pausen pressade IFK hårt, men gästernas 16-årige målvakt Ulf Gunnarsson, höll emot i det längsta. Kvitteringen stod Emanuel Fahlström för, men då hade IFK redan haft två ribbträffar. Det var tre viktiga poäng för IFK som gör att man fortfarande hänger med i toppskitet. Laget som var hårt sjukdomsdrabbat gjorde en kämpamatch. Det gäller att spela till slutsignalen har gått som IFK gjorde den här kvällen. Segern visar också att klubben har många spelare att välja på.

Ove Danielsson

En uppmaning till alla idrottsnostalgiker, besök Örebro läns Idrottshistoriska Sällskaps nya utställningslokaler vid Slottsgatan 13 i Örebro. Där finns något för alla som är intresserad av idrott. Sällskapets bibliotek är också mycket välfyllt. Tidigare fanns samlingarna i länsmuseet, men tvingades flytta. Personligen tycker jag  att de  nya lokalerna i Föreningarnas Hus är bättre än de gamla i och finns i gatuplanet.

Sven-Arne Ahlberg och Göran Gunnarsson i Sällskapets nya lokaler

I år firar Sällskapet 30-årsjubelium med ett stort höstmöte i november på Stora Hotellet i Örebro. Jens Lind, känd bland annat för StoppTid på TV, kommer att föreläsa. Sällskapets cafèträffar med kända profiler är också mycket populära. Träffarna hålls i Frälsningsarméns lokaler Kungsgatan/Rudebecksgatan. Först  ut i höst  blir en träff med landshövding Maria Larsson. Enligt reklamen har hon ett grundmurat idrottsintresse. Hela programmet finns på ÖLIS hemsida. Den årliga höstresan går i år till Stora Alby, Upplands Väsby. Där ska resenärerna bland annat träffa travtränaren Stig H Johansson.

 

                                                          Boxning Elis Ask

                                                       Kurt Löfgren , skidor

                                                           KFUM, Örebro

Vi brukar vara ett litet gäng från Askersund som åker på en del av ÖLIS möten. Det är alltid fullsatt och då handlar det om 400-500 personer vid större möten med föreläsare. Imponerande.  Vid några tillfällen har också Sällskapet lagt sina möten i Askersund. Och det finns planer för flera. Själv passade jag på att göra ett besök i de nya lokalerna i samband med Örebros 750-årsfirande. Då fanns Sven-Arne Ahlberg och Göran Gunnarsson på plats. Båda kända profiler i idrotts-och föreningskretsar. Två trevliga herrar som jobbar hårt för Sällskapet, som många andra i styrelsen.

 

Askersund har aldrig haft  någon Folkets Park, som exempelvis Vretstorp. Det var dit vi askersundare  fick åka om vi skulle roa oss med att kasta pil och ta en citronil som det heter i schlagertexten. Ibland kunde det också bli en något starkare dryck. Det gick bussar från Askersund till parken i Vretstorp när det begav sig. De var alltid fullsatta och de flesta var också med tillbaka till Askersund. Klart att det blev lite manfall ibland, men att vakna i Vretstorp en morgon är inte det sämsta. Om det nu var i parken eller hos någon annan. Ibland var det nödvändigt att dela på en taxi för att komma dit.

 

I mitten på 50-talet  fördes diskussioner om att anlägga en Folkets Park i Stadsparken. Mannen bakom idén var stadsarkitekt Fredriksson. På gamla idrottsplatsen i Askersund fanns en festplats som drevs av idrottsföreningen. Under många var den mycket välbesökt.  Askersundarnas eget nöjesfält. 1953 slog Gösta ”Snoddas” Nordgren  publikrekord i parken. Men det gjorde han nästan på varje ställe han uppträde på den tiden.

Fredriksson tyckte inte att natursköna Stadsparken inte hade något att erbjuda som lockade till regelbundna besök på den tiden. Men det har ändrats. I dag Hembygdsgården i Stadsparken en pärla. Och inte nog med det. Den som vill kan också  åka minitåg till Hembygdsgården med  påstigning i hamnen. Fredriksson  ville helt enkelt flytta IFK:s festplats till Stadsparken. Ett annat av skälen till den föreslagna flytten var också  att  staden hade gjort intrång på gamla IP, med planerad villabebyggelsen ute vid Skrinnargatan. En ny festplats i Stadsparken skulle bli lite plåster på såren för IFK.

 

Frågan var också uppe i drätselkammaren för diskussioner. Fredriksson föreslog också att Torebergsvägen skulle dras fram över bäcken och järnvägen för att göra en bra uppfart till Stadsparken. Stadsarkitekten hade inte pekat ut något område i Stadsparken för en festplats. Men han menade att det fanns flera lämpliga platser i parken at välja på. Det skulle heller inte kosta särskilt mycket att anlägga en Folkets Park. Det behövdes bara lite inhägnader…

 

Nu blev det aldrig något med stadsarkitekt Fredrikssons förslag. Det blev aldrig någon Folkets Park i Askersund. Det enda som genomfördes av hans förslag var att Torebergsvägen förlängdes över bäcken fram till gamla järnvägsbanken så småningom. Men det var inte för att det skulle bättre uppfart till Stadsparken. Gamla järnvägsbanken är i dag döpt till Banvallsvägen . Vägen blev ett måste för den byggnation som finns där i dag.

