Författare: alicegatan

OVE DANIELSSON Arbetade på Nerikes-Allehanda som journalist i 30 år. Är numera pensionär, men har fortsatt skriva och fotografera till bloggar, krönikor i NA och till andra tidskrifter. Och nu krönikör i Sydnärkenytt. Till min glädje ledde mitt skrivande och fotograferande till att jag tilldelades kommunens Kulturpris år 2012, nominerad av askersundare som följt mej genom åren. Det blev en stor glad överraskning för mej. Jag är uppväxt i Askersund och har prövat på en del andra yrken innan jag blev journalist. De första åren i yrket skrev jag enbart sport och det var naturligt efter som jag själv varit aktiv i olika sporter. Större delen av mitt yrkesliv arbetade jag annars som allmänreporter, där också fotografering var ett naturligt inslag. För några år sedan gav Ullabritt Jonsson och jag o ut en bok om Askersund . I maj 2022 kom det ut en bok "Oves observationer" som bygger på mina bloggar. Bild-och Kultur i Skyllberg är utgivare. Min e-post är :ove.d@telia.com. Mobil:070 6806402

Min tidningskrönika 11 april

Fotbollssäsongen har rullat igång på allvar och det är svårt att missa sådana ”stora” händelser i en krönika. Som gammal sportjournalist och aktiv i sporten blir det en självklarhet. De som tycker det är tramsigt att springa runt och jaga en fotboll får ha överseende. Jo, jag har träffat någon sådan person.

Förr var de flesta fotbollsplaner på våren rena eländet. Många var ju bottenlösa, men matcherna skulle spelas. Gamla IP i Askersund spolades vintertid och det satte sina spår hela vårsäsongen. Det var alltid order till lagkaptenen att välja rätt sida i första halvlek för att vi sedan få en bekvämare resa i andra. Minns inte riktigt hur det var. Men jag har för mej att det var bäst att börja anfalla i lervällingen. Det var någon trädgårdskunnig mittfältare i laget som konstaterade att det saknades vanligt gräs på halva planen under våren. Vår gräsrotsspelare menade att det istället handlade om vattenväxter. I dag är det konstgräsplaner som gäller. Lagen från Askersund får åka till Hallsberg och hyra in på deras plan. Vem vet, om några år kanske det finns en i Askersunds kommun också.

Många fotbollsplaner i bygderna är borta. En del planer finns kvar men då finns inte fotbollslaget kvar. I min klubb, IFK, hade man mycket svårt i starten när det gällde fotboll. Något år efter föreningens bildande diskuterades frågan om inköp av en fotboll. Frågan bordlades, för att sedan avslås. Det här var i början på 1900-talet.

Som spelare har jag en del udda minnen från olika platser. Varje klubb hade en några ivriga supporters som förklarade läget, både för det egna laget och för oss som kom från Askersund. På Skyllbergsvallen mötte vi ofta ”Bertil i Dovra” på väg ut från förlustmatcher då han förklarade ”att det var rätt åt oss askersundare”. Trots knepiga planer fanns det ändå en viss charm över det hela. En kall dusch bakom omklädningsrummet vid Aspavallen var uppiggande inför helgens aktiviteter. Eller en Loranga från Mörtsjöns bryggeri i pausen uppe i Närkesberg. Det smakade bra. Ofta spelades matcherna klockan 13.15 söndagar. Att komma upp till Mariedamm en stekhet söndagseftermiddag i IFK:s vindtäta tröjor tillhörde dock inte den charmigaste avdelningen. Bara uppvärmningen tog hårt på krafterna. Strax intill planen fanns järnvägsspåren. Det hände ibland att vi från Askersund uppmanades att kolla extra noga på tåget under matcherna . Det skulle vara berikande för oss eftersom det saknades sådana färdmedel i centralorten. Tala om psykningar.

11 april 2016

Tre bra saker.

Stella Nova. Gruppen består av sju teaterintresserade flickor i kommunen. De har arbetet fram pjäsen ”Stella” som har visats i Askersunds FH. Pjäsen handlar om det allvarliga ämnet mobbning.

Norra Vätterns konstrunda. Arbetet med rundan 29 april-1 maj är full gång. Arrangörer är Norra Vätterns Bild och Formkonstnärer.

