Författare: alicegatan

OVE DANIELSSON Arbetade på Nerikes-Allehanda som journalist i 30 år. Är numera pensionär, men har fortsatt skriva och fotografera till bloggar, krönikor i NA och till andra tidskrifter. Och nu krönikör i Sydnärkenytt. Till min glädje ledde mitt skrivande och fotograferande till att jag tilldelades kommunens Kulturpris år 2012, nominerad av askersundare som följt mej genom åren. Det blev en stor glad överraskning för mej. Jag är uppväxt i Askersund och har prövat på en del andra yrken innan jag blev journalist. De första åren i yrket skrev jag enbart sport och det var naturligt efter som jag själv varit aktiv i olika sporter. Större delen av mitt yrkesliv arbetade jag annars som allmänreporter, där också fotografering var ett naturligt inslag. För några år sedan gav Ullabritt Jonsson och jag o ut en bok om Askersund . I maj 2022 kom det ut en bok "Oves observationer" som bygger på mina bloggar. Bild-och Kultur i Skyllberg är utgivare. Min e-post är :ove.d@telia.com. Mobil:070 6806402

Systrarna Kriegholms goda kakor till julkalasen .

 

 

Anna med sina goda småkakor

 

Anna och Ingrid Kriegholm, bakade Askersunds godaste småkakor under mängd år.  Inför  julen  hade systrarna extra stressigt.  Många  ville ha  extra  goda julkakor. Nu är båda borta, men småkakorna och systrarna finns i mångas minnen. Doften från systrarnas nybakade finska pinar, drömmar, korintkakor, schackrutor, bondkakor och havreflarn, spreds från deras lägenhet vid Storgatsbacken ut över Tingshusområdet, kyrkbacken och Storgatan. De bakade många andra sorters kakor också, men jag kan inte rabbla upp alla. När det drog ihop sig till storkalas i Askersund fick systrarna Kriegholm baka för allt vad ungarna höll. För till kalasen skulle det vara Kriegholms kakor. De hade också många veckokunder som skulle servas. Alla älskade deras kakor.

Anna och Ingrid Kriegholm

Hemligheten med de goda kakorna var riktigt smör. Inget annat skulle det vara. Det berättade gärna Anna om. På 50-talet var jag springgrabb i en butik och fick åka flera gånger i veckan med varor till systrarna. Minns då att det också slank med en och annan kartong med EVE-margarin. Men det är preskriberat nu och för det mesta var det också hemkärnat smör som kom från en lantbrukare i trakten. Och kanske margarinet användes till matlagning. Riktigt smör skulle det var som Anna sa. I det gamla köket som där de Kriegholmska kakorna bakades hängde blänkande kopparföremål. I dag ser man bara sådant på bilder. Anna och Ingrid var mycket vänliga. De bjöd alltid på sina bakverk när jag kom dit. För mej som precis inte var van med kakor var det extra festligt.

När systrarna inte bakad såg man de ofta promenerande på stan. De ledde armkrok. Ingrid charmfull, rakryggad och livlig trots sitt handikapp. Hon var döv. Ingrid fick heller aldrig lära sig teckenspråket. Det fanns ingen i Askersund som lärde ut sådant när Ingrid växte upp. Hon var också ensam med sitt handikapp. Dövheten var en svit efter mässlingen. Trots allt var det lätt att kommunicera med Ingrid. Hon läste på läpparna.

Systrarna Kriegholm var uppväxta i Skyllberg. Fadern var bruksbokhållare på Skyllbergs bruk. Till Askersund kom familjen Kriegholm i slutet på 30-talet, när fadern hade pensionerats. De flyttade till det gamla trähuset på backkrönet vid Storgatan. Systrarna bodde tillsammans i den stora gammaldags våningen när föräldrarna hade gått bort. När Ingrid blev ensam flyttade hon till en modern tvårumslägenhet.

Genom tidningsläsande och TV-tittande höll sig Ingrid informerad om vad som hände. Systern Anna var solidarisk med Ingrid, genom att aldrig skaffa sig någon radio eftersom systern inte kunde lyssna på den.

