ovedanielsson.se

Det finns många gatunamn att fundera över i Askersund. Var kommer namnen ifrån? Har alltid varit lite intresserad av det, men det är mycket svårt att få reda på fakta. Det finns ett antal svar på varje gata, om det nu inte handlar om så lätta saker som ett personnamn. Men att döpa gator med personnamn är inte gångbart längre vad jag förstör. Själv bor jag på Ugglegatan, men har aldrig sett en uggla på den gatan. Den enda uggla som varit aktuell på den gatan har varit när Bernt-Åke Warg har besökt oss. Ni vet han med spelade uggla i barnprogrammet ”Hedvig” på TV. Han är ju också känt för lite annat. En trevlig prick.

8

Bert-Åke ”Ugglan” Warg på besök hemma vid Ugglegatan. Till vänster dragspelare Wärmelin och Sven-Åke Andersson i gruppen ”Amris” som blev kända med låten om en rullande husvagn.

Gamla Loggatan har fått namnet Klockaregatan. Skylten sitter ute vid Pingstkyrkan.

Det är svårt att hitta gatuskylten Loggatan i dag. Askersundsbostäder har satt upp husskyltar som tur är.

För övrigt vimlar området med namn efter fåglar. Lite tråkigt kan jag tycka. Vissa områden har gatunamn efter blommor. Inte så roligt heller. Fantasin borde ha fått flöda.

Själv har jag inte kommit särskilt långt i mina forskarambitioner, men med den här bloggen kanske det kommer in massor av information om gatunamn. Man kan alltid hoppas…

Varför Loggatan har fått sitt namn har jag ganska klart för mej efter ha läst en berättelse av en gammal man som bodde i Askersund i början på 1900-talet. På gatans södra sida fanns i början på 1900-talet ett antal logar. Byggnaderna försvann genom flera bränder enligt den gamle mannen. Ibland övernattade personer i ladorna. Vid något tillfälle hade en av nattgästerna enligt honom tänt på en loge, för att sedan gå upp på Norra Bergen ovanför och njuta av skådespelet.

Upptäckte till min förvåning när jag skulle ta en bild på gatuskylten, Loggatan att gatan bytt namn till Klockaregatan! Husen längre ned har fått den gamla gatuadressen liksom Askersundsbostäders fastigheter i området. Undrar hur tusan det gått till? Vem har tagit bort skylten?

Mannen som berättat bodde nedanför stadskyrkan mitt emot gamla kyrkogården. I hörnet Loggatan –Kraffskärsvägen (Gårdsjögatan) fanns ett svinhus, som senare hyrdes av en person till hönshus. Även denna byggnaden eldhärjades . Året var 1906 eller 1907. Skolan hade börjat tas i bruk innan den var helt färdig 1907.

”Under brandnatten kom det eldflagor seglande ner vid ingångsporten i hörnet Hospitalsgatan – Storgatan. Vi trodde först det var Sameralskolan som stod i brand. På den tiden hängde en brandlur i Rådhusets förstuga. Den som upptäckte en eldsvåda fick ta luren och löpa genom gatorna och tuta. Jag väcktes på natten av det otäcka tutandet och blev rädd. Men husvärden Almstedt kom och lugnade och förklarade att det bara var svinhuset som brann. Ryktet gick sedan att någon kvällen före plockat bort de flesta hönsen och sedan tuttat på. Men det blev aldrig utrett”, berättat den gamle mannen.

Brandchef vid den här tiden var storväxte yllefabrikören A.W. Bergqvist, som med långa kliv ledde de få hästförspända brandsprutorna. Yllefabriken som fanns väster om gamla Varmbadhuset i hamnområdet har jag bloggat om tidigare. Senare blev där en snickerifabrik och ett spannmålsmagasin.

Den gamla mannen berättar vidare om trädgården som fanns ovanför Norra Bergens äldreboende. Det var en stor trädgård som kallades Bergegrens trädgård. Bergegren var predikant vid Lutherska missionshuset som fanns Stora Bergsgatan. I dag har Edlunds järnaffär sitt lager i byggnaden. Även på baksidan av den byggnaden fanns en stor trädgård.

