Författare: alicegatan

Marmor finns på många olika platser i Sverige, bland annat vid Brännlyckan i Hammar. Där finns vacker mörkgröna marmorstenen. Banker, hotell, teatrar, slott och herrgårdar har stått i kö efter den mörkgröna marmorn från Hammar. Golv och vägar pryds med vackra åldrande plattor. Även inom byggbranschen har trycket varit stort efter grön marmor genom åren. I många svenska hem finns också mortlar tillverkade av den gröna marmorn från Hammar.

Marmorgolv som lades i början av 30-talet är fortfarande lika fina. Mannen bakom fyndigheterna var Birger Lundgren, Askersund. Han avled i mitten på 80-talet. Det var i mitten på 1920-talet som Lundgren upptäckte den gröna marmorn av en ren tillfällighet. Lundgrens arbete som vägingenjör hade väckt hans intresse för sten. År 1927 började han bryta grön marmor till försäljning. I början av 1960-talet sålde han rörelsen till Yxshultsbolaget i Kumla. Det såldes vidare sedan till Borghamnsten i Vadstena. Där förädlas också de stora marmorblocken. Är inte säker på hur mycket marmor det bryts vid Brännlyckan i dag.

Björn Elmenmo jobbade vid brottet i Hammar

Björn Elmenmo, i Stora Björstorp strax utanför Askersund vet det mesta om marmorbrytning. Han har arbetat både vid Brännluckan, i Glanshammar och några år vid ett brott i Läggestaskogen norr om stan. Nu är han pensionär. Tillsammans gjorde vi ett återbesök vid Brännlyckan och i Läggesta för några dagar sedan.

Vännen Leif Linus har sänt över att antal bilder till artikeln från sitt stora bildarkiv.

Brännlyckan 1960
Brännlyckan 1960
Brännlyckan 1960

Kräftfisket och kräftskivorna avlöser varandra vid den här årstiden. I år har fiskevårdsföreningen arrangerat fiskekväller i och runt hamnområdet främst då för medlemmarna. Det har varit ont om kräftor inne i hamnområdet under några år, men vad jag förstår har det blivit bättre nu. Men det är inte allt antalet fångade kräftor som är det viktigaste. Mysfaktorn att fånga kräftorna och allt som hör till är nog lika stor.

Vore jag en djuptänkande skribent och ville ta i lite, skulle jag skriva att min barndoms somrar är präglad av kräftfiske men det vore inte helt sant. Under någon månad varje år handlade det ändå mycket om kräftfiske uppväxt vid kanten av Gårdsjön som jag är. I sjön fanns det gott om flodkräftor. Beståndet fanns kvar ganska länge. Vad jag förstår finns det nu ganska gott om signalkräftor i min barndoms sjö. Kräftor som EU vill utrota.

Familjens eget kräftfiske var begränsat men det skulle ändå fiskas till något liten fest. Mitt eget intresse för fiske har aldrig varit något att skryta med. Var mera intresserad av idrott. Många var dock intresserade av att komma och fiska. Vi fiskade bara till husbehov. Normalt så användes mört till bete som vi fiskat upp. Man skulle inte ta beten från andra sjöar som hade drabbats av pest. Det fanns dock fantastiska teorier om vilka beten som skulle locka in kräftorna i burarna. Något udda var en som ville använda hönskött doppat i terpentin. Enligt honom skulle det betet leda till invasion av burarna. Vad jag minns kom aldrig teorin att användas i praktiken. Abborre som bete var ingen höjdare menade många. Köttet var för mörkt.

Kräftfesten ska börja

Ett annat problem hemma som vi brottades med i samband med kräftfisket var kokningen av de små skaldjuren. Det var svårt att få någon att tömma i de levande djuren i kokhett vatten. Ingen rolig uppgift. Men det gick att blunda eller använda riktigt mörka solglasögon, så man slapp se eländet. När allt var färdigt var den otäcka kokningen glömd. Och de färgade lamporna mellan de stora pilträden vid sjön gav också den rätta stämningen.

