Bristen på lägenheter är inte något nytt problem. På 50-talet fanns det också problem med att få tag på bostäder. I dag lockar många med andrahandsuthyrning för stora pengar. På 50-talet var det ett halvt kilo kaffe som gällde. Annonsen fanns i gamla Askersunds – Tidning.
En äldre man i Kräcklinge blev ihjälslagen vinter 1950. Tre personer var inblanda i mordet, två män och en kvinna. En av männen och kvinnan var syskon. Kvinna deltog inte aktivt, men hon var med och festa upp pengarna som stals vid mordet. Mördarna var en 20-årig lantarbetare och 30-årig sotare. Kvinnan var 22 år.
Trion hade begett sig till den äldre mannens bostad nyårshelgen. De hade hört att han fått ärva 22 000 kronor efter en svägerska och förvarade en del av pengarna hemma i bostaden. Kvinnan hade frågat efter vägen till Fjugesta och förställt rösten till bruten norska. En dag senare återvände männen rustade med en strumpa fylld med sand. Ett redskap som skulle användas som slagträ. De bad den äldre mannen om vatten. När han räckte över vattenglaset gick sotaren till anfall med strumpan som ledde till den äldre mannens död. För att vara riktig säkra tog de också struptag på den rånade mannen då han fallit till golvet.
Mördarna hittade en plånbok med 640 kronor och en portmonnä. Det tog man med sig samt en nyckel till bostaden. Männen greps senare på ett hotell i Sunne. Inför Örebropolisen kom erkännandet. Örebromordets uppklarande kom att följa av något högst säreget i svensk kriminalhistoria. En landsfiskal i Laxå begärde att få en grav öppnad. Det gällde en 69-årig lantbrukare som misstänkts bragts om livet på samma sätt som mannen i Kräcklinge några år tidigare. När mannen hittades ansågs det vara en naturlig död. 69-åringen begravdes utan obduktion. Det framkom under också utredningen att kvinnan i mordgänget var dotter till 69-åringen.
Under mordutredningen framkom det att gänget varit i Vretstorp och under mycket egendomliga former tvingade en gammal ensamboende man att låna dem 400 kronor. För lånepengarna åkte gänget in till Stadshotellet i Askersund, dit även en stor del av släkten var inbjudna. På hotellet blev det gåsmiddag, men när man kom till desserten blev sällskapet så störande att de blev utkastade.
Sotaren fick livstids straffarbete, lantarbetaren dömdes till förvaring på säkerhetsanstalt i minst tio år. Kvinnan fick tre månaders straffarbete till grovt rån samt för grovt häleri.
 |
 |
Leif Linus Alf Anneborg
Läget verkar nu vara helt förändrat. Nya tjänstemän och politiker med andra idéer har tagit plats i den kommunala ledningen. Situationen i både kommunen och landet har också förändrats. Nu finns det förslag om att klasser ska lokaliseras till Sjöängsskolan från höstterminen 2016. Förslaget kommer från den egna skolförvaltningen och få stöd av den borgerliga Alliansen och SD. Till och med skolchefen har tagit ställning för en fortsatt användning av Sjöängsskolan enligt en tidningsartikel. Lite ovanligt av en tjänstman. De brukar inte ta ställning i politiska beslut. Politikerna i Alliansen anser att skollokalerna visst går att använda även i fortsättningen. Enligt insändare är skolan i så gott skick som verksamheten kräver. Byggnaden är sliten men det är också allt, skriver det borgerliga ledamöterna i barn-och utbildningsnämnden i en insändare. Enligt samma insändare är situationen akut när det gäller skollokaler. I samma insändare konstaterar Alliansens ledamöter vidare också att de styrande inte verkar vara insatta i frågan eller har några ambitioner för den verksamhet de ska styra. Hårda ord men sådan är den politiska retoriken ibland. Det är bara att lyssna på riksdagsdebatten.
Majoriteten –de röd-gröna- är dock av en helt annan mening än Alliansen. Flytt av skolklasser är inte aktuellt för deras del. Byggförvaltningen har beställt en detaljplan för området. Den politiska majoriteten vill vänta in den planen som nyligen är påbörjad. Skolfrågorna som politikerna i Alliansen lyfter fram vill majoriteten lösa i Kristinagården eller Norrbergaskolan. Vad jag har erfarit så handlar det om att främst få fram bostäder vid Sjöängsskolan, men också utrymme för centrumverksamhet, handel med mera. Det finns också någon arkitekt som kan tänka sig att spara de höga delarna av Sjöängsskolan för ombyggnad till bostäder. Kanslihuset törs nog ingen politiker röra vid så den blir kvar. Det är en kulturbyggnad även om den kanske inte är klassad som sådan. Matsalen vid Sjöängsskolan kan komma att göras om till ett ungdomens hus, med olika aktiviteter vad jag har hört. Det finns i alla fall sådana tankar. Parkeringsytor för att tillgodose behovet vid nya skolan måste väl också planeras in vad jag kan förstå.