I den stora Bergegrensträdgården stod en rund paviljong där församlingens avdelning av ”De Ungas Förbund” hade sammankomster och andakt med sång. Vid ingången till trädgården hade missionsföreningen ett litet ålderdomshem. Den gamle mannen berättar att han och hans mamma brukade besöka en åldrig tillhörande den gamla Askersundssläkten Christiernsson.

Senare arrenderade Gabriel Carlsten , präst i Ekeby-Gällersta, trädgården där han hade både kalkoner och höns. På den tiden fanns det bara det nämnda svinhuset i området. Norr ut var det bara gärden. Sedan kom Knappfabriken, villor och idrottsplatsen. Den gamle mannen berättar att han var en mycket god kamrat till de tre Carlstenspojkarna. Det betydde att han också hade stor tillgång att njuta av alla frukt i Bergegrensträdgården.

Vid ett tillfälle hände ett vinterintermezzo med koppling till gamla Loggatan. En man med smeknamnet ”Lapp-Oskar” hämtade ett hölass i en av logarna med sin oxe. Ett gäng grabbar åkte med på lasset. En av grabbarna satt högst upp på lasset och höll i tömmarna medan den ekonomiske ”Lapp-Oskar” gick bakom och plockade höstrån som fallit ner. När ekipaget kom till hörnet av gamla kyrkogården och prästgården vände oxen väster ut ner för den stora bryggarbacken. Han var förmodligen van att göra det. Hölasset och grabbarna ramlade av när oxen ryckte till. Historien berättar inte om hur lasset kom ”på fötter” igen. ”Lapp-Oskar brydde sig inte så mycket om hur det gått med grabbarna. Han var mest bedrövad över att inte all hö kom till nytta.

Som vanligt har vännen Leif Linus gjort en djupdykning i sitt stora bild-och textarkiv. Och han har som vanligt fått fram några mycket intressanta bilder.

Pastor Carl Bergegren hade en stor fin trädgård på Norra Bergen

EFS ålderdomshem på Norra Bergen

Möte med De Ungas Förbund

Gamla Loggatan gick vid träden i kanten på bilden.

I förgrunden Knappfabriken , sedan kommer Loggatan och i bakgrunden Sameralskolan

Bild från 1949

Den gamla brandstationen i Askersund har gjort sitt anser ansvariga. Nu letar man plats för en ny station. Den äldre brandstationen låg på rådhustomten med utfart mot Stora Bergsgatan (bilden). Det var trångt att ta sig ut på gatorna där. En som inte tyckte om flytten var fritidsbrandmannen Kalle Lundstedt. Han bodde bara ett stenkast från stationen på Rådhustomten. Han kunde springa ner till stationen i kalsongerna vid larm. Praktiskt och snabbt.

Kalle Lundstedt

Bild från Leif Linus arkiv

Föreningen Gamla Askersund  har satt två  nya skyltar med information  på gamla hus. Den gamla färghandeln  vid Stora Bergsgatan 30 fick en skylt Det huset är nog mest  känd för ett inbrott av ”Bildsköne” Bengtsson.

Gamla Förnicklingsverket  vid Hospitalsgatan 5 fick också en skylt. Många minns Arne Wallin som sålde  mopeder  där. De flesta äldre askersundare köpte  nog sin första moped där. Reservdelarna låg alltid på Askersunds station.

Askersunds Vulkaniserings-och Cykelverkstad vid Stöökagatan var förr något av en institution för askersundare med bilar, cyklar mopeder och bilar. Företaget och den lilla gulbruna verkstaden är borta för länge sedan. En byggnad som flöt bra in i småstadsidyllen. Byggnaderna utmed gatan i det området revs och ersattes med hyreshus. Gamla trevliga Centralcaféet ingick också i rivningen, för att bland annat ge plats åt Posten.

Erik visar upp vad de kunde hitta i däcken .

Eric ”Vulkarn” Larsson, blev den som gjorde verkstaden känd. Alla kände honom. Vid icke fyllda 17 år, i slutet på 1920-talet, kom han till Askersund för att ta över verkstaden efter sin avlidne bror. Först drev han drev han verkstaden i mycket liten skala, med bara en anställd. Men tiderna förändrades och det blev allt mer att göra. Eric var en riktigt affärsman.

År 1931 kände han sig allt för trångbodd och flyttade då sin verkstad till lokalerna vid Stöökagatan. Då var titeln fabrikör Larsson. Företaget hade då fyra anställda och vid 25-årsjubileet 1953 funderade han på att anställa ytterligare någon.