Kräftfesten slut

På senare år har det ofta varit bråk i samband med kräftfisket i Vättern. Det har handlat om tjuvfiske och slagsmål. Så var det aldrig hemma vid Gårdsjön. Där var det mera verbala bråk. Vid något tillfälle skrev jag att beståndet i sjön säkert skulle räcka till en kräfta åt alla. Det skulle jag inte ha gjort. Jag som var uppväxt vid sjön borde veta bättre fick jag höra.

Herbert Fallgren var vaktmästare vid biografen under många år.

Hantverksförenings lokal vid Lilla Bergsgatan var förr askersundarnas enda riktig stora samlingssal. Så fort det hände något stort publikmässigt var det på ”Hantverkaren”. Sedan ganska många år tillbaka är det Folkets hus -föreningen som ansvarar för verksamhet. Lokalen är nu mera också döpt till Folkets hus.

Frågan är vad som kommer att hända med den gamla klassiska lokalen framöver? Bioverksamheten kommer att flytta över till nya kultur och skolbygget  vid Sjöängsskolan vad det lider.  Ett intressant ärende att följa. I Hallsberg rev man de gamla lokalerna. Kanske  det blir så i Askersund också? Vad jag förstår  kommer det att möta hårt motstånd precis som i grannkommunen.

Folkeshusföreningen kämpar hårt för att hålla igång verksamhet ekonomiskt med bioföreställningar, uthyrning och inte minst med fullmäktigesammanträdena. Huset är stort och uppvärmningen dyr. I väntan på det blivande kulturcentret i Strandparken får föreningens styrelse kämpa på. Till glädje för askersundarna. En stad utan bio vore ändå bra fattigt. Det är kultur.

Själv sprang jag och mina kompisar på film så fort det gavs tillfälle på 50-och 60-talet. De fyra första bänkraderna var billigare så det fick bli där. Bänkarna 53 och 54 längst ut till vänster i fjärde raden. Ibland fanns det inte pengar, men det rådde vi bot på. En av kompisarna bodde på övervåningen i ”Hantverkaren”. I hallen mot kompisens våningen fanns en reservutgång från läktaren som alltid var öppen. Problemet när det gällde att gå in ” riktigt billigt” var att det fanns en biljettrivare på varje våning som hade järnkoll på allt. Det gällde att filmen hade kört igång och mörkret hade fallit. Brottet är preskriberat. Och försvarbart enligt min mening.Vi saknade pengar till biljetter.

”Häxan” Marina Vlady

Från inspelningen av ”Häxan”

Alla teaterföreställningar gavs i lokalen, men då var inte kraven på ljud, ljus och loger var allt för hårda. Många av de gamla skådespelarna tyckte att Askersund var en mycket bra spelplats. Ett av de bästa i landet .Hotellet låg nämligen tvärs över gatan, med mat och inte minst dryck. Någon har berättat att det fanns skådespelare som gick över till hotellet i pausen för att stärka sig lite med en god dryck.

Filmer som ”Åsa-Nisse” och ”Hon dansade en sommar” drog alltid fullt hus. Men frågan är ändå inte om filmen ”Häxan” drog mest publik av alla filmer. En stor del av filmen var inspelad i Askersundstrakten med en massa statister från stan. En av statisterna, vännen Birger, skulle spela lite drucken, men tyvärr gick han för  hårt inför sin roll. Folk ville naturligtvis se sig själva på film. Tycker själv att det var en knepig film, men häxan Marina Vlady var mycket vacker. Bara det. Jag såg den för första gången för några år sedan. När det begav sig gick det inte att få någon biljett.

Det har funnits och finns en del färgstarka biomaskinister, som Bertil ”Bubban” Johansson, Magnus Bromander och nu Roger Ivarsson. ”Bubban” var maskinist i 27 år. Magnus övertog jobbet 1958, för att sedan lämna över till Roger Ivarsson.