Många äldre askersundare minns säkert systrarna Kriegholm och deras goda kakor. Hembak på det viset förekommer inte längre. Då skulle säkert miljömyndigheten slå till. Baka massor av kakor hemma i köket till försäljning och beställningar. Omöjligt med dagens regler. Nu har Västgötabagaren tagit över en stor del av kakverksamheten med besök varje vecka på Askersunds torg.

 

 

Ny bro till Borgmästareholmen?

 

Bron till Borgmästareholmen bör bytas ut. Därför har kultur-och tekniknämnden gett tekniska förvaltningen i uppdrag att ta fram ett förslag på en ny bro. Nuvarande bron är 25 år gammal och kräver i dagen en omfattande renovering.

Utredarna har kommit fram till att det är billigare med en ny bro, än att börja renovera. Förslaget innebär att bron får en modernare och bärkraftigare konstruktion bestående av betongpontoner med vikter på sjöbotten. Totala bredden blir tre meter och en längd på totalt 225 meter.

Den nya bron ger möjlighet till minst 90 båtplatser av olika storlek. Bron kommer också att stoppa för större tyngder. Den kommer att klara en fyrhjuling med vagn.

2016

2005

Under vinter 2015/2016 har bron utsatts för en kraftig påverkan av is. En skadebesiktning har gjorts både ovan och under vattnet. Efter den besiktningen kom man fram till att det bäste är att satsa på en ny bro. Kalkylen för den nya bron ligger på runt tre miljoner kronor. Pengar som man räknar med att få tillbaka genom uthyrning av båtplatser runt bron. Med en beläggning motsvarande 78 procent av båtplatserna så är nya bron i hamn ekonomiskt.

Ännu är inga beslut fattade i ärendet. Fullmäktige ska säga sitt först.

Trädgårdsgatan Askersund

För några dagar sedan kunden man läsa i tidningen att det var inbrott vid ett bygge vid Trädgårdsgatan i Askersund. Gatan går ner till gamla Askersundsverken där nya lägenheter uppförs i dag. Har själv inte tänkt så mycket tidigare på Trädgårdsgatan just där. Men här är en liten påminnelse i bilder från gatan.

Trädgårdsgatan 17, ”Blåskäggagården” på 50-talet. I dag finns telestation på på samma plats

Busstationen vid Trädgårdsgatan på 50-talet.

Elimkyrkan Trädgårdsgatan 18

Turen har nu kommit till Trädgårdsgatan i vår enkla bildpresentation av gamla Askersund. Var namnet Trädgårdsgatan kommer ifrån vet jag inte, men utmed gatan finns kvarteret Grönhagen. Grönt som grönt kanske….

Många kanske inte tänker så mycket just på den gatan, men faktum är att två verkliga kändisar har tillbringat mycket i kvarteren runt gatan. Trädgårdsgatan 13 kallades en gång tiden för Nicolinska gården. Industripampen Curt Nicolins farmor och farfar ägde gården. När Curt var grabb bodde han hos sina farföräldrar under sommarloven. Han skaffade sig då många kompisar i Askersund.

En annan kändis var konstnären Karl Enoch Rignér. Familen Rignér ägde fastigheten i Ströms hörna (korsningen Sundsbrogatan. Drottning Kristinas väg. Karl Enoch föddes i Askersund 1870 och avled i Stockholm 1967. Pappan var målarmästare i Askersund. Rignér blev elev hos några av Sveriges största konstnärer som Anders Zorn, Carl Larsson , Rickard Berg och Per Hasselberg. Han gjorde också skämtteckningar i den populära tidningen ”Söndagsnisse-Strix”. Karl Enoch är representerad både på Nationalmuseum i Stockholm i Göteborgs Konstmuseum.

Så nog finns det kändisar som trampat Trädgårdsgatan.

Korsningen Trädgårdsgatan-Sundsbrogatan. NA:as redaktion finns i hörnet i dag.

Konstnär Karl Enoch Rignér. Familjen ägde huset vid Ströms hörna.