Lokalen vid Stöökagatan var modern och ändamålsenligt. För sin tid. Fabrikör Larsson var en av Monarks bästa återförsäljare i början av 50-talet enligt tidningsnotiser.

Från verkstaden vid Stöökagatan. Fr.v: Rune Karlson, Knut Saxin, Gösta Larsson, Folke Tolvsson, och ”Pricken” Larsson

Bild: Kjell Johansson

Vulkarns och Centralcafeet vid Stöökagatan

När lokalerna revs upphörde verksamhet. Eric fick ägna sig åt andra saker fram till sin död . Jag kan inte säga att vi var närmare bekanta, men vi pratade med varandra ibland. Och ibland köpte jag något däck till cykeln av honom. Jag var mera bekant brodern Gösta. Båda var fantastiska diktläsare.

Faktum är också att jag köpte en Certinaklocka av honom en gång. Han hade fått en finare guldklocka i present förklarade han för mej och det räckte med en klocka åt honom. Eric undrade jag ville köpa hans gamla klocka och så blev det också. Nu finns klockan hos Eriks dotter. Det är inte jag som ska ha klockan.

Och visst kan jag tycka att det är lite tråkigt att både Vulkaniseringsverkstaden och Centralcaféet revs, men det var väl tidens gång. På ”Centis” var det samling på morgonen innan alla gick till sina jobb. Ett sådant ställe saknas i Askersund. Skulle ha gått dit även som pensionär. Helt klart. Kommer snart att bo ganska när det gamla morgonfikastället med alla dess minnen. Jag får klara mej med det.

Leif Linus har hjälpt till med bilder

Vretstorpsparken var en stor nöjesmetropol i min ungdom. Det fanns ingen Folkets park i Askersund, så därför ordnades bussar från torget till parken i Vretstorp på lördagskvällarna. Och de var alltid fullsatta. Vid hemfärden blev det en del bortfall av resenärer. Det berodde på olika orsaker. En del missade avgångstiden medan andra sysslade med viktigare saker efter dansen… Om bussarna var fullsatta fick vi ordna ett taxigäng, som delade på resekostnaden till det avlägsna Vretstorp.

Under åren som gått har jag passerat Vretstorpsparken och dess inbjudande välkomstskylt massor av gånger. Olika minnen har dykt upp i huvudet varje gång.

Tror det var Emile Ford-ni vet han med låten ”Still” som var så populär- som var artist senast jag var där. Men jag kan ha fel. Minns att det var bänkar i långa rader uppställda framför scenen. På bänkarna längst bak var det ståplats för att alla skulle kunna se uppträdandena. Vid något tillfälle var den en överfriskad person på en bänk längst bak som drog med ett antal bänkrader när han snubblade framåt. Så kunde det gå till i Vretstorpsparken.

Gamla scenen i Vretstorpsparken finns kvar

Parken var trevlig och lagom stor. Och det fanns stor möjligheter att planka in om det saknades pengar. Bara det. När jag gjorde mitt återbesök för några år sedan var det mesta sig likt. Klart är att byggnaderna nu är i ett betydligt bättre skick än vad jag minns.

Affischer i parken berättade om att artister som Eva Eastwood, Lars Kristers orkester och dansbandet Chippis var på gång .

Askersund har aldrig haft någon Folkets Park, som exempelvis Vretstorp. I mitten på 50-talet fördes diskussioner om att anlägga en Folkets Park i Stadsparken. Mannen bakom idén var stadsarkitekt Fredriksson. På gamla idrottsplatsen i Askersund fanns en festplats som drevs av idrottsföreningen. Under många var den mycket välbesökt. Askersundarnas eget nöjesfält. 1953 slog Gösta ”Snoddas” Nordgren publikrekord i parken. Men det gjorde han nästan på varje ställe han uppträde på den tiden.

Fredriksson tyckte inte att natursköna Stadsparken hade något att erbjuda som lockade till regelbundna besök. Han ville helt enkelt flytta IFK:s festplats till Stadsparken. Ett annat av skälen till den föreslagna flytten var också att staden hade gjort intrång på gamla IP, med planerad villabebyggelsen ute vid Skrinnargatan. En ny festplats i Stadsparken skulle bli lite plåster på såren för IFK.

