Kategori: Patriks tavlor
Konst
Låga grundvattennivåer
Grundvattennivåerna i stora delar av Sverige är nere på rekordlåga nivåer. Värst är läget på Öland och Gotland samt Blekinge och delar av sydöstra Småland.
Uppgifterna får mej att tänka på ett reportage jag gjorde för 25 år sedan vid Aspaån. Då var läget lika knepigt som i dag. Ingrid och Gösta som bodde vid den stora dammen intill Aspaån fick använda stege ner till båten när de skulle ut och fiska. Vattenståndet var två meter lägre än normalt. Samma besvärliga förhållande rådde året före, 1990.
Djurlivet hade drabbats hårt. Runt dammen fanns flera bäverhyddor, som hängde i luften på grund av det låga vattenståndet. De som bodde runt ån ansåg att vattenregleringen i kombination med torka inte sköttes tillfredsställande.
Bäverhyddorna hängde i luften vid Aspån i början av 1990-talet. Vattenståndet var två meter lägre än normalt. Bild från juni 1991
Gösta och Ingrid som bodde vid Aspaån fick klättra ner till båten när de skulle ut och fiska. Bild juni 1991
Ett gammalt vattenhjul blev synlig på botten i ån. Några ville att det skulle plockas upp och räddas till eftervärlden. Det var ett minne från brukstiden när det fanns ett antal smedjor vid ån. Vet inte hur det blev… Bild juni 1991
Förutom att det såg bedrövligt ut blev det också en sanitär olägenhet. Lukten i torkan och värmen var mycket besvärlig. Vattnet i dammen kommer från sjöarna i Tiveden och forsar sedan vidare ut i Vättern. Några snöfattiga vintrar hade gjort att vattenståndet i alla sjöar hade sjunkit kraftigt. På vattnets väg ut till Vättern fanns det några kraftstationer med dammluckor. En acceptabel sänkning var 30 centimeter. De som bodde runt Aspaån hävdade att inte regleringen sköttes på bästa sätt.
Det låga vattenståndet i början på 90-talet medförde att större saker som låg på botten, började komma i dager. Från vägen vid Algrena kunde man se ett gammalt vattenhjul ute i dammen. Hjulet minde om den gamla brukstiden då det fanns smedjor vid Aspaån. Hembygdsforskare ville att hjulet skulle plockas upp och räddas till eftervärlden. Vet faktiskt inte hur det gick med den saken.
Bio i Sjöängen med 12 meter bred filmduk
Den nybyggda biografen på Sjöängen i Askersund är Närkes största med 500 sittplatser och en 12 meter bred bioduk. Filmälskare –och alla andra också- rekommenderas på det varmaste att göra ett besök i den nya lokalen. Lovar att ingen kommer att bli besviken.
Linus Hult sköter filmvisningar från en plats bakom stora filmduken. Till vänster biografens ”hjärtat”.
Folkets husförening står för bioverksamheten i nya Sjöängen. Linus Hult är biomaskinist, om det heter så nu för tiden… Några maskiner finns ju inte längre. Nu handlar det om datateknik. ”Hjärtat” i utrustningen finns bakom den stora duken. Tidigare fanns verksamheten i gamla Folkets hus vid Lilla Bergsgatan. Ett hus som förmodligen kommer att rivas för att ge plats för bostadsbyggande.
Den stora invigningen av nya Sjöängen sker den 11 november. Då kommer bland annat Charlotte Perrelli. Under hösten har det redan skett ett antal invigningar av de olika lokalerna. Men den 11 november är det stor invigningsfinal.
Ökade byggkostnader för Hammars skola
Skolfrågorna är ständigt aktuella båda på riksnivå och lokalt. Det handlar inte bara betyg utan också lokaler och om vilka skolor ska finnas kvar i framtiden.