Hur som helst ska det bli spännande att följa den fortsatta debatten om vad som ska hända med Sjöängsskolan, när den nya byggnaden börjar användas hösten 1916. Vad jag förstår av tidningsartiklar väntar en hård budgetdebatt till att börja med.
Jubileumsföreningen i Askersund fortsätter att leverera teater och revyuppsättningar. Och det har föreningen gjort sedan 1993. För mej känns det extra roligt eftersom jag själv var med vid starten. De senaste veckorna har föreningen i samarbete med Folkets hus i Åmmeberg gett farsen ”Är du inte riktig fisk? I början var det mest historiska spel som föreningen ägnade sig åt, men nu har det blivit lite mera modernt. I dag är det Margareta Widell som håller i rodretMånga kanske undrar över namnet Jubileumsföreningen. Det kanske inte är helt vanligt att bilda en förening bara för att det ska bli jubileum. Tänk om alla skulle göra så? Men så var det i det här fallet. Det var i samband med Askersunds 350-årsjubileum som föreningen bildades. Calill Ohlson gick runt och raggade ihop lite folk som hon trodde skulle passa för att få ihop ett spel i Hembygdsgården. Och då blev jag också tillfrågad. Föreningen skulle bara bli en engångsföreteelse och sedan läggas ner. Men så blev det inte. Drivande var också Mats och Gunilla Högberg. Gunilla hänger med fortfarande. Det fanns inga pengar och enigheten var stor om att inte söka några kommunala pengar. Och så blev det också. Kommunen köpte istället biljetter till sina anställda.
Många amatörer fick chansen att visa upp sina teaterdrömmar. Minns att en blev specialist att dö med buller och bång under mycket dramatik. Publiken fick verkligen vänta på innan han slocknande helt. Slutet var nära flera gånger innan scenen var helt fullbordad. Han levde verkligen upp med sin roll att dö för att nu vitsa till det hela.
Prologen till föreställningen skrev nyblivne biskopen i Västerås, Mikael Mogren. Han var ung men redan då mycket duktig. Så här i med facit hand var alla säkra på att Mikael skulle bli biskop.” Vad var det jag sa”, låter det ofta. Det organisatoriska tog rektor Ove Hjalmarsson hand om. Han hade vanan inne från skolan. Massor av folk var inblandande i jubileumsföreställningen. Allt från körer till orkestrar. Hur namnen Ove kunde hålla reda på allt är en gåta. I hans fall hade Calill gjort ett mycket fint val. Hon stod för det konstnärliga och han för att det skulle bli ordning och reda på allt. Därmed inget ont sagt om Calills ordningssinne.
Jubileumsspel vid Stjernsund
Tillsammans med Mats-som tyvärr inte finns i livet längre -skrev vi hop en nyupplaga av Askersunds-Tidning. Den såg ut som tidningen gjorde på 40-talet med annonser och allt. Själv hedrades jag med föreningens hedersstipendium för en del år sedan. Och det är jag stolt över. Diplomet som Mats och Calill skrivit under hänger på hedersplats hemma vid Stöökagatan.
Byggnaderna på Norra Bergen i Askersund visas i dag upp med stolthet. De små rustade och välbevarade röda husen har blivit kultur. Ofta går stadsvandringarna med gästande turister över bergen fram till Sofia Magdalena kyrka. En av anledningarna till att husen blev kvar som de var en gång i tiden är att de som bodde där levde under små omständigheter. Det fanns inte pengar till stora reparationer. Och inte tänkte de boende där att husen en gång i tiden skulle betraktas som kultur.
I dagarna har Askersundsbostäder AB köpte en stor del av området där gamla Samrealskolan och Vattentornet finns på Norra Bergen. Bostadsbolaget planer är att bygga om skolan invändigt till lägenheter. Ytterligare ett antal hus finns med i planerna. Det har funnits i området tidigare som rivits bort men det är tomter som kan bli aktuella för nybyggen. Vattentornet kan komma att bli någon typ av gemensamhetsutrymme. Bostadsbolagets planer ligger en bit framåt i tiden.
Skolavslutning på 50-talet.
