ovedanielsson.se

 

Ströms hörn 2015

Skolbygget i kanten av Strandparken i Askersund flyter på som beräknat. En del tycker det är en riktig satsning, medan andra tycker att bygget är alldeles för stort för Askersund. Det hör inte hemma i småstaden. Politikerna har varit eniga om tagen och då är saken klar. Demokratin har segrat. Höstterminen 2016 skall bygget tas i bruk. Jag har lovat att ta två bilder i veckan från samma utgångspunkter. De finns på kommunens hemsida. När jag tar bilderna får jag ofta frågor om hur trafiken i området ska hanteras. Tog kontakt med kommunen för att få det hela förklarat. I planeringen så måste politiker och ansvariga också tagit med trafikfrågan. Och så är det naturligtvis även om planerna för trafiken kommit lite i skymundan för skolbygget.

Kommunens projektansvarige, sympatiske Rasmus Torngard, har svarat trots att han inte är trafikansvarig. Men han har tagit reda på fakta. Service. Sundsbrogatans förlängning ut mot Haga blir en dubbelriktad lågtrafikgata med räcke mot skolgården. Ingen hastighetsgräns är satt i dagsläget. I Korsningen Sundsbrogatan-Drottning Kristinas väg (i folkmun Ströms hörna) blir vägen till och från busstorget dubbelriktad, dock utan tung trafik. Bussarna blir väl ett undantag. Det blir en fyrvägkorsning precis som förr innan Sjöängsskolan byggdes.

 

Esther Ström

Någon kanske undrar över namnet Ströms hörna.  Namnet är hämtat från en bankamrer. Det tråkiga för kamreren att han bara blev en parentes i husets historia. Men efternamnet levde vidare genom hustrun Esther. Hon var född Schermanson och en av landets första kvinnliga gymnastikdirektörer. I många år jobbade hon som guvernant på ett engelskt college. Hon återvände till Sverige och gifte sig med bankamrer Ström. Ett äktenskap som varade en vecka. Enligt henne själv var kamreren allt för erotisk. Hon levde sedan själv i villan och där har det hänt mycket genom åren. För säkerhets skull hade hon köpt villan intill. Där lät hon systern och systerdottern bo.

I det stora hörnhuset har också en av stadens stora konstnärer, Karl Enoch Rignér, bott fastigheten. Familjen Rignér hade ägt den fastigheten under en period. Kulturförvaltningen köpte in en tavla av Rignèr  på 80-talet  som är målad 1891. Men det finns också privatpersoner i Askersund som har flera verk av Rignèr. Karl Enoch föddes i Askersund 1870 och avled i Stockholm 1967. Pappan var målarmästare i Askersund. Konstnärens mamma var född Åberg. Efter studier i tekniska skolan i Stockholm 1890, blev Rignér elev vid Konstnärsförbundets målarskola i Stockholm, där han hade Anders Zorn, Rickard Berg, Per Hasselberg och Carl Larsson som lärare. Främst gjorde han sig känd som landskapsmålare. Vid sidan av måleriet var Rignér under många år illustratör i dagspressen, och i den populära skämttidningen ”Söndagsnisse-Strix”, som gavs ut av Albert Engström och Hasse Z. Även om Rignér är okänd för de flesta av dagens askersundare, så är han ändå väl representerad vid landets museer, bland annat på Nationalmuseum i Stockholm, i Göteborgs Konstmuseum med Höstkväll och i Zornmuseet i Mora. Men också i Askersund, även om jag inte har klart för mej var Karl Enochs tavla hänger i Askersund.

Sundsbrogatan är annars ingen gata som folk går och funderar så mycket över. Den finns ju där. Själv brukar jag fundera på gatan lite extra i midsommartid.  Och det som hände midsommardagen 1955. Inte för att det var något firande på gatan, utan jag blev nära vittne till kraftig kollison mellan en buss och en personbil i Ströms hörna, som finns i korsningen Sundsbrogatan – Drottning Kristinas väg.  Föraren i personbilen blev illa tilltygad men klarade livhanken. Jag satt längst fram i bussen på en snedsoffa strax intill chauffören. I dag finns det inte några sådana säten i bussarna.

1955

Så här såg du ut förr i Ströms hörna

Bilföraren kom på Sundsbrogatan från Hagahållet och smällde rakt in i bussen. Det var på förmiddagen och snabbt blev den en stor folksamling. Lekparken låg strax intill och folk kom rusande därifrån. Bilkrockar hörde inte till vanligheterna på den tiden. Polisen var snabbt på plats för att få en uppfattning hur kollisonen gått till. Och jag tror jag var ensam i bussen med chauffören. Problemet för rättvisan var att jag inte hade åldern inne för att få vittna. Minns att de hörde av sig från domstolen senare. Jag kunde få vittna om jag hade lust. Men det fanns inget tvång.  Mina föräldrar tyckte att jag skulle strunta i det hela och så blev det också. Rättvisan hade ändå sin gång. Busschauffören friades helt och bilisten fick ta på sig hela skulden.  Händelsen från midsommardagen 1955 får inte upprepas nu när gatan får sin rätta status igen. Sundsbrogatan gick förr ut till järnvägskorsningen i närheten av nuvarande reningsverket.