Maskinist Bertil ”Bubban” Johansson

Maskinist Magnus Bromander

Maskinist Roger Ivarsson

Från en filminspelning i Folkets hus med Leif Linus, Alf Fransson och Roger Ivarsson.

Har läste ett referat från 1958 när ”Bubban” blev avtackad. Den hösten infördes också vidfilm och att byta ut den mindre duken och bredda scenen lite betydde en kostnad på 12 000 kronor.

Askersundsbygdens tidning skrev: ”Mannen som drar veven, avtackades i går kväll. Han har sett till att askersundarna fått se rörliga bilder i 27 år. Det är känslig position han haft, där inga misstag tillåts. Då reagerar publiken direkt, trots att visselkonstnärerna i salen själva inte har en aning om vad saken gäller. Vid minsta misstag sätter de igång med att föra oljud Man kan tro det är en Rockn Roll-gala. Publiken är kräsen , men skyll för alla del inte på pianisten ”

Bertil ”Bubban” efterträdde sin far som maskinist. Fadern vevade på sin tid filmerna för hand.

Tidningen passade också på att ge biopubliken en känga: ” Varför behöver egentligen så många biobesökare ständigt rusa in i salongen sedan filmen börjat ? Dessa förstör ju nöjet för dem som varit lojala och infunnit sig i tid. Låt oss för fridens och våra medvandrares skull komma överens om att vi bör passa tiderna. Även på biograferna.

Hantverksföreningen (Folkets hus) för länge sedan

Leif Linus hjälpt till med en del bilder.

IFK:s anfallspar, Andreas Borg  och Johan Hailee, var svårstoppade när IFK vann över Östansjö  med 5-1 (3-1) på torsdagskvällen hemma på Solberga. Andreas öppnade med två mål och Johan fortsatte med tre. Anfallarna hade bra understöd bakifrån den här kvällen. Andres måste vara en av seriens snabbaste spelare och Johan en av seriens bästa passningsspelare. Inte blir det sämre av att de också är målskyttar.

IFK:s ledningsmål kom efter fem minuter. Östansjö kvitterade genom K J Oskarsson och hade då bud på ytterligare mål. IFK-målvakten Glenn gjorde då några svettiga räddningar.  Gästerna åkte sedan på en frilägesutvisning då målvakten fällde en fri Andreas Borg. En utspelare fick hoppa in i buren, men det var inte det som avgjorde. IFK var det bättre laget, även om det är tufft att spela med tio man en halv match.

        Andreas Borg och Johan Hailee svarade för IFK:s mål mot Östansjö.

IFK spelade stundtals riktigt bra fotboll. Tränaren Conny Eriksson var och mycket nöjd med sitt gäng.

-Vi har  många bra spelare och det gör att konkurrens  blir stenhård. I några matcher har vi saknat försvarsklippan Erik Danielsson på grund av en skada. I det läget är det bra att ha en bred spelartrupp där det finns bra ersättare, förklarade Conny, nöjt efter matchen,

IFK ligger nu på fjärde plats i serien en poäng efter Sköllersta och fyra efter Real Örebro på andra plats.

PRESSMEDDELANDE

Bokförlaget Bild & Kultur i Skyllberg strax norr om Askersund har fått förtroendet av Kungahuset att producera årsboken ”Det kungliga året 2015”

– Det är enormt roligt och hedrande att ha fått förtroendet att producera den kungliga årsboken, säger Maria Gunnarsson, som är skribent och redaktör för boken.

I ”Det kungliga året 2015” förekommer flera nedslag i Örebro län, som när kungaparet firade nationaldagen i Örebro eller när Kungen besökte SM-veckan i Ånnaboda. Dessutom produceras boken, som ges ut för 38:e gången, numera i Örebro län, av Bild & Kultur i Skyllberg.

