Fritjof Andersson bodde i Askersunds hamnkontor

Fritjof Anderssons tre barnbarn, Inga-Britt, Marianne och Gunilla, var trogna sommargäster som barn hos morfar i Askersunds Hamnkontor på 40-och 50-talen. Flickornas mamma Göta hade först tagit plats i en läkarfamilj i Askersund. Sedan fick hon jobb hos en friherrinna i Askersund och flyttade med henne till Stockholm. Göta bildade familj och blev bofast i Stockholm. Men sommarbesöken i Askersund var ett givet inslag i familjens liv. Fritjof var en känd i Askersund, liksom sonen Birger. Av någon anledning kallades sonen i folkmun för ”Tjommen”. Fritjof hade också två döttrar, nämnda Göta och så Gerda.

Fritjof var gift med Karolina Andersdotter från värmländska Långserud. Hon dog många år före sin man. Då jobbade Fritjof vid Gryts bruk. Efter ha jobbat i Göteborg en period kom han till Askersund 1926. Han bodde själv i en lägenhet på övervåningen i Hamnkontoret (nuvarande Kinaresturangen). Fritjof avled 1951.

Fritjof på hamnplanen .En 40-talsbild

Fritjof i hamnen vid Öhrmans lager

Barnbarnen Marianne och Gunilla, sysslar med släktforskning. Inga-Britt finns inte i livet längre. De vill träffa och ta reda på vad släkten i Askersund finns i dag. Och vännerna i Askersund som de lekte med som barn vid sina sommarvistelser. För en tid sedan träffade jag systrarna med deras män, Björn och Björn på hotellet i Askersund. Ett mycket trevligt möte. De hade tagit sig en sväng till Askersund för att forska vidare och besöka några gravar. Bland annat morfar Fritjofs grav där också morbror Birger är placerad.
Fritjofs barnbarn Marianne och Gunilla med sina män Björn och Björn
Norströmsgatan. I huset till höger bodde Fritjof fram till sin död 1951. I dag finns det en Kinarestaurang i huset.

Fritjofs hustru ligger begravd vid Gryts bruk, där hon avled redan 1913. Döttrarna fick växa upp hos farfar och farmor, strax utanför Askersund. Systrarna hade tagit med sig många gamla fina kort. Bland annat på Birger när han var snobbig i sin glans dagar. Men mer om det senare.

-Vi hade mycket roligt i Askersund. Bland annat tog jag simmärken i gamla Kallbadhuset där Svante Eriksson var simlärare, berättar Marianne.

Gunilla minns danskvällarna på gamla IP i Askersund med glädje. Och leken i hamnen vid Öhrmans järnhandels lager. Där fanns massor av spännande föremål som passade för lekar, däribland stora cementrör.

-Vi hälsade också på familjer i Askersund som morfar kände. En familj bodde i ett litet rött hus inte långt från Pingstkyrkan inne på en gård vid Storgatan. Huset finns kvar. Vi har varit där och tittat. Mannen kallades för ”Hotell-Gustav”. Vi var med honom ofta ute och fiskade.

-En annan familj som vi hälsade på bodde ute i Haga och hade stor trädgård. Där fanns gula hallon som vi aldrig sett tidigare. Tror att mannen i huset hette Bertrand, berättar systrarna

Morbrodern Birger är värt ett eget kapitel eftersom nästa alla äldre askersundare minns honom. Han tillhörde stadsbilden under en lång period. Hur Birger fick sitt smeknamn ”Tjommen” vet jag inte. Men alla som levde som han var ”tjommar” på den tiden. Har också skrivit en blogg om honom med bilder. Finns också på WordPress :ovedanielsson.se och på na.se.

Birger var snobbig en gång i tiden. Sedan hände något.
Birger Andersson i lite olika upplagor. Kjell Johansson tagit bilden med pipan.

Gå gärna in och läs den. Träffade honom så gott som dagligen under en mängd år i det huset vid torget där Birger skötte eldningen. Han valde att leva utanför samhället utan att störa någon. Birger var en bildad och vänlig människa. Frågade honom ibland varför han hade valt det liv han gjorde och om det hänt något som bidrog till det. Det gick rykten om olycklig kärlek. Birger svarade aldrig. Han tyckte väl att ingen hade med det att göra. Birger hade valt att leva på det sätt han gjorde och tänkte inte ändra på sig. Han ställde aldrig heller några krav på samhället.