Kulturmöte i naturen. Nya i Askersund har chansen att praktisera svenska och lära sig mer om naturen vid naturreservatet Prinskullen kommande helg. Värd är Hopajola.

Borgmästareholmen

Borgmästareholmen är en plats som diskuterats flitigt genom åren. Under mycket lång tid handlade diskussionerna om att bygga en bro ut till holmen. Det skulle göra platsen mera attraktiv och lättillgänglig. Askersunds skulle få ett verkligt sommarparadis. En bro byggdes också. Serveringen skulle locka turister och askersundare. Två idrottsföreningar byggde en fin dansbana med tak. Ett stort arbete med ideella krafter. En lekplats anlades, samt ett bra bad. Borgmästareholmen fick namnet ”Barnens egen Ö”. Det var bäddat för stor succé.

Planer och verklighet är som bekant två skilda saker. Borgmästareholmen är ett lysande exempel på det. Det har gjorts många försök till att göra platsen mera populär, men resultatet har ofta uteblivit. Det har inte blivit någon publikinvasion ut till ön. I dag är det badet som lockar många till den gamla fina holmen. Mer än så är det nog inte och man kanske skulle nöja sig med det, för att sedan rusta och snygga upp det som redan finns. Serveringen är nästan helt väderberoende. Vid dåligt väder är det inte många som tar sig över bron. Med sådana förutsättningar blir det tufft att driva en servering där ute. Det har många fått erfara.

Bengt Svärd

I slutet av förra året lämnade centerpartisten och ledamoten i kultur-och tekniknämnden Bengt Svärd in förslag på förbättringar för att öka intresset till Borgmästareholmen. Han menade i sin skrivelse att holmen borde få en mera framträdande roll i stadens natur. Förslagen var bland annat att ta bort den hårt slitna grinden ut till holmen. Svärd önskade också att stigarna skulle förstärkas och att det skulle placeras ut jordfasta bänkar där utsikten är som bäst. Vidare önskade Svärd att de avverkade trädstammarna skulle tas bort, alternativt dra nytta av stubbarna med skulpturtävling. Snygga till och komplettera eldningsplasterna. Ta bort lekredskap som inte fungerar och avverka träd som skuggar badplasten. Komplettera växtmaterialet i de olika naturtyperna och förse det hela med information och namnetiketter. Slutligen ville Svärd i sin skrivelse låta föreningarna fritt under ansvar få disponera dansbanan för dans och andra aktiviteter under sommaren. Allt behöver inte göras på en gång utan efter en långtidsplan är Svärds uppmaning.

Grinden ska plockas bort.

För en del år sedan gjordes en naturinventering på Borgmästareholmen av Helena Hasselqvist vid högskolan i Kalmar. Den verkar ha fallit i glömska, trots att hon gjorde ett ganska omfattande arbete.

Kultur –och tekniknämnden har diskuterat frågan om Borgmästareholmens framtid. Det finns något som heter Strandrådsgruppen som jobbar med frågan. Har aldrig hört tals om gruppen, men den finns. Det finns förslag på att flytta delar av lekplatsen ute på holmen in till Strandparken. Vidare finns det planer på att förbättra vegetationen. Vägarna som Svärd föreslog verkade svårt att göra något åt just nu eftersom det inte fanns någon pråm att forsla sand med. Tidigare forslade man över sand vintertid på isen. Grinden till holmen ska också plockas bort under våren. Vi får se vad som händer med Skarpskyttekårens och IFK:s övningsområde.

Badplatsen på holmen har blivit mycket uppskattad.

Det var borgmästare Anders Wilhelm Knöös som började röja och snygga upp ute på holmen. Han bodde i Borgmästarehuset vid Stora Bergsgatan-Stöökagatan och var borgmästare åren 1834 -1870. Innan han fick ta hand om holmen som sommarnöje, var namnet Hästholmen. Vad det namnet kom ifrån känner jag inte till. Ön var vid den här tiden helt kal.

Knöös såg till att det blev ett litet utvärdshus på holmen. Det var ju askersundarnas enda möjlighet till uteliv om sommaren. Det finns massor av gamla bilder med fullastade båtar av folk som skull ut till holmen och njuta. 1862 infördes hundskatt där pengarna första tiden var öronmärkta till holmens försköning.