Tavlan är målad av Rignér

Det finns många gamla bilder, och en del information om byggnader och personer. Men jag har tyvärr inte många uppgifter om hur gatunamnen blev till. I dag är det är det politiker som föreslår och beslutar om namnen på gatorna. Ibland kopplas några byalag in som känner till orterna bäst. Men hur var det förr? I Askersund borde det var givet att koppla in Föreningen Gamla Askersund, när det drar ihop sig till att hitta på namn på gator och byggnader. Den senaste förskolan på gamla tennisplanen döpts till Sundsängens förskola. Sundsängen ligger inte riktigt där. Om det är någon som har kläm på hur olika gatunamnen kom till så skriv och kommentera. Det skulle vara trevligt.

Skomakeriet vid Trädgårdsgatan.

Skomakare Viktor Fagerberg

Skomakare Lejon

Som vanligt har Leif Linus Larsson, hjälpt till med bilder. Som gammal postbärare kan han också alla adresser som ett rinnande vatten

Med grisbil runt Sydnärke

 

En gång i tiden var det vanligt med grisbilar som åkte runt på landsbygden. Folk hade möjlighet att köpa en liten kulting som sedan skulle födas upp och bli julmat. Kultingarna fanns i små boxar på lastbilsflaken. Det var bara att välja och vraka.

Bild från Leif Linus arkiv. Slakt vid Gryten i Tived.

En gammal journalistkollega skrev en gång under rubriken” Med grisbil runt Sydnärke”. Han betonade att det var ett blixtreportage med parentes. Reportaget som jag tänker återge en del av var enligt den gamle journalisten ”en trevlig färd ut till jordbrukets eget folk”.

Föraren av grisbilen hette Tage Johansson och var från Vretstorp. Han var både solskensleende och slagfärdig. Bilen var en Chevrolet med släpvagn. Enligt reportern var både föraren och passagerarna på prima humör vid starten i Vretstorp. Johansson var orolig för att kanske köra en hel dag utan att få se en enda kund.

Vid Stora Forssa dök dock upp en livfull och språksam gumma upp. Men hon ville bara betala av en gammal skuld. Men någon ny gris vill hon inte ha. En bonde på cykel stannade till vid bilen. Han ville gärna ha en gris, men priset var inte det rätta. När han hade prutat färdigt blev det ändå en grisaffär. Johansson menade att Sydnärkesbönderna var specialister att pressa priserna i botten. Det hade liksom blivit en sport för dem. I Bergslagen och Värmland förekom aldrig att någon prutade.

I Degerön var en man mycket intresserad av grisarna, men han köpte ändå ingen. Nästa gång sa han. I Tjällmo gjordes stora grisaffärer. I närheten av Närkesberg stod en gubbe vid vägkanten och vinkade. Han vill ha den bästa grisen som fanns på lasset, men billigt. Han berättade också för Johansson vilka förmånliga erbjudanden han fått av andra grisförsäljare så han tänkte inte krusa.

Färden gick sedan vidare över Närkesberg med sin idrottsplats, sin cykelaffär och Konsumbutik, samt förbi Mörtsjöns bryggeri, samt förbi Lerbäcks kyrka och fram till Åsbro. I Åsbro blev det också grisaffär.

I Åsbro tog reportern farväl av Johansson som fortsatte till Vretstorp, medan reportern tog bussen till Askersund. Det var lite av vad en reporter fick ägna sig åt på den tiden.
Förr var det vanligt med grishuvud på julborden. Som tur har det makabra inslaget försvunnit.

Grisbilarna var ett viktigt inslag i handel och självförsörjningen. Andra världskriget rasade runt landets knutar så det var viktig att se till att det fanns mat på bordet. Och en egen gris var inte det sämsta. Kan nämna lite i förbigående att jag själv till årets julbord hemmavid köpt en färdigkokt skivad skinka. Många kanske tycker det är fusk. Möjligt men väldigt bekvämt.

Ny turistansvarig i Askersund

 

Förändringar i arbetet med turism och scenkonst på Sjöängen i Askersund

Kerstin Beck-Larsson

Kersti Beck-Larsson blir tillfällig chef för Turist- och evenemangsbyrån i Askersund och dessutom samordnare för verksamheterna i Sjöängen medan Marie Reifelton fortsätter som ansvarig för scenkonstverksamheten. Den organisatoriska förändringen beslutades av kommunchef Madeleine Andersson nu i veckan och börjar gälla med omedelbar verkan.