Förutom det jag själv har läst på om Ströms hörna, har vännen  Leif Linus bidragit med uppgifter. Esthers släkting Olle Wijkström har också skrivit en bok, ”Och fort gick det” där det finns uppgifter om de boende i huset vid Ströms hörna.

 

 

 

 

 

 

.

 

 

Sommarpratarna på radio och samtidig lunch. Det har blivit min melodi den senaste månaden. Som pensionär är det bra att strukturera upp sin tillvaro som det så fint heter och det har inte varit min starka sida tidigare. Annars skulle dagarna flyta ihop som en grå massa. Tror inte ens att jag hade en almanacka när jag jobbade, men jag har bättrat mej. Trots avsaknaden av almanacka missade jag sällan något. Det är nonchalant att inte komma i tid när folk står och väntar. Och hände det vid något tillfälle kunde jag skylla på problem vid trafikljusen. Askersund hade vid den här tiden nämligen begåvats med två trafikljus.

Nu är det inte så att jag prickar in varje minut, utan det får bli uppstigning 07.45, om det inte varit sena sportprogram på TV. Då kan det dra över några minuter. Katten Alice har tyvärr inte samma tid. Hon vill ha frukost några timmar tidigare. Sedan jag hämtat tidningen hinner jag in och lyssna på nyheterna. Och då kokar redan äggvattnet och kaffet. Perkolatorn har jag laddat kvällen före. Halv nio är allt överstökat. Vad jag gör sedan? Det har jag inga planer för. Dagen står öppen, förutom lunchen klockan ett och sommarpratarna.  Under semestertiden har jag också några katter att mata åt folk som rest bort. Mer strukturerad är jag inte. Ännu. Någon undrar om det inte blir lite tråkigt och det kan jag väl hålla med om. Men man får som alltid väga det goda mot det onda och det rör sig ändå bara om 45 minuter på en dag.

Har alltid försökt undvika mitt privatliv i skrivandet.  Har insett att mitt privatliv är ganska ointressant för de flesta. Det här får bli ett undantag och det gäller ju bara 45 minuter. Någon har sagt att det är viktigt att bjuda på sig själv. Det finns Facebook för sådant. Min familj kan ju inte hjälpa att jag råkar skriva. När jag lyssnar på sommarpratarna blir jag alltid imponerad över deras starka minnen från tidiga barndomen. De kan berätta ingående från att de var riktig små. Själv minns jag väldigt lite från uppväxten vid stranden av Gårdsjön. Vet inte vad det beror på. Kanske dåligt minne eller också finns det inga stora saker att minnas. Det rullade väl på utan större överraskningar. Önskade att mitt minne varit bättre när barnbarnen frågar.

Några av sommarpratarna har jag lyssnat på med glädje och stort intresse. Som dokumentärfilmaren Tom Alandh. I hans sällskap smakade lunchen väldigt bra. Andra har passerat obemärkt förbi. Det är väl det ska vara med sådana program. Något för alla.

Bilder från musikfestivalen i Askersund.Håll till godo.

                                            Löskefolket med Göran Ringbom

                                                     Jessica Falk på Krokodilen

                                                            18 juli 2015.

                              Bild från början av 60-talet  från Torgparken. Mycket är sig likt.

Det blev mycket på en gång när Torgparken i Askersund skulle återinvigas på fredagsmiddagen. Samtidigt skedde också invigningen av festivalen ”Folk,Blues och Jazz i Askersund”. Och inte nog med det. Bostadsrättsföreningen som har sina hus i kanten av Torgparken tilldelades ett tillgänglighetspris. Nu kan alla ta sig in i butikerna i anslutning till parken utan problem. Kommunen fick också ta emot tillgänglighetsflagga av en organisation som jobbar med sådana frågor. De senaste åren har Askersunds kommun abonnerat på en sådan flagga. Något som visar att man jobbar med frågor som gör det lättare för alla att komma till platser, dit  alla andra kan komma.  Och så skedde förstås den sedvanliga avprickningen med en röd bock. Det skedde som sig bör uppe på krönet av den stora trappan.  En trappa som också kan användas till scenframträdanden och tal.  Och strax intill var den  nystartade  uteserveringen fylld till sista  plats i det vackra vädret.

Jan-Åke Looström, ska lämna in ett förslag om utsmyckning vid södra infarten till Askersund. Inte i själva rondellen utan på gräsmattorna söder och norr om infarten. Looström vill se två båtankare i trä där. Han vill att bilisterna ska uppmärksammas på Askersund som sjöfartsstad.