Bild från Leif Linus arkiv
Bild från Vattentornet
Faktum är ändå att av de finaste huset i området, Norra Bergen 28, jämnades med marken i början på 1980-talet Och den rivningen får de styrande i kommunen på den tiden helt ta på sig. Kommunen fick huset till skänks men lät det förfalla helt. Till slut var en rivning ett måste. Till fastigheten som låg strax norr om Samrealskola strax intill Vattentornet, hörde också en praktfull trädgård med en blomsterprakt som var enorm. Väggarna var fyllda med klätterrosor. Det var en verklig idyll.
Ägare till huset var kyrkovaktmästare Karl-Johan Karlsson och senare hans barn. Karl-Johan bodde i huset med fru och sju barn. Hans trädgårdsintresse var mycket stort. Karl-Johan som var med och anlade de flesta av parkerna i Askersund, var mycket intresserad av växter. Utanför huset fanns en drivbänk där familjen hämtade sina grönsaker. För att klara den stora familjens försörjning hade Karl-Johan både höns och gris i början av 1900-talet.
Karl-Johans hus på Norra Bergen
En av döttrarna till Karl-Johan har berättat för mej att han också skaffade får på höstarna som gick och betade uppe på bergen i norr. Askersunds kommun ägde hela tiden marken där huset på Norra Bergen 28, stod placerat. Han försökte många gånger under sitt liv att friköpa jorden till huset, men kommunen sade nej varje gång. Med facit hand borde kommunen sålt marken och därmed också haft ytterligare ett kulturhus att visa upp för alla som i dag besöker Norra Bergen.
Under ett antal år lät kommunen huset stå och förfalla. Med det följde också inbrott och stor vandaliseringen av Karl-Johans hus. Minns att döttrarna var inne till mej på redaktionen och var bedrövade. De orkade inte se sitt gamla föräldrahem helt sönderslaget. När kommunen ändå inte tog hand om husgåvan från familjen Karlsson, vill döttrarna att huset skulle rivas. Så blev det också till slut.
Men det har funnits radikalare förslag än vad Askersundsbostäder har tänkt sig nu. Gamle kyrkoherden i Askersund, K. O Gullholmer, var rädd för att kriget skulle komma till Askersund. Och han verkade inte vara ensam om det i stan. Det här var i början på 50-talet då det utrikespolitiska läget var labilt. Skulle någon främmande makt slå till mot Sverige, så skulle inte lilla Askersund undkomma. Det var hans bestämda uppfattning. Även om inte staden var någon krigsviktigt ort. Gullholmer lanserade då en mycket kontroversiellt och radikalt förslag. Det blev dock inget av det hela. Och det kanske var tur…
För att rädda askersundarna från krigets fasor ville kyrkoherde Gullholmer nämligen spränga en tunnel genom det kulturskyddade området Norra Bergen för att skapa ett skyddsrum. Ett rum som skulle räcka nästan till alla som bodde i stan.
”Visst kan det bli dyrt, men vad värderar askersundsborna mest-livet eller pengarna”, var Gullholmers retoriska fråga.
När förslaget presenterades var många mycket positiva. Tidigare borgmästaren Bretzner tyckte det var ett utmärkt förslag. Liksom dåvarande stadsarkitekten Fredriksson. Den senare tyckte till och med att det var ett riktigt bra förslag värt att arbeta vidare med. Ett skyddsrum genom berget var det enda rätta om ”ryssen kom”. För på den tiden var det ryssen som skulle komma. Det var bara frågan om när.
Gullholmer hävdade att alla måste vara beredda på ett blixtkrig, utan några krigsförklaringar.
”En dag ligger våra storstäder i grus och aska förstörda av robotvapen. Hur går det då för Askersund? En invasion kan ske på några timmar med luftlandsättning av trupp i förening med bombardemang. Var ska då civilbefolkningen ta ivägen. Jag tänker då närmast på sjuka, gamla, kvinnor och barn. Det nuvarande skyddsrummen utgör inte något säkert skydd, snarare tvärtom”, ansåg Gullholmer.
”I Askersund har vi en utmärkt plats i Norra Bergen. En tunnel sprängd tvärsigenom bergsmassivet skulle vara perfekt. Rummet skulle nås snabbt av alla boende i Askersund. Börja och spräng snarast möjligt, annars kan det vara försent, uppmanade Gullhollmer, de styrande i Askersund.
Gullholmer ansåg att skyddsrummet i fredstid skulle kunna användas till garage, förråd och samlingslokaler av olika slag. Både stadsarkitekt Fredriksson och gamla borgmästare Bretzner, ansåg att kyrkoherdens förslag var värt att diskutera vidare. Men det blev inte så, och rädslan för krig försvann allt eftersom.
