Författare: alicegatan

—————————————————————————————————————————————-

Kände en person för länge sedan, skomakare Nisse
Lundstedt, som berättade om ett unikt ungdomsjobb han haft i början på 20-talet ute på Husabergs udde. Anledningen till att jag lärde känna ”Skomakar-Nisse”, var att jag lagde min läderfotboll hos honom ibland. Han tyckte det var besvärligt att laga bollar med snörning, men han gjorde det för en billig penning. Och så var han idrottsintresserad och själv duktig idrottare
en gång i tiden.

Den forna gravplatsen för vikingar vid Husabergsudde, har förvandlats till en modern och trivsam camping

Husabergsuddes camping 1961.

Nisse Lundstedt fick ett ovanligt sommarjobb som ung.

Bild:Kjell Johansson

Nisse klagade på att ungdomarna inte var nog aktiva
i sitt sökande efter jobb. Annat var det förr minsann. Vet inte om han själv
hade varit så aktiv… Jobbet på 20-talet som han berättade om var enligt honom
en forskargärning. Även det bara pågick i tre dagar.

Nisse och kompis till honom höll gärna till nere vid
stationen. Det fanns tåg i staden på den
tiden. De höll gärna till vid vändskivan
där vattenpåfyllingen ägde rum av de fräsande tågen. Kände redaktören Joel
Haugard kom dit en dag och frågade Nisse och hans kompis om det kunde hjälpa till med en utgrävning ute på Husabergsudde. En järnåldersgrav skull undersökas.

De båda ynglingarna tackade ja till jobbet.
Tillsammans med Haugard och köpman Stöök tog de sig ut till Husabergsudde i en
skranglig roddbåt.

Förväntningarna på utgrävningen var stora. Arbetet
pågick några dagar, men om det gjordes några värdefulle fynd mindes inte Nisse.
Deras uppgift var att gräva och påta bland stenmurarna. Nisse och hans
kamrat undrade vad det hela skulle tjäna till. Efter tre dagar ställdes
grävningarna in, vid den nuvarande campingplatsen.

Nisse trappade med tiden ner sitt skomakeri, för att
istället köra tidningar från Pressbyrån
upp till affärerna i stan. I ärlighetens namn ska sägas att Nisses precis som kungen pådyvlats jobbet. Skomakeriet gick i arv.

Bilder på fynd ur Haugards bok om Vättern och Norra Vättersbygden

Utgrävningar vid Husabergsudde som gett resultat
skedde redan 1916 under ledning av fil.lic Erik Lundberg. Man kunde då
konstatera att det funnits en stor gravplats från där ute från vikingatiden.
Sammanlagt påträffades åtta större gravar. Bland annat påträffades ett
stort svärd av järn. I kollagren kring
gravarna hittades järnbitar och beslag
av järn. Det fanns också en del eleganta föremål i brons. De döda brändes från
på kullens krön. Eldskenet påminde om att även om vikingarnas dödlighet.

Gravfältet på Husabergsudde är det enda i södra
Närke , från vilket några järnåldersvapen finns bevarade. Redan i mars 1880
hade de som grävde efter grus hittat en
spännbuckla i brons och lite senare också
ett spänne i brons. Några år senare hittades
flera föremål från vikingatiden bland annat lerföremål och massor av benrester.
Men det skulle ta ytterligare drygt 30 år innan den stora utgrävningen gjordes.
Sedan tog det ännu några år innan Nisse
och hans kompis gjorde sin tredagarsinsats. Utan resultat att lägga på minnet.

Ungdomar jagar varje år med ljus och lykta efter sommarjobb. Kommunerna
ställer ofta upp med några veckor, så
att ungdomarna kan tjäna några kronor.
Och har något att göra. Men det är inte det lättaste att få tag på något
sommarjobb utanför det kommunala. Det gäller att ha kontakter. Nisses klagmål mot dagens ungdomar var obefogat.

För tio år sedan bildades Koloniföreningen Oxgropen i Askersund. I helgen var det en enkel trevlig fest , med både potatissallad och jordgubbstårta. Och allsång. Det som störde lite var en kraftig regnskur just när festen skulle börja, men vad gjorde det. Solen kom tillbaka och allt blev frid och fröjd.

Kolonilotterna har funnits mycket länge i Oxgropen, men för tio år sedan blev det mera organiserat genom en förening. Under en period var Oxgropen en bortglömd odlaroas. Men sedan kom Kerstin från Dalarna både med kunskap och entusiast. Hon väckte Oxgropen ur sin ”Törnrosasömn”. En förening bildades och genom ett LEADER-projekt på kunde man komma igång. I dag arrenderar koloniföreningen området av kommunen. Hade jag fått bestämma skulle föreningen haft området gratis genom det jättearbete medlemmarna gjort. Men jag vet inte hur många som varit där och kollat odlingarna av de som beslutar.