Kommande helg  blir Askersund en enda stor konsertlokal. Det kommer att spelas och sjungas lite var stans. Både inomhus och utomhus. I kyrkor och på serveringar . Avslutningen på söndag sker i Hembygdsgården tillsammans med Andrea Dawson. Och det är helt gratis. Samtidigt blir det full fart på Klubb Krokodilen vid Norströmsgatan. Lägger med fredagsprogrammet för ”Folk, Blues och Jazz i Askersund”.  Arrangemanget är en utökning av musikstilar jämfört med den tidigare ”Tradjazzfestivalen”.

 

Jessica Falk kommer till Klubb Krokodilen på fredag kväll. I december släppte Jessica Falk albumet ”Just Do It”, ett pop- och rockinfluerat album inspelat i Tennessee, USA. I oktober släpptes första singeln, som också delar namn med albumet. Med sin musik vill Jessica Falk inspirera andra att ”orka lite till” och hitta modet att följa sina drömmar. Tidigare hade Jessica, i yrket som musikpedagog, skrivit musikaler till de lokala skoleleverna hemma på den norrländska orten. Genom gig som barpianist runt om i landet hade hon också byggt en bred repertoar. Men hon hade aldrig tidigare skrivit åt sig själv. Nu tog hon chansen att uttrycka allt hon burit inom sig

Albumets producent Scott Baggett säger så här om Jessica: ”Jag har arbetat med många fantastiska människor under åren, men aldrig tidigare tillsammans med någon som har mer passion, beslutsamhet och glädje till musik än Jessica Falk. Hon är född till att sjunga, spela, skriva och uppträda. Att arbeta med henne på ’Just Do It’ är en sann höjdpunkt i min musikkarriär. Jessicas vision kommer att uppfyllas.”

I pausen sjunger Anastazija Öhrman och Caisa lite covers.

Blues med Booze Brothers blir det  på  lördag i Krokodilen

 

Äldre IFK Askersundsspelare i fotboll drabbade samman i helgen på Solberga. Och det blev  lite av publikinvasion. Fruar, barn, föräldrar och anhöriga till spelarna kantade fotbollsplanen. Ett lag innehöll spelare  över 40 och ett lag spelare över 30. Som sig bör vann det yngre laget med 4-3  även om det satt hårt inne.
Bilderna på lagen kommer  från IFK:s hemsida.

 

30-laget
                                                             40-laget

 

Semesterplaneringen är klar för de flesta som jobbar. Stugor och resor är bokade kan man förmoda. Allt ska stämma med övriga familjen. Så höll jag också på när jag jobbade. Träffade för övrigt en som tyckte att själva planeringen hemma vid köksbordet på vinter var det bästa. Resan med familjen kunde han avstå. Så långt gick aldrig jag. Tyckte det var roligt att följa med. Det lustiga var jag fortsatte med planeringen något år efter pensioneringen, tills jag kom på att vi kunde åka när som helst.

När ungarna var små tältade vi ibland, men det var inget för mej. Tycker inte att man ligger bekvämt i tält. Senare övergick vi till vandrarhemsturnéer . Det var både trevligt och billigt.

En gång försökte jag hyra ett rum i Askersund hos en äldre dam som hade haft stället ganska länge. Det handlade om ett reportage hur det var att bo på ”Resande&Rum” på hemorten. Hon var minst sagt skeptisk till min förfrågan. Jag blev nekad trots flera försök. ”Du bor i stan, så det är bättre att du går hem och lägger dej och inte kostar ut pengar på att hyra ett rum”, blev svaret hela tiden. Min förklaring att tidningen betalade hjälpte inte. Vi fick ta in på Lerbäcks hotell istället.

Många reser till något varmare land för att inte riskera regn och rusk. Innan mitt mörka hår och skägg hade övergått till grått hade jag alltid besvär med tullen på resor utanför Sverige. De hade förutfattade meningar om hur en smugglare såg ut. Han skulle vara mörk och ha skägg. Precis som jag på den tiden. Vet inte hur många gånger jag blivit stoppad och fått plocka upp alla saker ur resväskor som varit noga packade, för att sedan få trycka ner alla prylar igen. En period jobbade jag på ett glasbruk i Holland. Varje gång både hem och dit blev jag stoppad. Vågade inte ta med en pilsner extra med risk för att jag skulle åka fast.