Den 12 maj, Charlottadagen, var en stor dag för borgmästarens familj. Borgmästarens fru hette Charlotta och det skulle firas. Familjen rodde ut till holmen för att dricka kaffe med punsch. Festen fortsatte sedan hemma på gården där huvudmålet var plättar. Borgmästaren älskade plättar.

Askersunds skarpskyttekår hade sina övningar ute på holmen från mitten av 1800-talet . Stenarna som kårens medlemmar sköt mot finns kvar ute på udden och rättades till för ett antal år sedan med pengar från länsstyrelsen. På den här tiden var försvarsmakten i ett mycket dåligt skick. Skarpskyttekårer och Lantvärn bildades lite var stans i Sverige. Vid starten hade föreningen 180 medlemmar. När föreningen upphörde i slutet av 1800-talet var medlemsantalet bara lite över 50 skyttar.

Skarpskyttekåren hade sina övningar på Borgmästareholmen

Restaurangrörelsen på holmen drevs av en snickare Carlsson och hans fru. Rörelsen gick allt sämre och till slut blev det konkurs. Snickare Carlsson gick under smeknamnet ”Kärleken”, beroende för sitt stora kvinnointresse. Men han var en skicklig möbelsnickare och hans alster har funnits i förmögna hem och herrgårdar.1878 annonserades byggnaderna på holmen ut och efter en tid gick Askersund stad in som köpare. Kommunen är fortfarande ägare till borgmästare Knöös sommarnöje.

Amatörtävling på holmen. Här är det Nisse Lundstedt som gör allt för att vinna. Tyvärr nådde han inte ända fram.IFK hade sin första idrottsplats på holmen.

IFK Askersund-som bildades 1904- hade sin första idrottsplats ute på holmen. Sanden till hoppgropar hämtades med båtar av medlemmar vid Husabergsudde. Det fanns många tidningsnotiser om båtar som var när att sjunka av tunga laster. 1908 lämnade IFK holmen för en ny tävlingsplats i närheten av Väderkvarnsbacken.

IFK höll stora sommarfester på holmen fram till 70-talet. Folk fraktades ut med vedskutor. Föreningen drev nästa hela sin verksamhet med inkomster just från ”holmefesterna”. Det var en fest som alla skulle till. Bilköerna in till stan på lördagskvällen var långa. En del kallade ”holmefesten” för en fyllefest. Det gick rykten om att det fanns folk som önskade att holmen sjönk med alla syndiga människor. Men det var nog bara en skröna.

Medborgarförslag om Båt-Harrys samlingar

Harrys samlingar i källaren vid PLM i Hammar

Nytt resecentrum i Askersund

illustration Carl Dolk

Pressmeddelande från Askersunds kommun

2016-03-29

Nytt resecentrum byggs i Askersund. Tillfälligt resecentrum på torget.

Ett nytt resecentrum för busstrafik byggs i anslutning till vårt nya kunskaps- och kulturcentrum Sjöängen i Askersund. Arbetet startar måndag 4 april och resecentrum kommer att vara klart till skolstarten i höst. Under byggtiden kommer på- och avstigning av bussar att ske med en tillfällig lösning vid Askersunds torg.

I samband med byggnationen av Askersunds nya kunskaps- och kulturcentrum Sjöängen byggs även ett nytt resecentrum för kollektivtrafik med buss och för skolskjutsar, med PEAB som entreprenör. Anläggningen kommer att ha fem bussplatser med väntkur samt en stor parkering. Tillgänglighet har varit ett av ledorden i projekteringen av resecentrum, vilket bland annat har resulterat i taktila stråk i marken för att underlätta för synskadade. Stråken ger ledning ända fram till Sjöängens entré.

Investeringsbeloppet är drygt 8 Mkr varav kommunen får totalt cirka 5 Mkr i bidrag i form av statlig medfinansiering (1 Mkr) och från de så kallade citybanemedlen (4 Mkr) för satsningar på kollektivtrafik.

Ombyggnationen gör att nuvarande resecentrum med tillhörande parkering kommer att stängas av från och med måndag 4 april fram till strax innan skolstarten i augusti. Linjebussar kommer att ha tillfälliga hållplatser på Sundsbrogatan vid Askersunds torg. Mer information för linjetrafiken finns inom kort på Länstrafikens webbplats. Skolskjutsar kommer att ha sin på- och avstigning i anslutning till Sjöängsskolan och berörda elever informeras via skolan. Vi beklagar de olägenheter som kan uppkomma i samband med bygget men ser fram emot ett mycket fint och funktionellt resecentrum.

