Med luftballong till Borgmästareholmen

Insändare 1896

Bron till Borgmästareholmen var efterlängtad i många år. Det diskuterades fram och tillbaka vem som skulle bygga och vad det skulle kosta. Till slut gjorde en privat byggare slag i saken och byggde en bro. En bro som kommunen sedan fick överta genom en bytesaffär. Men en bro blev det, även om man senare satte upp en ful grind med lås och allt vid brofästet i Strandparken med begränsade öppettider.

Men det har funnits radikalare förslag än en bro för att ta sig ut till holmen. Har läst en insändare från slutet av 1800-talet där en person föreslog att en luftballong skulle ta folk över till holmen. Motivet var ” att skulle man ändå föreslå reformer var det lika bra att ta steget fullt ut”. Och då låg en luftballong nära till hands.

Utflykt till Borgmästareholmen

Vid den här tiden fraktade fartyget Boren över folk som inte hade egna båtar till den attraktiva holmen. Det var ju dit askersundarna åkte för att koppla av från det hårda stadslivet. Problemet var att slupen Boren ibland var upptagen på annat håll. Då fanns det roddare att tillgå. Passagerarna fick vifta, skrika eller vissla för att uppmärksamma roddaren på en båttur. Men ibland hörde inte roddaren ropen från andra sidan och det var många som tyckte det var bedrövligt. Så kunde det inte få vara. Att få stå och vänta i Strandparken på en båt när Borgmästareholmen låg öppen för nöje och avkoppling en fin sommardag. Det var bara för mycket.

Insändarskribent förslog också att det skulle fästas släplinor på ballongen, och på det viset kunde man fiska abborre under färden till holmen. Såvida inte några busgrabbar hängde sig fast i linorna för att göra gratisresor. För det skulle kosta pengar att åka ballong över.

Anledningen till insändaren var att folk i en tidigare insändare klagat på problemet att ta sig över till Borgmästareholmen. Svaret blev en luftballong, även om en del av inlägget måste ha varit lite ironiskt. En känga mot de som klagade över att det var svårt att ta sig över till holmen.

 

Bergqvist Yllefabrik i Askersunds hamn

 

Bergqvist yllefabrik

När kungen kommer på sina besök blir det en del uppståndelse. De styrande i kommunerna vill förstås visa upp allt det fina som finns just. Har sett massor av sådana händelser på TV under kungens Eriksgator. Men dagens uppståndelse är inget emot hur det var förr. Här kommer berättelsen om när kung Oskar II besökte Askersund i slutet av 1800-talet. Det var grejer det. Bara som en liten jämförelse hur det var förr och nu.

Kung Oskars besök i Askersund 1898

Bloggen handlar om när konung Oskar I I gästade Askersund 1898. Fabrikör Bergqvist ägare till Askersunds yllefabrik i hamnområdet, var en mäktig man i staden. Han var rådman och med i kyrkorådet. Och dessvärre var han också brandchef. I makarnas sovrum hängde den stora brandluren av blankpolerad mässing. I sovrummet fanns även en elektrisk signalklocka, som stod i förbindelse med Storkyrkans torn. Nattväktaren, som ropade ut nattens timmar över stad och land, kunde ge direkt signal vid utbrytande eldsvådor. Det var hans åliggande att först signalera till brandchefen och sedan klämta med kyrkans lilla klocka, om han såg någon eldsvåda

Hela staden var i uppror . Den lilla staden vid sjön Alsen låg i strålande solsken. Urmakare Andersson och skorstensfejare Blomer stod på höga stegar framför det pampiga huset som inrymde Fridens speceriaffär. De var ivrigt sysselsatta med att drapera unionsflaggor över ingången.

Sundsbrogatan var smyckad vid kungens besök.

Borgmästaren övervakade förberedelserna och hans hustru Alvina, som skrivit hälsningstalet, hade just förhört honom för tionde gången. Han fick bannor när han stakade sig. Hon var särskilt noggrann att han gjorde konstpauser på rätta ställen. Han måste höja rösten när manuskriptet innehöll nationella känslor och sänka densamma till milt vemod när manuskriptet behandlade undersåtarnas tillgivenhet till monarken.