Det var i samband med förberedelserna inför att Turist- och evenemangsbyrån skulle flytta till Sjöängen som den organiserades inom scenkonstavdelningen.

– En helt ny verksamhet som Sjöängen måste få lite tid på sig för att finna sina former. Nu väljer vi att renodla turistbyrån och scenkonstverksamheten, säger Madeleine Andersson.

Tills vidare kommer Kersti Beck-Larsson, till vardags kommunens integrationsstrateg, vikariera som chef för turistbyrån och samordnare för verksamheterna i Sjöängen. Rekryteringen av en permanent chef för turistbyrån påbörjas inom kort.

– I samband med rekryteringen av en ersättare för vår turiststrateg, som slutade för några veckor sedan, utvidgar vi tjänsten till att även omfatta chefskap, säger Madeleine Andersson.

Marie Reifelton kommer att fortsätta som ansvarig för scenkonsten och får nu möjlighet att helt fokusera på att utveckla den verksamheten ytterligare.

Arbetet med hur verksamheten ska organiseras på längre sikt fortsätter nu inför rekryteringen av den nya turistchefen.

Nytt äldreboende i Askersund

 

Gamla sjukstugan i Askersund invigdes 1943 under pompa och ståt med landshövding Bror Hasselrot som invigningstalare. Huset var efterlängtat. I dag är namnet ändrat till Vårdcentralen.


Klipp från Askersunds-Tidning 1943

Under de 73 år som gått har det hänt mycket i området runt gamla sjukstugan. Det har byggts till och förändras på olika sätt. Och nu är det dags igen om allt går enligt planerna. Ett bygge som ska ske i samarbete mellan region Örebro län och Askersunds kommun.

1943 flyttades verksamheten från kanslibyggnaden vid Sjöängsskolan till nya sjukstugan. Under en period användes kanslibyggnaden sedan till något som kallades kronikerhem. Sedan blev det skolkontor. Ett förslag i dag är att det ståtliga huset invändigt ska göras om till lägenheter. Utvändigt får inget förändrats vad jag förstått och det är väl tur det. Man får vara försiktig med fina gamla hus.

Bild från kommunala handlingar om detaljplaneförslaget. Baksidan på gamla sjukstugan.

En ny detaljplan för sjukstugeområdet är på gång. Syftet med planen är att möjliggöra en ombyggnad av befintlig vårdcentral till ett vårdcentrum innehållande vårdcentral, familjecentral, äldreboende, korttidsboende med mera inom fastigheten Sjukhuset 1. Planen syftar även till att säkerställa tillräckliga parkeringar och trafiksäkra lösningar för den utökade verksamheten.

Granskningstiden pågår 7 december – 28 december 2016. Den som inte framfört skriftliga synpunkter kan förlora rätten att senare överklaga beslutet att anta detaljplanen så det gäller att passa på. Eventuella synpunkter ska ha inkommit senast den 28 december.

Planförslaget innebär att markanvändningen för fastigheten Sjukhuset 1 ändras från allmänt ändamål till vård och bostäder. Den befintliga gatan genom fastigheten planläggs. Som allmän plats. Befintligt och tillkommande parkeringsbehov löses genom en utvidgning av befintlig parkeringsyta vid Trafvenfelts väg samt i planområdets nordöstra del. På ytan mellan gatan och parkmarken som angränsar till villaområdet i kv. Vattumannen nordöst om planområdet möjliggörs parkeringsplatser . Endast komplementbyggnader tillåts uppföras. Detaljplanen medger att ett nytt äldreboende får uppföras på grönytan norr om Torebergsvägen.

Fastigheten Sjukhuset 1 ägs av Länsgården Fastigheter AB. Fastigheterna Askersund 1:46 och Askersund 1:48 ägs av Askersunds kommun. För att skapa en trafiksäker korsningspunkt i anslutning till Torebergsvägen/Torelundsvägen behöver gatans sträckning dras om något.