Kommunstyrelsens ordförande Per Eriksson (S):

– Satsningen på nytt resecentrum är en viktig del av den nya stadsdel som växer fram i ett av stadens bästa lägen.

Stationsområdet i början av 1900-talet. Det har hänt mycket och mera är på gång.

Fin utsikt över Askersund

Utsikten från taket på nya Sjöängen är imponerande . Hygglige platschefen på bygget, Magnus Landin PEAB,, tog med mej upp på taket för några bra bilder. Lägger ut bilderna för alla kommer förmodligen inte upp på taket. En kranförare satte också på en korg på sin maskin för att jag skulle komma upp en bit i luften för fotograferingen. Närmare bestämt 16 meter. Det är trevligt folk på det där bygget.

Tre nöjda systrar

Trycket efter lägenheter är stort. Och så har det varit länge. Önskemålet är ofta en hyfsad stor lägenhet i ett bra läge med egna rum åt alla i familjen. Men det är inte gott om sådana lägenheter för en överkomlig hyra eller ett bra pris på en bostadsrätt.

Systrarna Dagmar, Thyra och Ingrid Pettersson i sin nya lägenhet.

Systrarna Thyra, Dagmar och Ingrid Pettersson (Nordman), löste det på sitt eget vis. De flyttade ihop i en tvåa med rum och kök i de då nybyggda bostadsrätterna vid Sundsbrogatan, med en av stans bästa utsikter. Och trivdes utmärkt. Både med lägenheten och att som äldre syskon bo så nära varandra. De såg bara fördelar med det hela. Kanske något att tänka på i dag när det är så ont om lägenheter. Flytta ihop som systrarna Pettersson.

Ingrid visar den fin utsikten mot hamnen och kyrkan.

Som journalist besökte jag systrarna 1987 när de nyss hade flyttat in. En historia som är värd att berätta igen.

Storasyster Dagmar hade ansvar för disken mellansystern Thyra ordnade med maten, medan lillasyster Ingrid hjälpte till med lite av varje. Städningen delade de upp ”systerligt”. Lägenheten var på 84 kvadratmeter och insatsen var 29 000 kronor 1987. Thyra hade varit gift till skillnad från sina båda systrar.

-Jag flyttade till Stockholm som ung. Först arbetade jag som husa i fyra år. Sedan gifte jag mej och fick sonen Per. Jag fortsatte att arbeta som servitris på olika smårestauranger. När min man fick pension flyttade vi till mina systrars hus i Askersund. Maken dog några år senare, berättade Thyra.

Systrarna Dagmar och Ingrid blev hemstaden Askersund trogna. Dagmar stannade hemma och hjälpte sina föräldrar. Medan Ingrid utbildade sig till sömmerska. Det är många askersundare som fått sina kläder uppsydda och ändrade av Ingrid. Familjen bodde i ett hus vid Gårdsjögatan, med en stor tomt. Det blev för jobbigt att klippa gräs och skotta snö. Systrarna satte upp sig i lägenhetskön så fort de fick höra att John Mattsson skulle bygga i centrala Askersund. Det var inte så vanligt på den tiden med nya lägenheter centralt. Det tog tre år innan lägenheten blev en verklighet. Ingrid slutade inte helt med sitt yrke när hon kom till lägenheten . Hon fortsatte med att sy kläder åt sina systrar.

När systrarna blev trötta på att sitta i sin lägenhet, tog Ingrid ut sin lilla bil för en åktur. Hon var den enda av systrarna som hade körkort. När jag hälsade på i den nya lägenheten skulle Thyra bjuda sina systrar på inkokt lax till lunch. Att matlagningen just fallit på hennes lott kanske inte var så konstigt med tanke på hennes bakgrund som servitris. Men det var inget hon hade tänkt på själv. Det hade bara blivit så.

-Det är ingen ide att mina systrar klagar på maten. Jag bestämmer hur matsedeln ska se ut, skojade Thyra.