Slutligen då Vattentornet som går med i Askersundsbostäders köp. Det gick åt 170 000 tegel att mura upp det gamla vattentornet på norra höjden i Askersund. Vem som räknande stenarna låter jag vara osagt, men det står att läsa i gamla gulnande papper. Tornet som är 31 meter högt stod färdigt 1907. I dag används inte den praktfulla tegelbyggnaden. Men den blivit något av ett viktigt riktmärke för Askersunds stad. Både från sjöss och land. Politikerna funderar nu som bäst på hur byggnaden ska användas. Det är en delikat uppgift att lösa. Och på något vis måste frågan lösas.
Själv har jag varit längst uppe i tornet några gånger i mitt gamla jobb för att fotografera. Bättre utsikt ut över staden får man nog leta efter. För en person med skadade idrottsknän var det ingen lätt uppgift att ta sig upp till de små gluggarna längst upp för att få några vackra bilder. Trapporna är smala och slingriga. Men hinder och många trappor är till för att övervinnas.
Cisternen som sitter i toppen på tornet rymmer 280 kubikmeter vatten och är åtta meter djup. Det var år 1897 som stadsfullmäktige började utreda vattenfrågan. Vattenledningsstyrelsen lade till att börja med fram ett förslag om att anbringa en järnplåtsreservoar överst i tornet på Sofia Magdalena kyrka. Stadsfullmäktige tyckte dock inte att det var något bra förslag, utan beslutande att bygga ett nytt torn.
Det fans två alternativ att välja på. Ett var att bygga ett torn på Norra Bergen för 105 000 kronor. Det andra var att bygga en vattenbehållare på Väderkvarnsbacken, med filter och nytt maskineri i Askersund för 106 000 kronor. Precis som i dag gällde det att hålla i plånboken för politikerna, så det fick bli det billigaste alternativet. Själva tornet är 31 meter, men från den lägsta punkten i staden skiljer det 46 meter.
I kommunens bevarandeplan från 1993, kan man läsa att tornet har ett stort kulturhistoriskt värde och är i högsta grad bevarandevärt. En rivning är alltså inte aktuell. Om inte annat skulle ett sådant förslag få ledamöterna i ”Föreningen gamla Askersund” att gå i taket.
Det kan väl också sägas att det inte var alla i Askersund som tyckte om tornets placering. Några kulturknuttar ansåg att Askersunds mjuka runda horisontlinjer stördes av Vattentornet. Men det var då det…..
Under fredagen kapades masterna på Oden. Många var där och kollade när den stora kranen lyfte bort masterna.
EFTERLYSNING. Polis Verner Karlsson var en verklig profil i Askersund under sitt yrkesliv. Många äldre minns honom säkert. Han var också hängiven jägare och fritidsfiskare. För en tid sedan fick jag några bilder på Verner av barnbarnet Bosse. På en av bilderna håller polismannen upp två skjutna uttrar. Han hade avlivat djuren på uppdrag av någon, sedan de ställt till besvär. Minns att det blev en del bråk efter den bilden. Många tyckte det var förfärligt att skjuta uttrar. Det skrevs också en del i tidningarna om det hela. Jag har försökt att leta på artiklarna men har gått bet på det. Och då har jag ändå tillbringat några timmar i bibliotekets källare där tidningsläggen finns.
Verner med de skjutna uttrarna
Polis-Verner och Hamn-Sigge Karlsson
Problemet är vilket år bilden och artiklarna var införda. Har gått igenom årgångar från slutet av 40-talet till en bit en på 50-talet. Har också bläddrat igenom ett antal lägg från slutet av 50-talet och en bit in på 60-talet. Min önskan var att hitta några artiklar för att få lite mer information till bilderna. Minns bara att det blev bråk.
Många klipper ur och sparar artiklar. Kanske någon har gjort det när det gäller Verner och uttrarna? Hör av er i så fall. Jag börjar med att visa bilderna.
Kapellet i Svinnersta sjuder av liv igen. Under Allhelgonahelgen arrangerades Helgonamarken i den lilla röda byggnaden på kullen. Ägare till kapellet är Pehr Falkenström och Helène Nevers. De har renoverat byggnaden och hoppas nu på att det ska bli en verklig träffpunkt med olika arrangemang. Båda är ju också duktiga musiker. I helgen bjöd de båda besökarna på folkmusik. Pehr är riksspeleman. Helène sysslar både med dockteater och musik.
Det fanns lite av varje att välja på för besökarna när det gällde hantverk. Allt från ull till rephantverk. Och det fanns också möjlighet till en kopp kaffe med dopp.