Den stora dagen kom närmare och programmet för Majestätets mottagande hade haft generalrepetition. Allt hade gått väl i lås och nu återstod endast frågan vem som skulle bli inbjuden till den stora middagen på Stadshotellet.

Det fanns endast åttio platser för honoratiores. Samtalsämnet och skvallret gick om dem som blev valda eller ratade. Som alltid i en liten stad, gick stridens vågor höga över placeringarna. Det var oerhört att bli förbigången vid ett sådant tillfälle.

Den stora dagen randades och telegrafen från Vretstorp meddelade att tåget avgått i ordinarie tid. I fabrikörens hem rådde villervalla. Man klädde sig för mottagningen och kungamiddagen. Frun i huset var först klädd och redo. För fabrikören Bergqvist tog det längre tid. Han skulle så proper ut. Familjen var samlad en trappa upp i matsalen i det stora huset. Den var omgiven av barn, tjänstefolk och fabrikens kontorspersonal som skulle beskåda ståten. Fabrikören och hans fru tågade ut ur porten på väg mot det stora torget Han stor och kraftig, i fyrtioårsåldern. Han gick i militärisk hållning och hans nyborstade höga hatt glänste i solskenet Vid hans sida gick makan i den ljusblå sidenklänningen under sin solparasoll.

De var tagna av stundens allvar och medvetna om att barnen stod och följde dem med blickarna i matsalens skvallerspeglar. För övrigt var det stor publik som beskådade de utvalda från stadens fönster och portar och genom småstadens otaliga skvallerspeglar. Tänk, vad de är lyckliga som får vara med på en kungamiddag, där hans Majestät håller tal. Tänk vad de får se. Det var ju inte bara kungen som skulle komma. Naturligtvis hade han stor uppvaktning av män, klädda i guldbroderade uniformer med ordnar och utmärkelser. Ja, själva landshövdingen, skulle vara med.

Paret, som gick Storgatan fram, beskådades av nyfikna som väntade på kungen, vek av mot stora torget. Då hördes, först svagt, sedan olycksbådande hårt, klämtningar från storkyrkan. Elden är lös. Folket på gatan greps av panik. Alla som tillhörde borgarbrandkåren måste hem! Antingen för att klä om sig för utryckning, eller hämta hästar till de röda vattenkärrorna som stod parkerade på rådhusets gård. Där stod även brandsprutan. Vattenledning fanns ännu ej i staden. Genom skvallerspegeln såg husfolket fabrikör Bergqvist lämna sin fru och i språngmarsch, med fladdrande skjortbröst och den höga hatten i handen, sprang till sitt hus. Han ryckte ner brandluren från sovkammarväggen och begav sig ivrigt tutande mot rådhuset, där borgarbrandkåren samlades. I sporrsträck red de uttagna vattenkuskarna genom gatorna for att så snabbt som möjligt spänna sina löddriga hästar för vattenkärrorna. Det var rödmålade, runda cisterner på tvåhjulsvagnar. Den kusk som först infann sig på brandplatsen, sedan han fyllt sin cistern i sjön, fick en premie. Fem hela riksdaler.

Branden visade sig ha uppstått genom en luffares slarv med elden i en loge på en närbelägen stadsäga. Logen brann ned och manskapet återvände till rådhuset med sin brandspruta.

Kungamiddagen var redan över, och efter middagen for Hans Majestät i en öppen landå genom staden. I närheten av torget lät Majestätet stanna sin vagn, när han såg det hemvändande manskapet. Konungen lät brandchefen komma och frågade hur det gick med eldsvådan. Brandchefen kom fram till landån och stod där i sin solkiga våta frack. Kragen var nedsölad och rosetten hängde på sned. Genomvåt och sotig, gjorde han ställningssteg för Majestätet. Med tordönsstämma, som han trodde att ögonblicket krävde, röt han:

– Elden är släckt, Ers Majestät.

– Det var bra gjort, svarade konungen och for vidare

På grund av luffarens slarv med elden, hade brandchefen och hans hustru gått miste om sitt livs enda kungamiddag. Luffaren, som även kommit till staden, för att ta del i festglädjen och få se en skymt av Hans Höga Majestät,blev inburad och fick fjorton dagars logi med vatten och bröd i stadens finka.