Festplatsen på gamla IP i Askersund

Frågan var också uppe i drätselkammaren för diskussioner. Fredriksson föreslog också att Torebergsvägen skulle dras fram över bäcken och järnvägen för att göra uppfarten till Stadsparken. Stadsarkitekten hade inte pekat ut något område i Stadsparken för en festplats. Men han menade att det fanns flera lämpliga platser i parken at välja på. Det skulle heller inte kosta särskilt mycket att anlägga en Folkets Park. Det behövdes bara lite inhägnader…

Nu blev det aldrig något med stadsarkitekt Fredrikssons förslag. Det blev aldrig någon Folkets Park i Askersund. Det enda som genomfördes av hans förslag var att Torebergsvägen förlängdes över bäcken fram till gamla järnvägsbanken så småningom. Men det var inte för att det skulle bättre uppfart till Stadsparken. Gamla järnvägsbanken är i dag döpt till Banvallsvägen . Vägen blev ett måste för den byggnation som finns där i dag.

April 2012Postad av Ove Danielssonsön, april 01, 2012 17:08:12

I centrala Askersund har det att skett en del förändringar genom åren. Hus har rivits och nya lägenheter har byggts. Askersunds flitigaste fotograf Kjell Johansson förevigade många bygg-och rivningshändelse under 60-talet. En verklig bildskatt.

Kjell har lånade ut bilder till mej som räcker till några bloggar.

En 60-talsbild. Nya delen av Rådhuset är inte byggt. I bakgrunden brandstationen. Dörren på sidan leder in till polisstationen.

Väderkvarnsgatan. Skylten till pensionatet syns till höger. Hela det huset revs senare för att ge plats åt Torghallen

Torgparken. I bakgrunden huset som senare revs.

Stöökagatan. Rådhustomten till vänster.

Inne på gården vid Pensionatet

Borgmästarhuset fotograferat från Rådhustomten

Bild från Tingshusområdet mot Storgatan. Parken vid Tingshuset försvann när hyreshusen byggdes

MEDBORGARFÖRSLAG Mats Bergman
Angående brunnsfontänen i Torgparken
Förslag på åtgärder och önskemål om eventuell restaurering till ursprungligt skick.

Historia
Inför firandet av Askersunds stads 300-årsdag 1943, beslöt stadens styrande att en
brunnsfontän skulle uppföras i Torgparken. Innan fontänen projekterades var det
nära att man gav uppdraget till en utsocknes konstnär. Kritik riktades mot de
styrande för deras tanke att gå förbi en av bygdens egna konstnärer, Folke Dahlberg.
Den tillbakadragne och bohemiske Folke fick slutligen förtroendet att inkomma med
förslag och snart presenterade han en funkisinspirerad brunnsfontän med åtta sidor
av rödskimrande granit. Den dåvarande Askersunds Tidning skrev utförliga reportage och till och med gav ut en specialbilaga om Folke Dahlbergs arbete med brunnsfontänen. Denna bilaga gavs ut fredagen den 28 maj 1943, troligen med text av Joel Haugard som var tidningens redaktör och författare av flertalet lokalhistoriska böcker. Tidningens specialbilaga beskriver Folke Dahlbergs arbete, idéer och tankar på ett mycket intressant sätt. Bland annat om de styrandes förväntningar om att få ett majestätiskt monument i form av en brunnsfontän med historia, ”pyntat med gigantiska sjöjungfrur och delfiner av valars storlek” uppfört lagom till kungabesöket den 13/6, 1943. De styrande längtade till denna dag då den gamla gjutjärnsfontänen som då fanns i parken skulle ersättas av en värdigare installation där man kunde
”dricka brunn”. (Undrar var den fontänen tog vägen? Dess markfundament påträffades i samband med det senaste ombygget av Torgparken för inte så länge sedan.)