Med facit i hand var det nog bäst att det inte blev någon Folkets park just i Stadsparken. Hembygdsföreningen har själva satsat hårt i Hembygdsgården och det verkar som det pågår ett ständigt förnyelsearbete och förbättringar. Men det hade säkert funnits andra platser för en Folkets park om det varit så. Askersunds stad hade dock ingen tradition med varken Folkets hus eller Folkets park. Dagens Folkets hus kom till när hantverkarna sålde sitt hus med  bio och allt.

 

Vi alla som åkte till Vretstorpsparken en gång i tiden kan glädja sig åt att parken finns kvar och ibland pågår det också aktiviteter där. Även om det inte var som på 50-talet. Men när man passar parken i Vretstorpsbacken så väcks minnen. Helt klart.

Midsommarfetserna vid Stjernsund och festerna på Borgmästareholmen var de stora nöjesplasterna fram till i mitten av 70-talet i Askersundstrakten. Det har gjorts försök att återuppliva festerna på holmen med dans och allt men de har inte lockat nog med folk. Orkestrerar och artister är dyra så det fodras stor publik för att det ska gå ihop sig. Nu är det ofta festivaler under några dagar som gäller. För en tid sedan fick jag möjlighet att kolla och fotografera av affischer från Stjensundsfesterna.  Det var Hemvärnet som arrangerade festerna och på plats fanns oftast de allra bästa och populäraste artisterna. Allt från Monica Zetterlund, Rolf Björling, Family Four, Toots Thieleman , Lilly Berglund, Ulla Sallert, Jokkmokks-Jocke och naturligtvis hemmasonen Bertil Boo. Ett givet dansband var Cool Candys , som Hemvärnet hade långtidskontrakt. Det skrevs långt innan bandet slog igenom på allvar med ”Muckartvist”.

 

 

 

Sommarsäsongen för verksamheten vid Medevi brunn är inne på sin sista vecka. Bara en uppmaning till alla som inte varit till brunnen och lyssnat till Medevi brunnsorkester eller gått Grötlunken i år. I dag består Brunnsorkestern av professionella musiker från hela landet.

Förutom konserterna i brunnsparken har jag några andra minnen från Medevi.  En gång skulle jag som journalist bevaka ett jubileum vid Medevi brunn. Kungen skulle komma, men fick förhinder. Istället dök prins Bertil upp som ersättare. Folk blev besvikna. Och till på köpet störtregnade det också just den dagen. Ett antal gånger har jag också spelat fotboll mot Medevi på deras trevliga idrottsplats. Minns inte om resultatet blev lika trevligt för vår del.

Prins Bertil och prinsessan Lilian

Hembygdsgårdarnas Dag firades i Askersund med en rad olika aktiviteter i vackra Hembygdsgården.  Allt från fiskdamm för barnen till smide och ”luffarslöjd”. Här kommer  några bilder.

Bo Andersson visade ”luffarslöjd”

 

 

Har ni det bra! Så lyder det ofta när artister tar plats på scenen. Och det upprepas flera gånger. Vet inte vad man tänkt sig att publiken ska svara? Själv har jag känt mej kraslig flera gånger på konserter och artistframträdanden, men det är inte något jag basunerat ut i folkmängden. Jag har hållit det för mej själv.

Som journalist i många år hann jag dock med att träffa många artister och författare. Askersunds egen sångstjärna, den sjungande bonden Bertil Boo, kom in på redaktionen ibland när han kom hem på sommaren för att koppla av från turnerandet. En vänlig man som ibland bjöd på lite sång för mej och kontoristerna Sonja och Britt. Han var också lite besviken på farsan Sven, som hade klätt vår lilla röda stuga vid sjön med vita så kallade ”fattiglappar”. Skivorna skulle vara en bra isolering i gamla dragiga hus. Bertil tyckte det skulle bli svårt att sjunga ”I en röd liten stuga ner vid sjön ska vi bo”. Det stämde inte med vita eternitplattor.

Bertil berättade att han varit på turné i Norrland och gästat en rad ålderdomshem. Vid ett framträdande kom en gammal man fram och tackade för den fina sången, samtidigt som han förklarade att han aldrig trott att han skulle få träffa sin idol Harry Brandelius i verkligheten. Bertil skrattade gott  åt händelsen i det norrländska ålderdomshemmet.

Jag är ganska säker på att min gamle bekant Erik Frykman, hade funnits med i Sverigeuttagningarna  till Melodifestivalen om det varit aktuellt  på hans tid. Eriks populära schlagers finns fortfarande med i allsångshäften och sjungs så fort det drar ihop sig till allsång någonstans.  Han var medansvarig till evergreens som ”En dörr står på glänt”, ” I en grönmålad båt”, ”Två små fåglar på en gren” och sist men inte minst ”En röd liten stuga ner vid sjön”.

Schlagerförfattare Erik Frykman fick själv inte bo i en röd  stuga vid sjön när han flyttade till Askersund på 70-talet, men ibland dök det i alla falla  upp en grönmålad  båt i vattnet utanför  köksfönstret vid Sundsgatan.

Erik var lugn och stillsam man som inte gjorde stort väsen av sig. Vi hälsade på varandra, men i början visste jag inte att det var den Frykman som hade gjort alla schlagers som folk gick och gnolade på från och till. Jag visste att någon Frykman och Paddock hade skrivit visor. Men varför skulle Frykman ha flyttat till Askersund? Man borde ha hört talas om det. Jag funderade och frågade till slut honom rakt på sak. Och visst var den Frykman jag tänkte på.