– Det kungliga året gavs inte ut förra året, men hovet ville att den skulle ges ut på nytt och vi fick en förfrågan, säger Erik Gunnarsson, vd för Bild & Kultur.

Bild & Kultur har sedan tidigare ett långvarigt samarbete med det hovet, inte minst i form av de böcker om Sveriges hovleverantörer som man producerat i flera upplagor sedan slutet på 1990-talet. Att ett litet förlag på landsbygden ska få förtroendet att producera Det kungliga året är långt ifrån självklart, men till slut var det Kungen själv som bestämde.

– Maria och jag var inbjudna till ett möte med Kungen, Drottningen, riksmarskalken och hovets informationschef, och det slutade med att Kungen sa: ”Nu kör vi!”, säger Erik Gunnarsson.

Bild & Kultur har en överenskommelse med hovet om att producera Det kungliga året de kommande tre åren. Boken kommer att vara 88 sidor tjock och 2015 års upplaga kommer förstås bland annat fokusera på lyckliga tilldragelser som bröllop och prinsfödsel.

– Självklart blir det fylliga avsnitt från prins Carl Philip och Sofias bröllop, liksom prins Nicolas födsel och Kronprinsessan Victorias födelsedagsfirande på Öland. Men boken rymmer också mycket av det som präglar vardagen för Kungafamiljens medlemmar, som arbetet i deras stiftelser, mottagande av statsbesök och resor runtom i Sverige och utomlands, säger Maria Gunnarsson.

Utgivningsdatum för Det kungliga året 2015 beräknas till slutet av november 2015.

Foto: Erik Gunnarsson

Bild & Kultur i Skyllberg har producerat och givit ut böcker i över 20 år. Bild & Kultur är dessutom en byrå som är verksam inom områdena information, reklam och marknadsföring och bland annat bygger webbplatser, producerar trycksaker och skapar grafiska profiler.

Delar av Askersund finaste promenadstråk, Strandparken, var förr ett koloniområde. Mellan Varmbadhuset och Kallbadhuset, fanns det ett antal kolonilotter. Lite svårt att tänka sig i dag kanske men många hade det svårt och ville odla själva i början av 1900-talet och fram till krigsslutet på 40-talet. Odlingarna drygade ut hushållskassan. Kallbadhuset är borta men där finns i dag båtbryggor och ett litet lusthus håller på att byggas på en av bryggorna. Där odlingarna fanns ligger nu en boulebana.

Kolonilotterna syns till höger på bilden. Strax intill järnvägsspåret  och Sagers stuga. Bild från Leif Linus arkiv . En bild från 1920-talet.

Strandparken augusti 2015

Måste erkänna kolonilotterna i Strandparken var en nyhet för mej fram till någon vecka sedan. Brukar läsa gamla tidningar ibland och hittade en kungörelse från 1947 att de som hade kolonilotter i parken skulle få ha kvar sina odlingar ytterligare ett år. Tog kontakt med vännen Leif Linus om det fanns några bilder från odlingarna. Det var nytt för honom också men han hade i bakhuvudet att det fanns en bild i hans stora arkiv på odlingarna. Men han hade inte tittat så noga, men upptäckte nu att det fanns drivbänkar på bilderna som är från 20-talet. Järnvägen från Askersundsverken fram till hamnen slingrade sig förbi strax intill odlingarna.

Augusti 2015. Där  låg för Kallbadhuset

Gamla Kallbadhuset

För den som önskade fanns det också möjlighet att odla på Sjöängsområdet. Ny matjord hade körts på och den som önskade ett land skulle vända sig till åkare Skoog.

I slutet på 40-talet efter de hårda krigsåren svalnade intresset för odlingar i Strandparken. Det räckte med koloniområdet i Oxgropen, som nu har fått ett väldigt uppsving. Det är ett rent nöje att gå igenom området och se den stora odlarglädjen. För några år sedan bildades en förening som nu ser till att allt är välskött. Föreningen har också sett till att få dit en liten röd redskapsbod. Den 29 augusti håller föreningen ”öppet hus” . Gå dit och kolla. Oxgropens odlingar  är värt ett besök.