Mats Bergman på en bild från Facebook

”Varken stadens historia eller storlek motiverar en dylik, men väl en brunn med
enkla, strama linjer och sparsam skulptural utsmyckning”, skrev Folke Dahlberg.
Folke Dahlberg fick slita hårt med att få alla reliefbilder, brunnen och andra detaljer
färdiga i tid inför invigningen. In i det sista var stadens styrande inte överens om hur
många vattenstrålar som skulle skjuta upp från fontänens mörka vattenyta.
Själv föreslog Folke Dahlberg fyra strålar, representerande de fyra väderstrecken.
Även antalet parksoffor och var dessa skulle placeras, vållade debatt i stadsfullmäktige.
Folke Dahlberg hade ett eget förhållande till Vätterns vatten. En stor respekt för den
mäktiga sjö som betytt så mycket för Askersunds stad under så lång tid. Han
förklarade varför brunnens botten och sidor skulle vara mörkt gröna. Han menade
att den mörka vattenspegeln påminner om djupen och det mystiska som finns där
nere. Fontänens vattendroppar får uppleva tyngdlöshet i sin kortlivade gestaltning,
och sedan oundvikligen landa inom brunnens territorium. Den mörka vattenspegeln
ska kunna upplevas en blåsig, mörk höstdag runt klockan tolv. En påminnelse om
Vätterns vresighet och brutalitet som ofta var verklighet och vardag för fiskare och
andra sjöfarare.
Invigningen 1943

Bild från invigningen av Torgbrunnen 1943 i samband med stadens 300-årsjubileum. I förgrunden prins Eugen och Folke Dahlberg

Fontänen invigdes i närvaro av prins Eugén och prins Gustav Adolf, sedermera kung
Gustav VI Adolf. Folke Dahlberg var där tillsammans med andra inbjudna gäster och
stadens invånare. Det finns bilder från evenemanget där Folke står tillsammans med
kungligheterna. På en bild finns även krönikören Björn Franzéns farfar John Franzén med. Flera har ställt sig frågan om Folkes brunnsfontän fick något officiellt namn eller om han själv hade någon förklaring till namnlösheten. Han lär ha sagt att namn är betydelselösa. Det viktiga är att betraktaren själv bildar sig en uppfattning över vad han ser. Man ser ett konstverk i form av en brunn med fontän med sitt vattenspel och åtta historiskt viktiga bilder runt om.

Reliefbildernas tillkomst har en speciell historia där Askersundsverkens ägare och
ingenjörer spelade en stor roll. John Franzén hade generöst nog låtit gjuta skulpturerna och även ansvarat för all efterbearbetning som krävdes. Eftersom man inte kunde uppbringa ett lämpligt fontänmunstycke i landet, konstruerade Franzén ett dylikt och skänkte detta till staden. Det var ju krigstider!
”För allt detta oegennyttiga arbete och sin värdefulla gåva har han gjort sig väl
förtjänt av stadens tack!” skriver Joel Haugard i Askersunds Tidning.
Folke Dahlbergs arbete innebar en hel del resor till olika hantverkare i trakten för
att få inspiration till bilderna. Många var villiga att hjälpa till så att reliefbildernas
detaljer stämmer med den tidsepok som skulle skildras.