Askersunds yllefabrik i hamnområdet var en gång i tiden en stor och viktigt arbetsplats för många askersundare. Fabriken låg vid alldeles intill vattnet i närheten av Varmbadhuset. Ofta är det svårt att få tag på fakta om en fabrik och varför det gick som det gick. Och det gjorde det också. Men så är det inte när det gäller Askersunds yllefabrik. Om den fabriken finns det massor av fakta och bilder. Min vapendragare när det gäller gamla bilder Leif Linus Larsson och personer i släkten har träffats och pratat om gamla tider. Det är därifrån jag också fått fakta till bloggen.

Det var ingen lätt verksamhet ekonomiskt som familjen Bergqvist hade slagit sig på. Det kan man konstatera i gamla handlingar och i familjens släktforskning, som jag nu också fått ta del av. Konkurs och flykt till Tyskland blev resultatet av den stolta fabriken vid strandkanten, som snickare Fors och senare Lantmännen tog över.

Ove Danielsson

Askersunds hamn tidigt 1900-tal

En bild från hamnen i Askersund omkring 1908. Jag har haft den ute på Facebook , men alla finns ju inte med där. Tycker den fina bilden som jag fått av en privatperson är värd att visa upp för flera. Fotografen har verkligen lagt ner en ett stort jobb för att få en bra bild. Folk är utplacerade på ett sätt som gör bilden extra intressant. Det finns ett fint djup i bilden och mycket att titta på. I hamn ligger Tyra av Jönköping för att lasta styckegods.

Förslag om nya placering av turistbyrån i Askersund

 

I Askersund finns det planer på att flytta turistbyrån från torget till nya Sjöängen i kanten av Strandparken. Mycket handlar flytten om samordningsvinster när det gäller personal och arbetsuppgifter. Ansvariga räknar också med att den nya anläggningen för kultur och skola ska besökas av mycket folk. Kanske mer besök än vad turistbyrån har i dag trots placeringen vid torget. På sociala medier har det varit full aktivitet för och emot en flytt. Om man läser på Facebook är de flesta motståndare till flytten av olika skäl. Turistbyrån ska vara kvar vid torget. Ännu finns inga beslut i ärendet, så det finns lite tid att grunna på det hela.

Turistbyrån i dag vid torget.

Det finns förslag på att turistbyrån ska flytta till nya Sjöängen

Några i de sociala medierna föreslår en flytt till hamnområdet. Där fanns turistbyrån en gång i tiden. En verklig höjdare inom landets turistnäring vid den tiden, förklarade att turistbyrån snarast måste placeras vid torget. Och så blev det också. Minns inte namnet på mannen men han höll ett stormöte i Rådhuset. Men det var innan upprustningen av hamnområdet var gjord. Turisthöjdarens besök skedde på vårkanten innan turistbyrån hade öppnat. Jo, på den tiden stängde turistbyrån vissa tider på året. Det var helt dött i hamnen. Men det har skett stora förändringar sedan dess. Det ska bli spännande att följa den vidare debatten.

Med hjälp av vännen Leif Linus har vi plockat fram lite bilder på olika placeringar av turistbyrån i Askersund. Rent nostalgiskt är det intressanta bilder som visar lite hur politikerna tänkt genom åren. Mycket handlade det om samordning och pengar även då.
Minns jag rätt gjordes en stor upprustning av nuvarande turistbyrån för inte så länge sedan. Det verkar ha varit onödigt med tanke på vilka planer det finns nu i nya Sjöängen. Men det är alltid lätt med facit i hand att konstatera fakta. Det händer dock något hela tiden i landets kommuner. Och särskilt gott om pengar finns det aldrig. Det gäller att få till det…

Karin Cedrenius vid torget


Kerstin Öhrman-då Eriksson- vid turistkiosken vid torget

Bengt Willèn Christina Muntzing vid hamnen


Brunlid och Walter är efternamnen på värdinnorna

Hugo Stöök berättar för värdinnorna om allt det fina som finns att visa upp i Askersund

Turistbyrån i Hamnen. I dag har lokalen förvandlats till Kinarestaurang

.

Fritidschef Gösta Castellie med värdinnor på torget.