Snart är det höstmarknad i Askersund. Som journalist skulle naturligtvis marknaderna bevakas, annars hade många blivit besvikna. Händelser som lockar så stor publik till småstaden Askersund är förstås ett givet inslag i tidningen.  Men det var svårt att få någon variation på marknadsskrivandet år från år. Det var och är ganska likt.  Vid ett tillfälle prövade jag och kollegan Lotta att själva gå in som ”knallar” någon halvtimma. Lotta som karamellförsäljare och jag som skoputsare. Det gick över förväntan. Många kände igen mej och det var folk som aldrig putsat sina skor som nu ville testa. Efter en kvart fick jag dra mej ur det hela.  Folk stod på kö men det var nog mest att de såg det humoristiska i mitt putsande. Efteråt funderade jag starkt på om jag ändå inte hade valt fel yrke. Kanske skoputsning hade varit min grej men den anstormningen som blev just den marknadsdagen.

Under några år fanns det olika arrangörer för marknaden som har instiftats av Gustav Vasa för 465 år sedan. Det gick nästan inte att känna igen sig ibland. Sedan några år tillbaka är Lions arrangör och nu är det ordning och reda bland stånden. Tidigare var det kommunen själv som såg till att det fungerade. Förr fanns det gott om ”knallar” som hade talets gåva. Fram på eftermiddagen, efter många besök på stadens ölcafé, så mattades tempot. I dag är den typen av försäljare nästan helt borta och finns det några så är de inte särskilt roliga. De är seriösa på ett helt annat sätt än förr. Har alltid tyckt det varit roligt att lyssna.

Den rödhårige rakbladsförsäljaren drog alltid storpublik. ”Ordna kön för snart börjar jag sälja. Det är sista året jag finns på marknaderna i Askersund så passa på. Det är sista chansen. Allt ska bort, firman ska säljas”, var budskapet. Varje år.

En annan populär ”knalle” sålde knivar. ”Knivarna är så vassa att ni kan skära så tunna korvskivor att svärmor aldrig mera kommer tillbaka”. Ett försäljningsargument så gott som något tyckte han. Kanske någon köpte en kniv av det skälet?

                                          Den rödhårige marknadsförsäljaren

En annan försäljare med väggfasta konservöppnare upplyste om att han vaknade med ett ryck om nätterna bara för att gå upp och köra  några varv med sin öppnare. ”Men vill ni fortsätta skvätta ansjovisspad runt väggarna och sedan få städa en halv dag så är det upp det er. Jag och många andra har gjort våra val och använder mina öppnare”.

Vi får se vad försäljningsargumenten blir marknaden den 26 augusti…

                                  Villorna på Lustenrust speglar sig i Ingrids lilla hus

Ingrids lilla röda hus vid Höglunda  på Lustenrustområdet i Askersund  är en trevlig kontrast till den övriga större villabebyggelsen. Hon har nöjt sig med en liten charmig stuga på 24 kvadratmeter, som är anpassad direkt för henne. Ingrid drabbades av en stroke för 12 år sedan och det ledde till att hon inte kan röra sig som förr.

-Jag har ritat huset invändigt  och sett till att jag fått det precis som jag vill ha det. Detaljer är viktigt för mej. Det har byggarna fått erfara, berättar Ingrid med ett leende.

Ingrid med efternamnet Andreasson arbetade vid Askersunds kommun med kartor i 27 år. Hon var sjukskriven i två år efter sin stroke, men kom tillbaka till sitt kartjobb fram till 2007. I 60 år hade hennes familj ägt en sommarstuga på Ekerö vid Mälaren med ett fantastiskt läge.  För två år sedan sålde Ingrid sitt kära sommarhus, men det var inget lätt beslut.