”Genom fabrikschefen Folkessons i Kårberg tillmötesgående blev jag i tillfälle att
besöka en spiksmed i Lerbäck, som ännu smidde spik för hand. Efter en bilresa på
smala skogsvägar, där hjulen grävde ned sig i leran, så att vi fingo skära granris och
lägga dem framför, kom vi vidare till smedjan. På en vägg hängde en gammal våg som förr användes att väga upp spiken med, och mittenfiguren på en relief håller just en sådan våg”, berättar Folke Dahlberg för Askersunds Tidning. Alla reliefbilder har sin egen historia av krävande arbete och vånda inför resultatet. ”Dessa reliefer kunde naturligtvis ha sett annorlunda ut, motivmässigt, tekniskt och konstnärligt sett.
Smakriktningarna i en liten stad äro nästan lika många som innevånarna, och att
tillfredsställa dem alla är omöjligt”, ansåg Folke Dahlberg.
Det bör påminnas om att konstverket finansierades genom insamlingar och frivilliga
gåvor från askersundarna själva. Hur detta gick till är en historia i sig.
Synpunkter
Folke Dahlbergs brunnsfontän har återinvigts vid flera tillfällen. Dels vid 350-årsdagen av stadens födelse, dels vid 100-årsdagen av Folke Dahlbergs födelse. I samband med dessa evenemang har resonemang förts kring drift och underhåll av konstverket.
Askersunds kommun brukar fira vårens ankomst genom att fylla brunnen med vatten och göra i ordning inför sommaren. Flera påpekanden om bristande underhåll och sedan länge den felaktiga färgen på insidan, har gjorts genom åren. Vid invigningen, jubileumsåret 1943, var brunnens insidor troligen svarta beroende på den nödvändiga tjära som användes för att få brunnen vattentät. När tjärmålningen härdat klart, målades brunnens insidor i en mörk färg för att svara mot Folke Dahlbergs bild av Vätterns vattenyta. Senare genom åren har färgvalet varit mörkt grönt, för att i dagens läge vara ljusblått. Man kan fortfarande se fläckar av mörkgröna ytor där den ljusblå färgen flagnat. Detta färgval är felaktigt och förtar den konstnärliga syn och vision som Folke Dahlberg vill förmedla till oss.
Brunnens botten har nu fått tre svarta strålkastare med tillhörande svarta ledningar.
Folke Dahlbergs idé om Vätterns mörka och mystiska vattendjup är därmed helt borta.
Nu även om natten. Om man målar simhallsblått och lägger i strålkastare så blir ju det första intrycket inte den förväntade konsten. Den ljusa ytan exponerar dessutom
smuts som fastnar på brunnsväggarna och därmed förtar mycket av upplevelsen.
Säkerheten och att ”dricka brunn”
De senaste somrarna har bjudit på mycket varmt och soligt väder. Förra året kunde
man se små barn svalkade sig och lekte i brunnen eller sprang på granitplattorna som ligger som krön runt brunnen. Ibland utan tillsyn. De nya attributen, färgvalet och belysningen, gör att konstverket i Torgparken inte uppfattas som konst utan som en möjlig lekplats. Brunnen är inte tänkt som en sådan, vare sig i materialval, utformning eller funktion. Under sommartider innebär det också att restauranger erbjuder utomhusservering i omedelbar närhet. Vad detta kan innebära säkerhetsmässigt måste tas i beaktande.
Förslag
Jag hade förväntat mig att brunnsfontänen inför varje säsong gjordes ren, vid behov
målades om och fylldes med vatten. I år missades mycket av detta underhåll.

1. En underhållsplan föreslås utformas som tar hänsyn till i första hand det konstnärliga värdet och den kulturhistoria som är knuten till konstverket. Även hur man får utnyttja
   konstverket i annat syfte. Inga juldekorationer.
2. Brunnens insidor ges rätt färg. Redan nu bör belysningen och tillhörande ledningar tasbort.
3. Det finns en informationsplatta i mässing på en av yttersidorna som berättar lite om
   konstverket. Placeringen gör det svårt att läsa vad som står. Se över texten och montera textplattan väl synlig högre upp eller på någon av krönplattorna.
   Slutord
   Askersunds kommun har fått förtroendet att visa upp konst och visa Folke Dahlbergs
   böcker genom föreningen Folke Dahlberg Sällskapets samlingar i Hantverkshuset.
   Flera tjänsterum i Rådhuset har hans konst på väggarna. Det vore därför hedrande för Folke Dahlberg och för alla dåtida och nutida inblandade att visar respekt för ett viktigt konstverk, och som ursprungligen har bekostats av Askersunds innevånare, genom att tillmötesgå förslagen snarast och så långt det är möjligt.
   Mats Bergman
   Källor: Björn Franzén, Folke Dahlberg, Ove Danielsson, Leif Larsson, Askersunds Tidning, Joel Haugard med flera

Leif Bolling, har alltid haft ett stort  intresse för genealogi och kulturhistoria.  Han brukar vandra  på kyrkogårdarna i Askersund, läsa på gravstenarna och anteckna. Intresset har lett till en skrift som finns att hämta  på Turistbyrån i hamnen. Leif har  gjort ett stort  jobb  med alla uppgifter. Det handlar om glömda, kända  och okända personer  på Askersunds kyrkogårdar. Med Leifs skrift är det lätta att  hitta till de olika gravarna han skriver om.

Det ska bli ordning  och reda på Stöökagatan  mellan Stora  och Lilla Bergsgatan. Ledningarna i gatan ska ordnats till. När allt det är klart ska gatan  beläggas  med gatsten. Det kommer att bli snyggt. Själv är jag extra  nöjd med arbetet eftersom jag  bor  utmed gatan. Det här  hänt lite med  gatstumpen mellan  Bergsgatorna genom åren. Lägger ut  några bilder som visar  hur det varit.

15 maj 2023.

1950-tal

1971.

1940-tal