Huset som systrarna Pettersson bodde i ligger utmed Sundsbrogatan, men märkligt nog är adressen Stöökagatan. Systrarna tyckte det var lite konstigt minns jag. Tydligen var det så att alla i bostadsrättsföreningen skulle ha samma gatuadress. Det skulle bli enklare så, även om man bodde vid Sundsbrogatan. Systrarna förklarade att det var bra om äldre människor bodde centralt. Kommunen sparade pengar på färdtjänst och annan service för äldre. Samma sak gäller väl i dag som för 29 år sedan när jag gjorde reportaget.

1987 Sundsbrogatan med de nybyggda bostadsrätterna.

Sundsbrogatan 50-tal. Husen till höger revs för att ge plats åt bostadsrätterna.

Det finns mycket att lära av systrarna Pettersson i tider av brist på bostäder. En annan viktig sak som gjorde att allt klaffade var också att de trivdes mycket bra ihop. Äkta syskonkärlek.

Ny bok om nationalskalden Heidenstam

En ny bok om nationalskalden Verner von Heidenstam kommer ut inom kort. Namnet är ”Heidenstam Olshammar och Aspa bruk”. Författare är Håkan Jaldung som tidigare gett ut både böcker och skrifter om sin hembygd Olshammar.

”Heidenstam, Olshammar och Aspa bruk” kommer att finnas tillgänglig inom kort, preliminärt under vecka 12. Det är en lokalhistorisk bok. Den är inte litteraturhistorisk eller personhistorisk. Boken är heller inte en förmedlare av allmän Heidenstamiana. Man kan säga att boken innehåller resultatet av speciellt avgränsade och unika, lokalhistoriska undersökningar kring Heidenstam, Olshammar och Aspa bruk. Arbetet påbörjades för mer än 10 år sedan.

-Den första uppsatsen i boken rör Heidenstams anknytning till Olshammar och Aspa bruk. Det är en kort sammanfattning av en undersökning som jag hållit på med under många år och som så småningom kanske kommer att tryckas i sin helhet, berättar Håkan Jaldung.

Heidenstams seglingsolycka har uppmärksammats av många författare. I uppsatsen ”Heidenstam och seglingsolyckan 1.8.1888” presenteras initierad och värderad information som inte tidigare är känd.

-Under 2016 kommer jag att tillsammans med marin expertis att göra ett allvarligt försök att lokalisera segelbåten på Vätterns botten varför Heidenstam och seglingsolyckan framöver, ånyo, säkert kommer att få en viss massmedial uppmärksamhet. Det är mer än hundra år sedan som massmedia intresserade sig för den. Ett försök kommer också att göras att initiera ett myndighetsbeslut om en bärgning av segelbåten, om segelbåten kan lokaliseras, vilket det finns goda möjligheter att göra med modern teknik. Efter en bärgning finns viss möjlighet att ytterligare klarlägga olycksorsaken, hoppas Jaldung

I uppsatsen om ”Heidenstam, Strindberg och bruksarkivet i Aspa” undersöks vilka av Strindbergs manuskript som Heidenstam förvarade en tid i Aspa bruksarkiv inom Aspa bruksområde. Heidenstams och Kate Bangs lämnade uppgifter om manuskripten är inte helt relevanta och kompletteras därför. Den dåvarande förvaringen av arkivalier i Aspa klarläggs i uppsatsen som innehåller spännande uppgifter om manuskripten och kanske något oväntade slutsatser om förvaringslokalen.

Håkan Jaldung

Vad är då syftet med uppsatserna i boken?

– Det huvudsakliga syftet med uppsatserna är att dokumentera, sammanställa och värdera tillgänglig lokal information, som lämnats till mig muntligt, eller finns tillgänglig i lokala, regionala och centrala arkiv eller i andra skriftliga källor och som rör Heidenstam, Olshammar och Aspa bruk. Ett annat syfte med uppsatserna, i all anspråkslöshet, är att befrämja det lokala intresset för Heidenstam och hans tid.

Boken trycks i en liten upplaga, 100 exemplar, och innehåller en kortare introduktion samt tre uppsatser. Den omfattar 171 sidor.

IFK slog målrekord

IFK Askersunds fotbollslag satte nytt klubbrekord i målskytte när det gäller tävlingssammanhang. Det blev vinst mot FK Silva (Skyllberg-Närkesberg) med 17-0 i Distriktscupen. Matchen spelades i söndags i Hallsberg eftersom det saknas konstgräsplan i hemmakommunen. Men det kanske kommer? Snabbe Andreas Borg har redan hittat målformen, med fem fullträffar. Många andra ville också vara med i ”skyttetävlingen”.