-Insåg som ensamstående att jag inte  kunde klara av att sköta stället  längre. Då bestämde jag mej för att köpa en tomt i Askersunds kommun. Höglunda som ligger på en liten höjd med träd och buskar passade mej perfekt. Har alltid varit intresserad av äldre byggnader och miljöer. Allt ska stämma om jag ska bli nöjd. Jag har alltid bott i hus med bra utsikt. Allt är inte färdigt ännu. Ett trappräcke i järn vill jag ha vid handikapprampen. Det ska min son hjälpa mej med. Tänker också skaffa mej en liten timrad förrådsbyggnad. Jag är väldigt nöjd med mitt hus och tomt. Några fruktträd har jag också hunnit plantera, upplyser hon.

Husets placering var viktigt för Ingrid. Hon ville ha fönster i alla väderstreck.

-Kvällsolen njuter jag  av på en bänk med utsikt mot de större villorna i Lustenrustområdet. Morgonsolen kommer in genom toalettfönstret. Åt norr ser jag åkrar och skiftningar i grödorna. Entréingången finns på södersidan. Dörren har en snickare i Askersund tillverkat. Det är en kopia av en dörr som jag hade i stugan på Ekerö. Jag har nostalgiska skäl tagit med föremål från mitt gamla sommarparadis. Som en del tapeter. Fick tapeter över från Ekerö. De har jag också i min ordinarie bostad på Hagaområdet, omtalar Ingrid.

Utvändigt är Ingrids hus falurött med torpargrund. Läkten som är spikat på granvirket är av den gamla kantiga stilen. Ingrid ville inte ha läkt med profil. Det är de små detaljerna som görèt sjöng Povel Ramel en gång. Ingrid är helt inne på Povels linje. Hon ville heller inte ha några moderna synliga fula ventilationsskydd i torpargrunden. Ingrid har istället satsat på nät som väl flyter väl in i grunden.

Björn Fahlström och hans anställda i hans byggfirman har stått för Ingrids bygge.  Och hon är nöjd med gänget. Tomten kostade 134 000 kronor. Hur mycket allt kommer att kosta när det är färdigt är oklart i dagsläget.

-För mej  som bor i lägenhet har det viktigt att få ett sommarhus på nära håll och då har det fått kosta. Huset är vinterbonat så det är inga problem om för mej åka dit även under den kalla årstiden om det skulle vara så, upplyser Ingrid, nöjt.

På Ingrids tomt stod tidigare ett hus och ett uthus. Det revs och kommunen började sälja av tomter. I dag är  priset 150 000 kronor och det finns fortfarande en del tomter  i området att köpa. Strax intill Ingrids tomt är ett nytt hus på gång.

  Andreas Borg, farlig anfallare i IFK.

IFK Askersund vann hösten första seriematch på hemmaplan med 4-3 (2-3) över Pålsboda. Men det var en seger som satt långt inne trots spelövertag. Danne Nilsson avgjorde i slutminuten. IFK tog snabbt ledningen genom snabbe och farlige Adde Borg. Under första halvlek höll ensam gästernas försvar i arbete. Pålsbodas kvittering kom genom ett självmål. Gästerna tog också ledning genom farlige Patrik Larsson, innan Johan Hailee kvitterade fint framspelad av Borg. Precis innan halvtidsvilan tog Pålsboda på nytt ledningen genom Alexander Zetterlund.

Efter pausen pressade IFK hårt, men gästernas 16-årige målvakt Ulf Gunnarsson, höll emot i det längsta. Kvitteringen stod Emanuel Fahlström för, men då hade IFK redan haft två ribbträffar. Det var tre viktiga poäng för IFK som gör att man fortfarande hänger med i toppskitet. Laget som var hårt sjukdomsdrabbat gjorde en kämpamatch. Det gäller att spela till slutsignalen har gått som IFK gjorde den här kvällen. Segern visar också att klubben har många spelare att välja på.

Ove Danielsson