Ibland köpte han några flaskor öl och ibland gick han till kommunala ölcaféet för att ta sig en ”dricka” och spela lite schack. Han levde på ströjobb av olika slag. Det fanns folk som tyckte synd om honom för det sätt han levde på. Men det var något som som han inte brydde sig om. Birger verkade trivas med sitt ovanliga liv. Han var nästan alltid förnöjd.

-Jag hälsade på Birger innan han dog på USÖ i Örebro. Sedan fick vi åka ner till Askersund ta reda på några prylar efter honom i huset på Norra Bergen där han bodde de senaste åren. Måste erkänna att jag inte kände min morbror så väl att jag hann och fråga honom om olika saker. Morfar talade sällan om honom fast de båda bodde i Askersund. Tror inte Birger var särskilt ofta och hälsade på honom i Hamnkontoret, säger Gunilla.

Birger och pappa Fritjofs grav finns vid norra kyrkogården. Kyrkoförvaltningen vill nu att deras gravsten ska förvandlas till en kultursten. Det betyder att man kommer att sköta och vårda Birger och Fritjofs sten i all framtid. Det är mera vanligt att präster och män av staten får sina stenar kulturförklarade. Men det finns möjlighet att begära kulturskydd av stenar där det finns speciella personer i gravarna. Den chansen har förvaltningen nu tagit. Birger var speciell. Ännu har inte de beslutande organen inom den kyrkliga verksamheten sagt ja, men det finns stora förhoppningar om att det blir så. Själv undrar jag hur vännen Birger i sin himmel tar en sådan upphöjning? Han skrattar nog bort det hela med sitt speciella skratt som han hämtade långt nerifrån bröstet. Om det nu finns någon himmel att komma till på andra sidan? Är det så finns säkert Birger där även om han tog sig en ”dricka” på ölcaféet ibland.

Marianne och Gunilla hade tagit med sig en del gamla Askersundsbilder som finns med i bloggen. Är det någon som kan tillföra något mera till systrarnas släktforskning så hör av er till mej ska jag lämna det vidare.

Fritjof med dotter och barnbarn vid Hagavägen. De skulle hälsa på bekanta.Bryggan vid Marieborg och en bild in mot stan. Så såg det ut på den tiden. Till vänster Fritjofs dotter GötaBorgmästareholmenLilla Bergsgatan . Fritjof längst till vänsterHopspitalsgatanBilder från KallbadhusetGunilla på spåret vid Askersunds järnvägsstation

Vännen Birger ”Tjommen” Andersson

Många gånger har jag fått frågan om jag inte kan skriva om Birger ”Tjommen” Andersson. Han var en mycket välbekant person och ett original i Askersund. Och folk glömmer inte sina original. Vi får se när jag själv slänger in handduken för gott. Birger och jag kände varandra väl.

Birger var 74 år när han avled 1974. Han var döpt till Karl Birger Verner och kom från en mycket fin släkt, med kända namn som Samzelius och Schultz. Själv hade jag daglig kontakt med Birger under fem-sex år, som anställd vid Slakteriföreningen. Birger och jag höll till i samma hus. Han var lite gårdskarl och skötte eldningen åt fastighetsägare Lönn. När det var som kallast sov han också över i pannrummet och det var väl inte mycket att säga om det. Säkert var det bättre än att gå hem till något kallt rum. Många tyckte naturligtvis att det var märkligt med Birger levnadssätt. Men inte han själv. Och själv hade jag inga synpunkter på Birgers sätt att leva efter alla samtal med honom. Man väljer sina liv så gott det går.

I sin ungdom hade han varit ett snobbigt affärsbiträde. Vad som hände sedan finns det massor av teorier och rykten om. Men ingen vet. Och han berättade aldrig det för mej. Många tyckte synd om honom och skänkte kläder. Enligt säkra källor hade han kläder som kunde ha räckt till att öppna en butik. Själv log han bara åt det hela. Birger klagade aldrig på samhället. Han verkade rätt nöjd med sitt att leva. Det var mesta andra som tyckte synd om honom.