Andreas Borg
Manne Fahlström Philip Larsson

Bilder: Ann-Sofie Fahlström

Målskyttar: Andreas Borg 5 , Philip Larsson 3 , Daniel Nilsson, Emanuel Fahlström, Patrik Thörnkvist 2 , Linus Tamminen, Robin Gylling, Emanuel Bernström, Johan Hailee och Joakim Gustavsson.

Min tidningskrönika 13 mars

Under 30 år gick jag i ”maktens korridorer” som det brukar heta. Nu uppfattade jag aldrig Rådhuset i Askersund som något makthus. Nästa alla var på det klara med vilka roller vi hade. Klart det fanns en och annan grinig person som på det flesta andra jobb. De hade uppfattningen att journalister skulle hållas kort. Ofta handlade det om rädsla för vad som skulle stå i tidningen och vem som sagt vad. Det kanske skulle drabba personerna senare i sitt arbete.

Ett exempel på rädsla var när en kvällstidning skulle skriva om tips på turistnäringar från A till Ö i Sverige. Reportern ringde till någon person på ett företag i Zinkgruvan. Det fanns inte så många platser som börjar på Z. Där hade ansvariga sagt att om någon kvällstidning ringer så säg inget. Absolut inget. Men då handlade det förstås inte om turistbesök. Den som svarade kvällstidningsjournalisten stod fast vad som sagts utan att ta reda på vad det handlade om. I tidningen stod det sedan att det inte hände något och att det absolut inte fanns något att titta på i Zinkgruvan. Reportern hänvisade till de kontakter han haft med personen i företaget. Så fel kan det bli.

Jobbet som journalist lokalt har förändrats mycket sedan jag slutade för ett antal år sedan. Nu kommer handlingarna med E-post. Snabbt och bra. Det är duktigt och proffsigt folk som sköter det tekniska konversationen. När jag började gällde besök på Rådhuset varje dag för att kolla vilka handlingar som kommit in. En given daglig rutin som var trevlig. Det är alltid roligt att träffa folk i verkligheten. Sigyn och Britt på kansliet plockade fram brev, skrivelser och lokala beslut, utan att blinka. Samtidigt med besöken träffade jag på beslutsfattare och tjänstemän som kunde informera direkt.

Vid ett tillfälle blev jag dock straffad av socialnämnden, som då beslutade att jag i fortsättningen skulle få hämta mina handlingar direkt hos chefen. Då skulle det bli ”riktig” information. Det tog mej inte särskilt hårt. Upprinnelsen till ”straffet” var att en kvinna i nämnden skulle åka till Moskva och studera alkoholproblemen. Jag skrev om det. En ilsken insändarskribent skrev med anledning av artikeln att det var slöseri med skattepengar. Det skulle gå lika bra att se folk ”gå och dingla” i Askersund på lördagskvällarna. Man behövde inte åka till Moskva för sådana studier. Kvinna ställde in resan och jag fick mitt straff för att jag skrev om saken. Chefen tröttnade snart också på att ha journalister stå och tjata på sitt rum. Straffet blev kortvarigt.

Tre bra saker.

Idrottshistoriska Sällskapet. Medlemmar från Sällskapet har var med och valt framstående idrottsmän i länet. Det är 11 stycken till att börja med. Det har gjorts en mobil utställning som ska vandra runt i länet.

Aktion Rädda Vättern.Tur det finns människor som jobbbart hårt för att få slut på försvarets provskjutningar över Vättern. Protester har pågått sedan 50-talet.

Bandy. Glädjande att ÖSK hängde kvar i Allsvenskan. Många askersundare har spelat i den klubben. Som vännen Södergren.