Hösten 2010 beslutade barn- och utbildningsnämnden att avveckla lokalerna för förskola och kök i Lunnagården i Hammar och flytta verksamheten till Hammars skola, vilket kräver investeringar i skolan. Investeringen beräknades ursprungligen till cirka 10 miljoner vid en utbyggnad av cirka 150 kvadratmeter.
Efter utökning av investeringsbudgeten fanns våren 2016 avsatt 20 miljoner för ombyggnad. En upphandling gjordes, varvid ett anbud kom in på 33 miljoner. Den ökade kostnaden förklaras av den rådande byggkonjunkturen, att ytan blivit större på grund av normer för tillagningskök och matsal samt av att slöjdsalar har lagts till.
Med tanke på att utbyggnadsytan har ökat från de tänkta 150 kvadratmeter till de nuvarande 525 kvadratmeter sedan 2010 och att byggkonjunkturen är på en hög nivå är anbudet att betrakta som relevant enligt en utredning. Upphandlingen avbröts och ett omtag gjordes i processen. Ett problem har varit att få in ett antal anbudsgivare. Men så har det inte blivit. Anledningen till det är byggbranschen i dag är mycket het. Byggföretagen väljer noga sina objekt.
Politikerna har mycket att fundera över när det gäller framtiden för Hammars skola. En satsning blir det, men vad får den kosta? Hammars skola kommer att behandlas som ett eget ärende och hanteras inte i arbetet med den samlade investeringsbudgeten för 2017 och framåt.
Hammars skola har 2016 kvm lokalyta.
Lunnagården har 908 kvm lokalyta.
Den planerade utbyggnaden är 525 kvm.
Efter utbyggnad och samlokalisering minskar lokalytan med 383 kvm.
Idag går 79 elever på Hammars skola.
Uppgifterna är hämtade från en kommunal utredning.
Västra Strandparken
Västra Strandparken-Verkstadstomten vecka 40
Byggföretaget PEAB förbereder bostadsbyggandet vid Västra Strandparken, eller Verkstadstomten som askersundarna säger till vardags. Arbetsledare Magnus Landin har bett mej följa bygget med bilder precis som jag gör vid nya Sjöängen. Bilderna från nya Sjöängen går på kommunens hemsida och det finns planer på att skolbilderna ska rulla i någon av alla TV-apparater som finns i byggnaden. Började plåta 2014 i amband med pålningen. Kanske bilderna ska visas i någon apparat i foajén…
Bilderna från Västra Strandparken får gå på min blogg och vad jag förstår på PEAB:s hemsida.
Men det har inte alltid varit så självklart med bostadsbyggandet på verkstadstomten. Lägger med några klipp från 1990, som visar att politiker kan tänka om.
Fem tallrikar för rotmos och rimmad fläskbog
Fem tallrikar för rotmos och rimmad fläskbog
Fem tallrikar med råge
Det blev fem tallrikar med lite råge som betyg på maten när äldreomsorgsrestaurangen Sjöängen invigdes på tisdagen. Har i en tidtagare blogg lovat att återkomma med betyget. Jag åt rotmos med rimmad fläskbog. Vill inte utge mej för att vara en stor matexpert, utan det räcker för mej att maten var mycket god. Har inga fina ord att beskriva maten med. Det fanns annat att välja på också. En del är ju vegetarianer. Som extra krydda på det hela bjöds alla middagsgäster på en god kanelbulle, med anledningen av att det var just den bullens alldeles egna Dag.
Helt klart tänker jag återkomma till Sjöängen. Fick en matsedel av måltidschef Liz Borgwardt, för att jag skulle kunna sitta hemma på kammaren i lugn och ro och välja ut rätter, om jag nu inte vill gå till Sjöängen varje dag. Men visst lockar det att sitta i den fina matsalen varje dag och blicka ut över Alsen mot Stjernsunds slott. På söndag lutar det lite åt kålpudding om inget annat kommer emellan.