Varje dag träffade jag Birger i pannrummet, ofta med en tidning. Han lästa noga igenom de tidningar som hyresgästerna i huset kastade. På det viset var han insatt i det mesta som hände i samhället. Han var en klok karl trots sitt udda levnadssätt. När jag kom visste Birger att jag hade med mej lite mat. På mitt jobb fanns alltid ”bitar” från korv och annan smörgåsmat som jag höll undan till Birger. Minns att det sprack en ärtkorv på tre kilo vid ett tillfälle, som jag lämnade över till Birger. Tror till och med att det var en torsdag. Han blev mycket glad över den godbiten, som han åt kall med mycket god aptit.

Birger tyckte också om pilsner. Och ibland blev det för många, men han var aldrig otrevlig. Jag bad honom många gånger att inte komma in i affären och fråga efter mej på lördagar när det var fullt av folk, men det glömde han efter några pilsner. Inte för att jag skämdes för honom, men det var mer andra som hade synpunkter. ”Är Ove här ropade han ut över lokalen”. Tror inte min chef gillade det något vidare och heller inte alla tanter som skulle handla. För det var tanter som handlade på den tiden. Mina leveranser till Birger gick genom källarutrymmet. Det hade vi enats om. Men det var inte alltid så lätt att komma ihåg för Birger. Och jag stal inte några måltider till Birger från firman. Alla konservburkar han fick av mej hade jag tjänat ihop pengar till själv. Vill inte skryta med att jag är någon särskilt fin människa, men har man vänner så har man. Även om folk kallar vännen för ”Tjommen”. Och vem vet, man kan själv hamna i samma situation. Det är tillfälligheter som ofta avgör ens liv. Så har det varit för mej och så var det för Birger.

Vid ett tillfälle på 50-talet var det en filminspelning i trakterna runt Askersund. Filmbolaget sökte statister och Birger anmälde sig. Filmbolget bjöd på mat och kaffe. Statisterna fick också en slant. Birgers roll blev att spela en drucken vedhuggare. Tyvärr gick han in lite för hårt i rollen, så det blev inte så många filmdagar.

Birger fick en statistroll i filmen ”Häxan”  med Marina Vlady som spelades in i Askersund  på 50-talet. Tyvärr tog han sin roll som smått berusad vedhuggare  allt för allvarligt. Filmkarriären blev kort.

Ibland lånade Birger några kronor till en ”dricka” som han sa. Han kom alltid tillbaka med pengarna. Men tiggde han pengar, som hände ibland, var det upp till mej. Birger höll isär lån och tiggeri.

Mot slutet av sin levnad bodde han i ett hus på Norra Bergen strax intill Vattentornet. Naturligtvis fick huset namnet ”Tjommebo”. I slutet av sin livsvandring berättade han för mej att han hade fått ”något skit i halsen” och hade svårt att äta. Han förstod inte vad det kunde vara. Det var ingen riktigt förkylning. Birger dog i cancer den 10 september 74, men väldigt många pratar fortfarande om honom när gamla Askersund kommer på tal.

Leif ”Linus” och Kjell Johansson har hjälpt till med bilder.

Min tidningskrönika

Nya skol-och kulturbygget i kanten av Strandparken i Askersund är ett stort samtalsämne i stan. ”Blev det så stort” , är en kommentar från många. Bygget fotograferas nu ur alla vinklar kan man se på sociala medier. Själv bidrar jag med två bilder i veckan från samma lägen till kommunens hemsida. Än så länge händer det saker på utsidan av bygget. När det är klart får jag krypa in i byggnaden och hitta nya plaster. Har fått löfte om det. Brukar nu ta bostadsbolagets stege en gång i veckan för att komma upp på taket till stationshuset för en bild.

Jag har fått massor av frågor varför jag går med en stege på stan så ofta. Folk har olika teorier. Allt från sotning till fönsterputs. Själv brukar jag säga att en del går med stavar, men jag har valt en stege. För en tid sedan blev jag visat runt i bygget och visst är det imponerande. Skulle aldrig hittat runt utan trevlige guiden Appelgren. Det hade behövts en snitslad bana för mej för att hitta ut igen. Det är rum överallt och på olika våningar. Alla väntar nu med spänning på hur det ska bli när allt är färdigt.