Karin Cedrenius vid torget 1962

Min tidningskrönika 31 jan

 

Här kommer min tidningskrönika som var införd den 31 jan. Tyvärr är det fel rubrik i tidningen. Något fel i texten är det också. Saker som jag har svårt råda över när jag lämnat ifrån mej texten.

I Askersund fundera kulturfolk, en arkitekt och en projektledare på hur den konstnärliga utsmyckningen av nya Sjöängen ska se ut. Allmänhet får också säga sitt, men det slutliga beslutet tas av en jury som jag nämnt. Tio förslag till utsmyckning har varit utskällda i Askersunds bibliotek. Det blir en grannlaga uppgift att utse vinnarna. Hur är juryn gör kommer det att få utstå kritik. Så brukar det alltid vara, annars är det något som inte stämmer. Själv har jag några favoriter som jag nämnt på min personliga blogg (Oves blogg).

Apropå utsmyckningen har jag under årens lopp träffat ett antal konstnärer, författare, tecknare och diktare. Och det har ofta varit trevliga möten med färgstarka personer. En konstnär som jag hade mycket kontakt med var Anders Hellsten vid Wästansjö herrgård i Åsbro. Vi pratade om allt från konst till fotboll och mat. Anders var en fantastisk berättare. Han var också kompromisslös som konstnär, men så hade han aldrig haft något annat yrke. Under en period ägde och bodde han i Tivedstorp. Anders hade haft en utställning i Göteborg som gick bra. När det dök en mäklare och ville sälja Tivedstorp slog Anders till. ”Min fru blev inte så lite förvånad” berättade konstnären. Många tyckte det var ett vansinnigt köp och bortkastade pengar men kritikerna fick fel. Anders sålde till IM och fick igen pengarna med råge

Anders talade ibland om matlagning. Det var lite av hans specialitet. Vid ett tillfälle beskrev han tillagningen av fisken lake och allt som hörde till på ett sådant målande sätt att jag blev riktig hungrig. Och då tycker jag ändå inte om lake.

Diktaren Oskar Larsson var en annan kulturperson som jag hade mycket kontakt med. Han ringde ibland och frågade om jag vill göra honom sällskap till lunchen på hotellet i Askersund. Normalt åt han på servicehuset, men han vill ha lite variation på det hela. Oskar åt alltid rödspätta med remouladsås. Och varje gång ångrade han sig. På hotellet finns en tavla med tryckknapp för varje rätt. Jag ska ta samma som du nästa gång sa han, men framme vid knappen svek modet Oskar. Det blev rödspätta. Det hjälpte inte att jag erbjöd mej att hjälpa honom trycka. Oskars dröm var att ge ut en ”riktig” diktbok med hårda pärmar. Så blev det också i ABF:s regi. Han hade då närmat sig 90. Jag hjälpte honom med omslagsbilder och ett trycker i Hallsberg tog hand om resten.

Anders och Oskar finns inte i livet längre, men minnet av de två kulturarbetarna kommer att leva kvar. Så länge jag lever.

Handkolorerade foton från Askersund

Förr gick det att köpa ett antal fotografier från en stad eller bygd i små fina förpackningar. Det fanns både svart-vita och handkolorerade foton. Antalet små kort varierade mellan 10 och 12 stycken. Tror inte att det finns några nytryckta sådan små förpackningar att köpa i dag. Tyckte det var praktiskt att få allt samlat. Många av de små bilderna trycktes också upp som vykort. Hade man betalat för en bild gällde det att utnyttja läget fullt ut. Bilden från Landskyrkan in mot staden med Sundsbron i förgrunden fanns med i alla förpackningar.

Askersunds Musik och Missionsbokhandel, Holmbergs Bokhandel och stora Pressbyrån var förlagen som tryckte upp de små förpackningarna med fotografier. Kanske fanns det ytterligare något förlag som jag missat, men det må vara mej förlåtet. Det är ju ett tag sedan det var aktuellt. Tycker det är intressant med gamla bilder och se vilka förändringar som gjorts i stadsbilden. Några har blivit riktigt bra, medan andra inte skulle ha genomförts enligt mitt sätt att se på det hela. Det blev ju bara sämre och tråkigare. Men jag är ju ingen stadsplanerare utan bara en enkel skrivare.