Rotmos och rimmad fläskbogAnders Foglander tyckte att maten smakade mycket braHovmästare Anders BråtnerMåltidschef Liz Borgwardt var mycket nöjd med dagen
Invigningen blev rena succén. Måltidschefen hade räknat med 100 pensionärer. Det kom drygt 300! Visst blev det lite köer, men kökspersonalen klarade av det hårda mattrycket elegant. Ingen behövde gå hungrig från Sjöängen. Alla verkade däremot mätta och belåtna.
Ove Danielsson
K-märkta idrottsplatser i Sydnärke
”Idrottsplatsen i våra hjärtan” är namnet på en bok som nyligen kommit ut. Författarna till boken är Göra Willis, Ronald Åman och Mats Tallkvist. De har gjort en k-spaning på genuina idrottsplatser från söder till norr. Det är en bok för alla idrottsälskare men också för de som är intresserad av kulturhistoria.
Göran Willis har varit journalist sedan i början på 80-talet. Han har varit med och producerat tv-serien K-märkt. Ronald Åman är före detta elitspelare i fotboll och var med i Sveriges VM-trupp i Argentina 1978. Som spelare representerade han bland annat Örebro SK och Djurgårdens IF.
Mats Tallkvist har ett brinnande för gamla idrottsplatser. 2008 startade han en hemsida om idrottsplatsnostalgi.
Mats Kolis i Laxå finns med på ett uppslag, liksom Gustaf Svensson vid Skyllbergs bruk
Sydnärke representeras av Ramundevallen i Laxå och en historia om Manchester United besök i Laxå 1988. Matz ”Kolis” Pettersson står för den unika berättelsen. Skyllbergsvallen är också presenterad med bilder och en intervju med Gustaf Svensson vid Skyllbergs bruk. Det är bruket som äger Skyllbergsvallen.
Av idrottsplatser som är värda ett besök i Sydnärke enligt författarna finns Solberga IP, Askersund, Bergavallen, Fjugesta, Fredriksberg, Vretstorp och Kumla IP, med i boken.
Frågor och svar om Sjöängen
Enkel fråga till Kommunstyrelsens 2:e vice ordförande, Caroline Dieker från kommunalrådet Per Eriksson angående nya Sjöängen
Sjöängens raserade bro.
Med anledning av den insändare man kunde ta del av i Na och Sydnärkenytt i början på denna månad har jag anledning att ställa en enkel fråga till dig, Caroline Dieker.
Det är med både förvåning och oro jag tar del av innehållet. Vi har i kommunen i så gott som total enighet tagit fram ett koncept där flera verksamheter ska dela på lokaler. Vi gör det av flera skäl. Ett av de grundläggande skälen är att samverkan i sig alltid brukar få verksamheter att utvecklas och stimuleras. Helt enkelt bli bättre. Det finns också en kostnadsaspekt, självklart blir lokalerna mer effektiva om de används mer. Vi skulle inte haft en chans att göra samma investering, driva samma verksamhet om det inte vore för att vi valt att samordna den med varandra. Vi tar redan emot studiebesök som låter sig imponeras av våra smarta lösningar.
Samverkan är inte enkelt. Det ställer höga krav på våra chefer och medarbetare. De skall jobba på nya sätt och viss mån med nya frågor också. Det är av yttersta vikt att vi politiker står fast vid de planer inriktningar som vi antagit. Här vilar ansvaret lika för all de som deltagit i ett beslut, om man inte har reserverat sig i en fråga.
Nu är det så att huset inte är färdigt ännu. Det innebär att alla verksamheter inte har flyttat in ännu. Delar av huset är ännu en byggarbetsplats, med allt vad det kan innebära. Vi kan enkelt slå fast att allt ännu inte är på plats.
Du frågar oss i majoriteten om vi står bakom begreppet Att Sjöängen ska vara en bro mellan kunskap och kultur. Självklart gör vi det. I våra tre partier har vi aldrig vacklat i den frågan. Du slår också fast, helt felaktigt, att det bara skulle finnas fem toaletter per 200 barn och att utrymningsvägar hålls låsta. Det är två exempel på faktauppgifter som inte stämmer och som dessutom hade varit mycket enkla att kolla upp.