Den dåliga skolmiljön i Sjöängsskolan har diskuterats länge, precis som placeringen av den nya byggnaden. Och varför man inte använde en del av pengarna till en ny idrottshall. Frågor som politikerna får slita med framöver och svara på. Nästa höst är det i alla fall dags för elever och lärare att ta plats i nya Sjöängen som många har väntat på. Skolan och nedläggningar av skolor har annars varit en het potatis under många år. Förr var det mycket lättare att vara politiker. Hörde aldrig att någon protesterade mot nedläggningsbeslut. Eller mot några andra beslut heller. Själv skulle jag börja i Läggesta skola i slutet av 40-talet, men där tog man bara in elever jämna årtal. Och det var inget jämnt årtal när jag skulle börja, så det blev Kyrkskolan i Askersund. Några år senare stängdes Läggesta skola. Mina föräldrar var enkla människor som inte hade några starka röster i samhället, så protester var otänkbart. Ingen skulle brytt sig i alla fall.


Tänker tillbaka lite hur det var när jag började i skolan. Inte för att jag kommer ihåg så mycket, men det kanske berodde på att det inte var så roligt. Det verkar mycket roligare i dagens skola, även om det kan vara tufft. Det som slår mej är att det nästa alltid har fattas skollokaler i centralorten. Själv gick jag både i Kyrkskolan, Elimkapellet och i Connings hus vid torget. I brist på skollokaler.

IFK föll i första kvalmatchen till fyran

Adde Borg gjorde IFK:s båda mål mot Laxå.

Laxå IF tog ett jättekliv mot att säkra en ny säsong i division fyra i lördagens kvalmatch på Solberga i Askersund. Det blev vinst i första kvalmatchen till fyran mot IFK Askersund med 3-2, sedan IFK haft ledningen i pausen med 2-1. Spelmässigt var det en jämn match, med ett litet plus för IFK stundtals. Skillnaden var att Laxå gjorde mål på sina chanser. Det ska nu mycket till om IFK ska kunna vända på den steken i avslutningsmatchen på Ramundevallen nästa lördag.

IFK tog ledningen med 1-0 sedan Adde Borg, lämnat Laxåförsvaret bakom sig i en typisk Borg-löpning. Övriga mål var bjudningar som Laxå var bästa att utnyttja. Benjamin Widmark kvitterade, innan Adde Borg gav IFK ledningen strax före pausvilan. Det var ett skott från Johan Hailee, som tog på Borg och ställe duktige Laxå målvakten Alex Berger helt. Laxå övriga mål gjordes av Jose Maria. Han dök upp som gubben i lådan lite överallt, så det var ganska logiskt att han blev tvåmålskytt också.

Bäst i Laxå var målvakten Alex Berg, som dominerade hela straffområdet. Alex räddade några frilägen när det bäst behövdes. Han fick också priset som bäste spelare i sitt lag. IFK har ett farligt anfallspar i Adde Borg och Johan Hailee. På mitten slet som vanligt Philip Larsson hårt. Adde Borg fick priset som bäste IFK-spelare. IFK:s hopp får nog nu stå till Latorp. Vinner Latorp sin kvalgrupp till trean, återfinns både IFK och Laxå i fyran nästa år.

Runt 200 personer såg matchen. En mycket bra publiksiffra i Askersund.

Ove Danielsson

Gösta Thorèns Askersundsbilder

Gösta Thorèn var en flitig och duktig amatörfotograf i Askersund. Ett annat stort intresse var musiken. Sitt dagliga arbete hade han på kontoret vid Skyllbergs bruk. Gösta finns inte i livet längre, men hustru Elvy har tagit hand om makens bilder väl. Och det var ganska lätt. Gösta var en ordningsman som märkt sina bildsamlingar på ett utmärkt sätt. Något som alla borde göra. Hustru Elvy har vänligt nog lämnat över en del stadsbilder till mej som jag kan visa på bloggen. Håll till godo!

Långholmen vid Storgatan

LångholmenLångholmen från gården
Före Torghallen
Storgatan

Sundsbrogatan
Sundsbrogatan
Borgmästarhuset Stöökagatan
Sundsbrogatan
Gustav Fors vid Rådhuset-Taxistationen
Bokhandlare Josua Larsson
Didrikssons specerier-Sundsbrogatan
Axel Orsèn Väderkvarnsgatan

Johannes Kjerrström Bertil Bubban Johansson

Ny byggnadsteknik i Askersund på 50-talet

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

Oktober 2015Skapad av Ove Danielsson fre, oktober 02, 2015 09:51:11
De flesta som bygger villor i dag får monteringsfärdiga hus. Det gäller bara att pyssla ihop prylarna så det blir rätt. Ungefär som en IKEA-möbel. Så var det inte förr i tiden. Då var det lösvirke som gällde. I Askersund finns ett av stadens och länets första monteringsfärdiga hus på Villagatan. En helt ny byggnadsmetod som väckte uppmärksamhet.