Antalet parkeringsplatser inom planområdet är idag begränsat och parkeringarna blir ofta fullbelagda. För att tillgodose det befintliga och tillkommande parkeringsbehovet behöver antalet parkeringsplatser i planområdet utökas. Vid genomförandet av detaljplanen kommer grönytan norr om Torebergsvägen att bebyggas vilket innebär att parkeringsytorna inom denna del av fastigheten behöver flyttas. För att ge plats för ytterligare parkeringsplatser kommer den befintliga parkeringsytan vid Trafvenfeltsvägen att byggas om så att fler platser inryms. Detaljplanen skapar även förutsättningar för parkering på gräsytan mellan den befintliga vårdcentralen och villabebyggelsen i kv. Vattumannen nordöst om planområdet.

Totalt beräknas ca 190 parkeringsplatser kunna inrymmas inom planområdet vilket bedöms täcka behovet för både befintliga verksamheter och det nya vård- och omsorgsboendet.

Gräsyta som är aktuell för ny parkering vid Vårdcentralen.

Det finns nu delade meningar om den planerade utbyggnaden vid gamla sjukstugan. Några är rädda för att inte kommunen ska orka med bygget ekonomiskt. Enligt kritikerna saknas handlingar om finansieringen, därför är det svårt att fatta beslut. Några närboende till den planerade parkeringen på grönområdet mellan Vårdcentralen och villaområdet nordöst på detaljplaneförslaget, är heller inte helt nöjda. De är oroliga för att tomten blir utsatt för stor insyn då parkeringen höjs till gatunivå och kommer nära fastighetsgränsen. Det finns krav om att ett insyns-/bullerplank byggs.

Som jag förstår det har politikerna lite att grunna på framöver när det gäller det planerade bygget. Men det hade man säkert också 1943.

Askersunds biblioteket har fått pris

 

Askersunds bibliotek får nyinstiftat pris

På bilden: Peter Alsbjer, Regionbiblioteket i Örebro län, Jenny Samuelsson, barn- och ungdomsbibliotekarie, Askersunds kommun, Annika Restadh, enhetschef kultur och aktivitet, Askersunds kommun.Bild: Lotta Bergsten

Askersunds bibliotek har tilldelats Alfred-priset för årets biblioteksbedrift i Örebro län. Priset delas ut av Regionbiblioteket i Örebro län och personal från Askersunds bibliotek fick ta emot det den 9 december (Nobelafton) i Karlskoga.

Priset för årets biblioteksbedrift är nytt för i år och Askersunds bibliotek får priset för arbetet med att gå från det gamla biblioteket till ett nytt modernt bibliotek – från planering till packning och uppackning.

– Vi har seglat på moln efter invigningen, när Björn Ranelid utnämnde Askersunds bibliotek till Sveriges vackraste. Våra politiker har fått så mycket positiva tillrop för sitt mod att satsa på kulturen i Askersund, så det här priset är bibliotekspersonalens pris för allt slit och arbete som det innebär att flytta ett helt bibliotek, säger Annika Restadh, enhetschef kultur och aktivitet i Askersunds kommun.

Priset består av en statyett i trä med namnet Alfred gjord av Ivan Holy, träsnidare bosatt i Lindesbergs kommun. I juryn för priset sitter Peter Alsbjer och Sylvia Blomberg, Regionbiblioteket i Örebro län samt Maria Lobell, Karlskoga bibliotek.

Strandparken förr och nu

 

Under sommarmånaderna är hamnen i Askersund den naturliga samlingsplatsen. Med båtar, kiosker, restauranger och allt vad det kan vara. Helt oslagbar. På något vis måste det väl finnas turistinformation i hamnen i sommar där folk finns även om Turistbyrån har flyttat till nya Sjöängen. Fast eller ambulerande. I dag är byrån en kombinerad reception för huset.

Kanske kan området där nya Sjöängen finns dag ta upp kampen med hamnen under vinterhalvåret? Det återstår att se. Skoleleverna finns ju redan där. Vad jag minns så var nya lokaler för skolan utgångspunkten för att nya Sjöängen kom till. Sedan kombinerades bygget med en kultursatsning.

Går man tillbaka i tiden så hade stadsfullmäktige gett klartecken till att IFK Askersund skulle få anlägga en bandybana i Strandparken . Om det blivit verklighet hade det varit knepigt med dagens satsningar. Men det hade man säkert löst på något vis. Närheten till Alsen där IFK spelade sina matcher var perfekt. Det gick att pumpa upp vatten direkt från sjön till bandybanan. IFK hade också fått pengar från Tipstjänst till banan.