Att det blir oro och diskussion när ny verksamhet startar, man flyttar till nya lokaler etc. är helt naturligt. Men det borde vara politikernas uppdrag att se till att lugna denna oro inte bygga vidare på den. Det är extra viktigt när det visar sig att faktauppgifterna man använder sig av är helt felaktiga.
Mina frågor är följande:
Är de borgerliga partierna överens om att Sjöängen är ett misslyckat projekt eller är det bara din egen uppfattning?
Anser du att du är fri från ansvar att verifiera faktauppgifter innan man publicerar en insändare?
Har du och/eller de borgerliga partierna en annan agenda om vad Sjöängen är, än den vi tidigare varit överens om, och om så är fallet hur ser den ut?
Per Eriksson
Kommunstyrelsens ordförande (S)
———————————————
Svar:
Per Eriksson ställer tre frågor till mig där han bland annat vill att jag ska svara för vad de i Alliansen ingående partierna tycker. Vill du Per veta, vad företrädarna för centern, kristdemokraterna eller liberalerna tycker så föreslår jag att du ska ställa frågorna direkt till dem.
Mitt svar på den första frågan är att Sjöängen är ett fantastiskt projekt där förutsättningen för projektet varit behovet av en ny skola. Vi valde att tillsammans med skolan skapa en kulturdel, genom att samordna verksamheterna i gemensamma lokaler. Samordning kräver samverkan. Samverkan betyder i det här fallet att det är olämpligt att låsa ute den ena parten från husets gemensamma ytor. Det är få kommuner av vår storlek som har tagit oss råd att bygga ett så stort hus som kan rymma så mycket. Vi måste förvalta denna stora investering på alla sätt som går. Politiker, tjänstemän och kommuninvånare.
Jag ser fram emot att huset i samband med att biblioteket invigs kommer vara öppet för alla. På det sätt som vi varit överens om hela tiden under projektets planering.
På den andra frågan är mitt svar att både som politiker och tjänstemän är vi ansvariga för vad vi säger, vad vi skriver och de beslut vi fattar. Som politiker prövas vårt ansvar vart fjärde år om inte andra saker fäller oss på vägen. Jag borde ha skrivit i min debattartikel att de barn som har sina klassrum i den gröna delen av skolan, inte längre får använda de toaletter som de tidigare varit hänvisade till. I stället måste de gå till den andra änden av huset, till det blåa området eftersom de gröna elevtoaletterna ligger utanför den korridorsdörr som nu ska hållas låst. Sammanlagt är det tio toaletter på våning två och tre som inte längre får användas av de barn som har sina hemklassrum i grönt område, de barnen består av ungefär hälften av skolans elever.
På den tredje frågan svarar jag att jag har ingen annan agenda än att Sjöängen skall bli lyckat.
Jag vet inte slutresultatet. Vad Sjöängen är och blir beror på vad vi stoppar in i huset, hur vi använder huset, vilka som arbetar i huset. Den processen pågår. Jag hoppas att kreativiteten kring detta inte avstannar.
Det finns i dagsläget ett fint program framtaget men de möjligheter den här arenan, huset, har att vara plattform för kunskap, kultur och glädje tror jag är långt mycket större än vad ett enskilt program någonsin kan återge.
Caroline Dieker (M)
Min tidningskrönika 25 september
Krönikan ska handla om något så allvarligt som när pesten nådde Askersund. Det handlar nu inte om när pesten som härjade bland människor, utan när kräftpesten slog till i Vättern på 50-talet. Nog så allvarligt för många när flodkräftorna försvann, för att senare ersättas med signalkräftor. Men det tog ett antal år innan tillgången på signalkräftor explodera i Vättern. En av de som tog kräftpesten hårdast var källarmästare Sand på Statt i Askersund. De populära traditionella och inkomstbringande kräftsupeèrna var i fara. Första året kunde hotellet hanka sig fram med de få flodkräftor som fanns kvar. Men sedan var det kört.