Helge Rosenberg.
Bild:Eric Englund

I mitten på 50-talet satsade bensinstationsföreståndare Helge Rosenberg på den nya metoden. Många tyckte nog det var lite vågat. Men med facit i hand var det en riktig satsning. Villan finns kvar och det har aldrig varit några problem med huset. Källartaket och betongbjälklagret anlände färdiggjutet på lastbil. De 28 sektionerna placerades likt bitarna i puzzel över de uppmurade källarväggarna. Sektionerna vägde 450 kilo. Enligt tidningsreportage från den tiden utfördes arbetet i ett imponerande tempo. På fem timmar var hela källartaket och bjälklagret på plats.

Verkmästare Larsson förklarade att det fanns många fördelar med ett monteringsfärdigt hus, inte minst ekonomiskt. Ett vanligt bygge skulle ha kostat 32 kronor kvadratmetern vid den här tiden, men Rosenbergs hus låg på 27 kronor kvadratmetern. Normalt tog gjutning av massiva betongbjälklager ta fyra dagar. Nu kom allt färdigt till byggplatsen på Villagatan. Taksektionerna var också färdigputsade med stålplåt när de kom.

Bilder från bygget på Villagatan 1954

Ansvarig byggherre var David Fors. Rosenberg och Fors bodde grannar på Aspgatan vid den här tiden. De pratade ihop sig om det första monteringsfärdiga huset i Askersund. Lite vågat, men varför inte. Det blev bra och sedan följd en rad hus med samma byggnadsmetod både i Askersund och i länet. I dag är väl lösvirkehus ett undantag. Askersundarna uppmanades också att gå och titta på nymodigheten. Hur stor folksamling det blev har jag inga uppgifter. Helges son Jan minns inte heller. Han var ung och hade andra intressen än att kolla på monteringsfärdiga hus. Men han bor kvar i huset från 1955 och kan konstatera att det blev ett rejält bygge. Pappa Helge och byggare Fors satsade rätt och blev lite föregångare när det gäller byggen i Askersund. Och i länet. Tänk vad god grannsämja kan betyda. Bland annat ett bra monteringsfärdigt hus. Det första i Askersund.

Kvalfylld höst för IFK:s fotbollslag

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

September 2015Skapad av Ove Danielsson ons, september 30, 2015 14:35:20

Adde Borg och Johan Hailee , har varit målfarliga i höst. På söndag väntar Eker, Örebro i en viktig match.

Bild:Sossi Fahlström

För IFK Askersunds fotbollslag väntar en kvalfylld höst. IFK är redan klara för kvalplats till fyran innan söndagens avslutningsmatch mot Eker. Kvalmotståndare i dagsläget är Laxå eller Grythyttan. Med lite flyt i helgen kan det också bli direktuppflyttning. Delta Örebro möter Real Örebro i sista matchen. Delta ligger visserligen sist i tabellen men vann senast över Pålsboda med 5-1. Delta måste vinna för att ha en chans att hänga kvar. Och Real måste vinna för att hålla IFK bakom sig. En match som kan sluta hur som helst. Men det betyder också att IFK måste slå Eker på söndag. En spännande upplösning väntar.

Ett annat alternativ för direktuppflyttning för IFK är om Yxhult hänger kvar i division tre. De ligger på en kvalplats just nu. IFK har varit något av höstens lag i femman så det ser lovande ut. Tränaren Conny Eriksson har gjort ett bra jobb med laget. Tyvärr blev det för många oavgjorda matcher i början på serien. Annars hade uppflyttningen redan varit klar.

Det återstår att se om målskyttet håller i sig för Adde Borg och Johan Hailee. Adde har gjort stora gator i motståndarförsvaren under hösten med sin snabbhet. Men så är han också ny gatuchef i Askersund. Johan gör nästan alltid mål eller passar till mål. Det återstår att se om målformen håller i sig…

Ove Danielsson