Vid en resa till Kreta hamnade jag intill en man som var helt övertygad om jag skulle hem till familjen i Grekland. Precis som han. Det gick inte att övertyga honom om att jag skulle på semester och var svensk. Mina argument möttes bara av ett ”ja-ja” med ett leende. Ett annat semesterminne är från den lilla fina ön Ven. För att slippa störningar när jag skulle sova hade jag fått öronproppar av en person. Tyvärr var det inte helt fräscha. En propp fastnade i örat och det ledde till att jag fick uppsöka vårdcentralen på ön. Sköterska skrattade och frågade om hur det gått till. Kommer inte ihåg hur jag tog mej ur det hela. Har för mej att min förklaring var att jag hade snubblat och landat med örat mot en kommod. Minns inte riktigt.

 

 

 

Vyn från toppen av Norströmsgatan mot Landskyrkan är nog en av Askersunds mest avbildade plats. Kyrkan ligger mitt i öppningen på andra sidan sundet. Perfekt för fotografering och teckningar. Men Norströmsgatan har bidragit med så mycket mera under årens lopp. Utmed gatan fanns stans stora industrier en gång i tiden, som Askersunds Trikåfabrik, Askersundsverken i korsningen Norströmsgatan-Trädgårdsgatan, och Askersunds kvarn.

Mitt minne från Centralföreningen är att en av jobbarna, Gustav Fors, kom släpande upp för backen med sin trehjuling fullastad med tunga mjölsäckar varje dag. Säckarna skulle lastas på bussarna vid busstationen. Hade arbetsmiljöverket funnits på den tiden hade nog Gustav snabbt fått upphöra med sitt slit. Gustav var precis ingen atlet. Själv cyklade jag till bussarna med paket på en tvåhjuling och tyckte det var tungt. Men insåg snabbt att det var en bagatell mot Gustavs slitgöra.

Fors och Liden  vid Centralföreningen

Längst ner på gatan fanns också Hamnkontoret som under många år styrdes av Sigge Karlsson. I dag är det en Kinarestaurang. Jobbet att sköta hamnen togs sedan över av sonen Sven. Nykterheten har och har haft sin högborg utmed gatan i Logen Svan , IOGT. I hörnet av Hamnmagasinet fanns också en cykelverkstad, som drevs av två bröder. ”Frågan inte mej, frågan brorsan” var standarsvaret från de båda när inte allt klaffade vid reparationerna. Eller när man frågade om något. När det gäller IOGT-lokalen var det inte nykterheten som lockade mej i första hand. Det var alla böckerna. Under många år fanns nämligen stans bibliotek i lokalerna. Som grabb fanns det inte så mycket pengar att köpa böcker för, så Logen var rena paradiset för alla läshungriga som inte hade så mycket pengar.

 

Gamla Hamnmagasinet i Askersund har blivit något av kulturens högborg. Något som hamnjobbarna en gång i tiden knappast kunde drömma när de slet med lasten från båtarna i hamnen. Då var byggnaden just ett magasin. Men det skulle komma andra tider.

I dag är bottenvåningen fylld med små butiker och hantverkare. På övervåningen finns konsthallen och auktionskammaren. Närmast väntar en minnesutställning över Askersundskonstnär Agneta Swidèn. En utställning som säkert kommer att dra mycket folk.

Agneta Swidèn

Under ett antal år var magasinet en verklig huvudvärk för beslutsfattarna hur underligt det låter i dag. Vad skulle den gamla byggande användas till? Skulle den rivas eller rustas. De politiska partierna kom senare att använda magasinet som lockbete i valrörelserna. Det fanns massor av förslag. Många var mycket fantasirika. Det handlade om att förvandla byggnadens bottenvåning till en saluhall. Fiskbutik, glashytta, och keramikverkstad var andra förslag. Som alltid handlade det om pengar. Hur mycket skulle satsningen få kosta? En del av verksamheterna blev också verklighet, som keramikverkstaden och glashyttan. Den senare finns inte kvar längre.

Ett mycket radikalt förslag var att flytta fram magasinet fem meter! Enligt många politiker var det ett utmärkt förslag. På det viset skulle man slippa den läckande stenmuren som finns på baksidan.  En del undrade om det inte var bättre att plocka bort stenmuren än att flytta hela magasinet. Men det blev det inte någon flytt, på grund av allt för höga kostnader.

Nu har det gått ett antal år sedan Gösta Svensson blåste invigningsfanfaren och alla verkar vara nöjda med satsningen som gjordes på Hamnmagasinet. Förmodligen av de mera lyckade satsningar som gjorts. Magasinet har blivit ett verkligt dragplåster i hamnområdet. En turistattraktion.  Hur skulle det ha sett i hamnen utan magasinet…

Kan väl heller inte undgå att nämna att en riktig trotjänare i magasinet är min bror, keramikern Karlherbert.  Han har funnits i byggnaden sedan invigningen 1989 och finns där fortfarande. Nu med barnbarnet Sandra.  Brukar inte skriva så mycket om släkten men jag tycker brorsan är värt uppmärksamheten.

Brorsan keramikern Karlherbert med barnbarnet Sandra i keramikverkstaden