Genom åren har jag samlat på mej en del gamla bilder, men i jämförelse med vännen Leif Linus bildsamling är min en liten bagatell. Och han har också ordning på sin samling i ett antal extra hårddiskar. Annars skulle han aldrig hitta bland alla bilder. Mina barnbarn har uppmanat mej att skaffa ett register. Då brukar jag fråga vem som ska skriva in allt i ett register. Jag brukar skriva om annat men visst vore det bra.

Många samlar på vykort och det är ju en kulturgärning om något. Nästan på varje loppis, aktion och antikmarknad finns det vykort att köpa. Själv har jag bara samlat på mej några stycken som intresserat mej. Har träffat personer med imponerande stora samlingar. Enligt Ulla Ehrensvärds bok ”Gamla vykort” från 1972 kan man läsa om att vykortspremiären i Sverige skedde 1891. Men det blev ingen större succé från början. Svenskarna behövde några år på sig att vänja sig. Vet inte hur många som skriver vykort i dag. Nu blir det mest E-post. Men visst är det roligt att få ett vanligt vykort, ibland med en pil på vilket hotell vännerna bor. Hur fint vädret är och hur vackert allt är. En del har till och med prickat in sitt rumsfönster på hotellbilden. Sådant är trevligt. Man blir lite med på resan genom alla vackra bilder.

Alla som samlar på vykort från Askersund har förmodligen sett bilden från Hospitalsgatan med en grabb stående mitt i gatan. Grabben har en gasbinda om en arm och tittar in rakt in i kameran. Bilden är från slutet av 40-talet. Vad heter pojken och vad finns för historia bakom bilden? Att grabben heter Kalle Tingö visste jag. Känner honom från ungdomen, men har aldrig tagit reda på historien bakom vykortet förrän för några år sedan. Men jag har många gånger undrat varför han står där. Det är inte så vanligt att det finns folk på vykort. Jag tog kontakt med Kalle, som sedan 1959 är bosatt i Mariestad. Och han berättar.

-Jag hade cyklat omkull dagen före och hade ont i armen när fotografen dök upp. Han tyckte väl synd om mej och frågade om jag ville vara med på bilden. Bör ha varit fem-sex år, berättar Kalle.

Familjen bodde vid Trädgårdsgatan 17 strax intill där bilden är tagen. Huset med gården kallades ”Blåskäggagården” av askersundarna . Det var en jordbruksfastighet som ägdes av ett dödsbo, där Hilma Maria Karlsson var en av delägarna. Hon både där med sin son Birger. Det bodde också en del andra personer i huset, som nu är borta och har ersatts med moderna hyreshus. Vad namnet ”Blåskägg” kommer ifrån lämnar jag därhän. Har fått för mej att det var ett ganska elakt namn på en person boende vid gården.

-Farsan hette Sigfrid Johansson och hade ägt en båt. När han blev utan båt fick han smeknamnet ”skutlös”. Smeknamnet gick i arv, berättar Kalle , roat.

”Blåskäggagården” där Kalle bodde min sin familj. Husen är rivna för länge sedan. I bakgrunden syns Elimkyrkan.

-Vi bodde sex personer i två rum och kök. Så var det på den tiden. Standarden i huset var inte den bästa. Det saknades vatten, men det fanns gott om vägglöss som bet oss på nätterna. Många familjer hade det så i de gamla dåliga trähusen. Jag bodde vid Trädgårdsgatan från jag var två år och fram tills vi flyttade till Laxå 1950. Tidigare hade vi bott på söder i Askersund.

Kalle lämnade snart Laxå för att gå till sjöss. Sedan har han prövat på lite av varje. De senaste 25 åren fram till pensionering jobbade han som lärare vid Viskadalens folkhögskola i Borås.

Det är inte så ofta Kalle och hans fru besöker Askersund nu för tiden. Efter alla år i bilen mellan Mariestad och Borås, är han ganska trött på bilåkande. Men det händer ändå ibland. Kalle och jag har enats om ett nytt foto på Hospitalsgatan nästa gång han kommer till stan. Den här gången kommer inte Kalle med på bilden därför att han kört omkull på cykel dagen före. Den nya bilden från Hospitalsgatan har jag väntat på länge och det är mitt förslag. Det blir inget vykort utan en bara och trevlig bild som kommer att spegla lite vad som hänt en gammal gata i Askersund.