Har inget minne av att det var någon större skillnad på flodkräftor och signalkräftor i smaken. Men det kan vara minnet som sviker, det var ju så länge sedan. Många som jag pratar med förklarar märgligt nog att de tycker lika bra om räkor som kräftor. Det är själva fisket och de efterföljande festerna som lockar.
Minns att jag som journalist skulle intervjua en man som varit på kräftkalas dagen före och var inte alla bästa trim när jag dök upp med kameran på förmiddagen. Du får komma igen lite senare var besked. Bilden skulle annars inte bli bra. Lite finkänsligt sa jag att det kunde vara jobbigt dagen efter ett kräftkalas. Det är inte kräftornas fel blev svaret. Orsaken var en helt annan.
Läser i tidningen att det är full fart med kräftfisket ute på Vättern. De flesta använder eget vatten och egna redskap. Andra är mindre nogräknade och då blir det bråk med polisingripande
Själv är jag uppväxt vid kanten av Gårdsjön och där fanns flodkräftor när jag var grabb. Tror inte fisket var helt smärtfritt där heller. Fisket och särskilt kräftfisket skapar av någon anledning ofta osämja. Har aldrig riktigt förstått mej på det. Vi var ingen fiskarfamilj trots närheten till sjön, men vi lade i lite burar när det var dags. Morsan kokade sedan skaldjuren med stor vånda. Inte roligt att tömma i levande kräftor i en kastrull.
En liten vetenskap var vilket bete som skulle användas. För vår del var det mört från sjön. Men vi fick massor av tips bete som skulle fylla burarna med kräftor. Någon ville pröva hönskött doppat i terpentin. Men jag tror aldrig det blev så.
Som journalist skrev jag en gång efter allt bråk, att beståndet skulle räcka till en kräfta åt alla. Det skulle jag inte ha gjort. Blev idiotförklarad. Hur skulle det se ut om alla kom och fångade var sin kräfta. Det fick jag mycket arga telefonsamtal om.
———————————-
22 september
Tre bra saker.
Kolmilor. Är imponerad av alla som jobbar med kolmilor, som tillbringar dagar och nätter vid milan. Som i Mariedamm och Tiveden.
Äpplen. Det dignar av äpplen i trädgårdarna. Då var det bra att Kalle vid sin trädgård i Askersunds by ordnade äppeldag i helgen. Själv har vi massor av äpplen i trädet vid vårt hyreshus.
Tårtkalas. I Lerbäcks församlingshem hölls det tårtkals för Världens Barn. Den stora tårtbuffen kostade 50 kronor men pengarna gick oavkortat till insamlingen
IFK seriesegrare
IFK seriesegrare
IFK Askersunds fotbollslag bärgade seriesegern i femman i helgen genom vinst mot Assyriska med 2-0 (0-0). IFK var klara för uppflyttning redan före matchen. Två lag blir direktuppflyttade, medan det tredje laget får kvala. Det lär bli en hård kampa mellan Eker, Hallsberg och Sköllersta, om platserna närmast IFK. Det var årets sista hemmamatch för IFK. Kommande helg sker avslutningen mot Eker borta.
Segern mot Assyriska satt långt inne. IFK skapade ett antal öppna målchanser utan resultat. Gästerna stack också emellan med några farliga chanser. Annars var det riv och slut mitt på planen.
IFK:s obligatoriska målskyttar Andreas Borg och Johan Hailee, höll stilen. De svarade för målen. Priset till bästa spelare i de båda lagen gick till målvakterna Gustav Åkesson (IFK) och Gabriel Gabrielsson. Båda gjorde många fina räddningar.
Efter slutsignalen åkte guldhattarna på för IFK. Segerfesten hölls på pizzerian i Vretstorp. Det hade tränaren och Vretsorpspojken Conny Eriksson ordnat.
Ove Danielsson