IFK:s bandylag 1938. Lagbilden är från Alsen där matcherna spelades fram till 1945. Stående från vänster:Gunnar Carlsson, Rune Carlsson, Sten Törnqvist, Nils Karlsson, Olle Wallin,Harry Karlsson, Karl-Ivan Appelgren, Sigge Fallgren. Knästående: Sixten Gefvert, Lennart Nydèn och Bertil Nordlund.
Många hjälpte till med bandybanan på Alsen. Den lite suddiga bilden kommer från dåtidens målvakt Börje Olsson.

Men det blev bråkigt politiskt om placeringen, precis som det var innan nya Sjöängen byggdes. Men också vem som skulle stå för jobbet. Kommunen eller IFK. Kommunen hade upplåtit mark till IFK för banan, men villkoret var att planen skulle användas till lekplats under sommaren. En del tyckte det var en omöjlig kombination. År 1939 bordlades ärendet i stadsfullmäktige. Det hela löste sig senare utan bråk. Försök med att spola upp is var i det närmaste omöjligt. Gamla fyllningsmassor som Strandparken är uppbyggd med gjorde att vattnet sjönk rakt ner i jorden hela tiden. IFK gav därmed upp sina planer. Istället valde man att spola på gräset vid gamla IP. Till den Allsvenska premiären 1945 var bandybanan på gamla IP klar.

En gång i tiden fanns det en planteringsnämnd i Askersund med rektor Frendel som ordförande. Både rektorn och planteringsnämnden är borta, men han hade en ide om Sjöängsområdet som var rena träskmarken på den tiden. En stor vacker park skulle anläggas, men så fanns förslag också om ett större turisthotell med vandrarhem som också kunde vara en fritidslokal för ungdomarna i anslutning till parken. Men Frendels stora dröm var ändå att bygga en enhetsskola med utsikt över Alsen och Stjernsund. Iden med skola i direkt anslutning till den nya parken har nu förverkligats. Men det tog nästan 70 år.

En gång i tiden fanns det ett sågverk i Strandparken. Gamla skolan syns till höger på bilden. Sjöängsskolan finns där i dag.

Frendel och hans nämnd kämpade också hårt för att få bygga en vacker park i träskområdet vid Sjöängen. Närmare i 17 år. Efter stationshuset och ut mot Hagaområdet fanns bara ett träskliknande område. Fyllningen som fanns där kom från olika byggen i staden då husgrundar grävdes. Men det fanns också åtskilligt annat som bilvrak, trädstammat, kaffekittlar och allt vad det kunde vara. En soptipp skulle man kunna säga. Under krigsåren fanns där också koloniland.

Rektor Anton Frendel

Första förslaget på en park i Sjöängsområdet kom redan 1933. Ritningen gjordes sedan om 1941. Ett tredje förslag gjorde arkitekt Gunnar Anders från hushållningssällskapet. Samtliga förslag förkastades. Istället blev det anläggningsträdgårdsmästare Gösta Persson som 1945 gjorde ritningar som i stort sett följdes. Den nya parkanläggningen kostade en del pengar men det fanns fonderade medel. Chefen vid Trikåfabriken Karl Nilsson skänkte också 4 000 kronor. När det stora jobbet med parken började 1950 fanns 19 000 kronor till förfogande. Planteringar och en lekpark var den första satsningen. Frendels önskemål vara att hela området ut till Hagabergen skulle förvandlas till park.

Det tog lite tid från ritningen 1945 att få igång arbetet. Det var brist på arbetskraft och det var svårt att få tillstånd till bygget. Planteringsnämnden hade räknat med arbetet med parken skulle bli reservarbete vid en eventuell kris. Men så blev det inte. Just vid det här tillfället fanns det turligt nog både arbetskraft och pengar så jobbet kom igång snabbare än beräknat. Sex man fick jobb med parken.

Rektor Frendel, som kom till Askersund 1923, var mycket trädgårdsintresserad. Frendel avled 1961, 72 år gammal. Han är dock en av de drivande personerna bakom Strandparken, inte att förglömma nu när invigningarna duggar tätt.