Sjöängens kunskaps och kulturcentrum

 

Januari 2016Skapad av Ove Danielsson tis, januari 19, 2016 17:35:14
Tävlingsbidragen till den konstnärliga gestaltningen av Sjöängens-kunskaps och kulturcentrum finns just nu utställda på biblioteket i Askersund. Tävlingen är uppdelad i ett utomhus-och ett inomhusuppdrag. Fem tävlande per uppdrag har valts ut. En jury bestående av Eva Fornåå, konstkonsult

Ulrika Stigbäck, länskonstkonsulent, Inger Larsson, ordförande kultur- och tekniknämnden, Annika Restadh, kultur- och fritidschef, Tobias Jansson, stadsarkitekt, Jan Öholm, byggprojektledare, kommer att utse en vinnare i varje grupp. En grannlaga uppgift.

Allmänheten och Sjöängsskolans elever har möjlighet att lämna kommentarer till verken mellan 19 och 28 januari. Juryn är dock självständig i sitt beslut. Själv har jag kollat och skaffat mej en favorit inomhus och två likvärdiga när det gäller den yttre konstutsmyckningen. Den invändiga är uppbyggd med kakelplattor med texter och bilder. Verken är tydligt förankrade i platsen, samtidigt som det finns öppningar och utblickar till resten av världen. Vättern och Alsen har inspirerat. Elsa Andersson som omkom i ett fallskärmshopp vid Edö finns med i de kaklade verken. Folke Dahlbergs konst och gärning i Askersund finns också med.

Lägger ut lite bilder på den.



När det gäller den ytter utsmyckningen har jag fastnat för två olika ljusskulpturer som är lite annorlunda. Tror någon av dessa skulle göra sig bra i Strandparken söder om nybygget. Lägger ut några bilder, men det bästa är att se förslagen på plats. I biblioteket.

 

Andreas hjälper Frölunda med skridskoåkningen

Förre askersundaren och elitskrinnaren Andreas Larsson har gått vidare i sin idrottskarriär. Nu som speciell skridskotränare för Frölundas hockeylag i SHL. Och det har gett resultat. Frölunda ligger med i toppen på serien hela tiden. Det är tredje året Andreas jobbar i Frölunda. Andreas jobb med ishockeyspelarna har också uppmärksammats i riksmedia och på TV-sporten. Experter har undrat vad som hänt med Frölunda. En del av äran får Andreas ta på sig.

Andreas har sitt gym i en källarlokal i Göteborg. Där får han besök bland annat av hockeyspelare från Frölunda . Allt från A-lag till juniorer. Både i grupp och individuella övningar. A-lagspelarna tränar mera individuellt berättar Anders i en TV-intervju. Det handlar om att hitta positioner, vinklar och balans i gymet, för att sedan fortsätta ut på isen med övningarna. Några juniorer tränar han överstegsåkning med så att de får rätta trycket i sin skridskoåkning. Och spelarna är mycket nöjda med Andreas insats.

Andreas Larsson

På somrarna har det även kommit NHL-spelare till Andreas källare.  Tillsammans med kollegan Peter Fröberg har han hjälpt spelare som Erik Karlsson, Ottava, Loui Eriksson, Boston, Joakim Andersson, Detroit och Hampus Lindholm, Anaheim, att få ordning på skridskoåkningen. Förutom samarbetet med Frölunda, finns också ett samarbete med Mittuniversitetet i Östersund, för att få vetenskapliga svar och en tydlig bild av hur man ska träna.

I intervjuer har Andreas sagt att han har svårt att njuta av ishockeymatcher, därför att han bara kollar på skridskoåkningen. Alltså ingen rolig person att se hockey tillsammans med.

Andreas har idrottsligt påbrå i pappa Anders, numera bosatt i Malmö. Anders ”Nilas” var en av Vretstorps bästa fotbollspelare under många år. Under en period förstärkte han också IFK Askersund. ”Nilas” var en person som höjde stämningen både på planen och omklädningsrummet.

Bok 19 1978 F0003 Anders Nilas Larsson fotboll_redigerad-1 IFK