Karl-Erik Södergren i ÖSK:s tröja mot sin gamla klubb IFK på gamla IP. En 50-talsbild
Bild:Nils Muntzing

Einar var 30 år före sin tid

Giftfria grönsaker, husmanskost, cykelåkning och hårt arbete, var förre glasbruksarbetaren Einar Johanssons recept på hur man klarar sig från allvarliga sjukdomar. Själv var han ett levande bevis på att hans teori höll även i praktiken. Intervjun gjorde jag med min gamle arbetskamrat för 30 år sedan. Men hans teori är mer aktuell än någonsin. Allt som Einar pratade om för att hålla sig frisk och få ett bra liv, kan man läsa om i var och varannan tidning i dag. Brukar tänka på honom när jag läser alla uppmaningar om hur man ska leva för att hålla sig frisk. Einar var en föregångsman när det gällde hälsa utan att veta om det själv. Han använde bra sunt förnuft. Einar var 30 år för sin tid. När jag gjorde intervjun i september 1986 var Einar 80 år och hade aldrig varit sjuk. Och han levde många år efter min intervju.

Einar höll igång från tidig morgon till sena kvällen med trädgårdsarbete. Hans trädgård vid Lunna i Hammar var imponerande med frukträd och grönsaksland.

-Folk får för sig att det måste vara en massa konstgjord gödning för att få fart på växtligheten. Det är helt fel. Jag använder vanlig hederlig hönsgödsel och egen kompostjord. Det är inte underligt att folk blir sjuka med alla dessa gifter, förklarade han.

Påminner än en gång att intervjun gjordes för 30 år sedan.

Einar var född och uppväxt vid ett litet lantbruk i Tiveden. Det fanns fyra barn i familjen.

-Redan som barn fick jag hjälpa farsan i lantbruket. På den tiden var det också vanligt att man fick hjälpa andra bönder. Vi fick gå upp halv fem och det är något jag fortsatt med genom livet, upplyste Einar.

Efter en del år som lantarbetare kom Einar med familj till Hammar 1955. Där fick han jobb som synare vid Hammars glasbruk. Det var också där vi träffades. Einar var noga. Inga defekta flaskor slank förbi hans skarpa synarögon. 1973 gick han i pension. Vid sidan om sitt arbeta på glasbruket hjälpte han till med trädgårds-och jordbruksarbete på olika håll. På den tiden ägde Hammars glasbruk nästan hela Hammar.

-Varje sommar fick jag slå gräs på brukets ägor, berättade Einar, som var något av en mästare med sin lie.

-En gång när jag stod och slog gräs efter vägen till Hammar, stannade en bil med fyra fina herrar och erbjöd mej arbete vid parkförvaltningen i Stockholm. De behövde någon som kunde hantera lien.

På den här tiden när intervjun med Einar gjordes, var det stor debatt om vad som skulle hända med hans gamla arbetsplats. Företaget hade satsat stort på engångsglas. Men det blev stopp för den tillverkningen vid Hammar. Det var inte miljövänligt.

-Jag sa det till dåvarande disponenten. Redan från början var jag negativ till engångsglas. Jag fick också rätt. Glasbruket kommer säkert att leva kvar även om det blir neddragningar av personal, trodde Einar, men där fick han fel. Glasbruket stängdes i början på 1990-talet.

Einar i Lunna hade också andra talanger än trädgårdsarbete. Under alla år hade han också klippt folk. Även där var han självlärd.

-Det började med att jag fick klippa håret på brorsan och farsan. Sedan har det bara rullat på. Många äldre personer kommer hem till mej för att bli uppsnyggade i håret. Jag rullar undan köksmattan och så står min frisörsalong färdig, berättade Einar, roat.

-Som mest klippte jag 35 personer på en dag. Det var pensionärer både vid Lunnagården och från Norrbergahemmet i Askersund. Det brukar ta en 15-20 minuter för varje kund. Jag har inte bara en frisyr att välja på om du nu tror det var hans klara besked.

Einar hade bott själv några år när jag gjorde intervjun. Hans kära fru Naime avled efter flera år på långvården. Matlagningen och städningen skötte han själv. Om det skulle knipa med något hade han sina två barn på nära håll.

-Jag äter mest grönsaker från den egna trädgården. Fisk vägrar jag att göra i ordning, sedan jag sett det oljiga vattnet i Hammarsviken. Nej då är det bättre en morot, förklarade Einar, innan han satte sig på cykeln för att hjälpa en granne med trädgården.

Kan väl också nämna att det inte är ofta man blev klippt i samband med en intervju, som hos Einar. Han tyckte att jag var långhårig och ville göra något åt det innan han började med trädgårdslanden. Tror inte ensa att tog en kvart att bli fin i håret. Så fin jag nu kunde bli.

Bilden tagen med självutlösare om någon undrar.