Ordföranden Kerstin Svärd hängde med i allsången

Kommunen har lämnat ett investeringsbidrag till en enkel redskapsbod. Senare har föreningen fått bidrag till en jordfräs och ytterligare en bod. Föreningen ordnar olika aktiviteter . En årlig populära aktivitet är skördefesten som ger lite inkomster till föreningen. Efter tio år har föreningen 28 medlemmar och området består av 20 odlingslotter, samt 22 pallkragar. För att få plats med flera odlare måste området i så fall utökas. Intresset för att odla ökar hela tiden. Det finns folk som har ringt till ordföranden Kerstin Svärd och frågat om det finns odlingslotter innan de ska flytta till Askersund.

Det är brist på platser vid de olika äldreboendena hör man ofta. Nya Smedsgården är i Askersund är fullbelagd vad jag förstår. Ett bevis på de ökade behoven är de ökade anslagen som sociala centralnämnden tvingas begära. Eftersom man inte kan erbjuda tillräckligt med platser belastas hemhjälpen till åldringarna i större utsträckning. Det behövs personal. Ett nytt äldreboende är på diskussionsplanet. Det handlar om vem som ska bygga och placeringen. Smedsgården byggdes av Länsgårdarna och hyrs ut till kommunen. Kanske det blir samma sak nästa gång?

Från rivningen av gamla Norrberghemmet.

Bild: Kjell Johansson

Rivning av gamla Norrbergahemmet.

Bild: Kjell Johansson

Från 1972

Känns det igen det där med ökade anslag till socialnämnden? Det mesta går igen. Ansvariga i den nämnden har slitit med ekonomiska problem mycket länge. Ingressen är faktiskt från en tidningsartikel för 40 år sedan, 1972. Det är bara att konstatera att det är en nämnd som alltid verkar ha fått för lite pengar tilldelade i budgeten. Det går helt enkelt inte att förutspå till fullo vad som kommer att hända. Det ansåg socialchef Holger Källebring 1972 och det ansåg socialnämndens ordförande Siv Ahlstrand, 2012.

Det kan vara intressant att gå 40 år tillbaka i tiden och se hur man resonerade då inom äldreomsorgen. Tog man någon lärdom av vad som hände då? I dag är äldreomsorgen högaktuell i Askersund och i många andra kommuner. Debatten rasar.

-Anledningen till att vi tvingas begära tilläggsanslag är att den prutning som gjordes i vår budget tog bort 5 000 timmars hemhjälp. De hade behövts. Tyvärr hade inte politikerna förståelse för våra behov och därför blev det en nedbantning, förklarade socialchef Holger Källebring , 1972.

-Hade politikerna lyssnat på våra önskemål som var exakt uträknade hade det inte behövts några extrapengar, som nu får plockas från något annat, upplyste Källebring, upprört 1972.

Så löd det för 40 år sedan….

Glädjen var ändå stort 1972. Det nya pensionärshotellet (Norra Bergens äldreboende) var på gång att byggas. Lägg märke till namnet-pensionärshotellet. Ålderdomshemmet i Finntorp hade tjänat ut. Den gamla träbyggnaden annonserades ut. Under tiden bygget pågick flyttade pensionärerna som fanns i gamla Norrberghemmet till gamla kommunalhuset i Hammar. Det gamla Norrbergahemmet stod färdigt 1931, så behovet av ett nybygge var stort.

-Med tanke på stora antalet pensionärer inom Askersunds kommun så är behovet av ett nytt pensionärshotell stort, förklarade socialchefen den gången.

Vet inte varför han använde orden ”ett nytt”? Det fanns inget sådant hotell tidigare vad jag vet. Då var det ju ålderdomshem med dålig standard som gällde. Det skulle finnas plats för 80 pensionärer. Ett plus var att det fanns uttag för både TV och telefon. Och för den allmänna trivseln skulle det byggas ett sällskapsrum och en altan i skyddat läge. Det fanns också möjlighet att hyra garage.

I övrigt skulle det bli bibliotek, läkarmottagning, matsal en del andra bra utrymmen. Bygget var kostnadsberäknar till 5 miljoner. Till att börja med användes det nya pensionärshotellet som det var tänkt. Nu är namnet Eden på byggnaden och drivs i privat regi som ett trygghetsboende.

Det jag alltid funderat på vid byggen och satsningar av det här slaget, är om ansvariga aldrig tror att folk ska bli äldre och skröpligare. För sådant verkar inte finns med någon plan. De som flyttar in tros alltid att vara i samma skick. Men så är det naturligtvis inte. Vårdbehoven ökar, det behövs mer folk och behoven ändras. Det kan inte komma som någon överraskning. Jag har följt det här på nära håll.

Har plockat med lite gamla bilder för att visa hur det var på den tiden. Kolla noga för snart kan det vara dags för ett nytt äldreboende igen. Tror inte att kommuner bygger på samma sätt i dag som man gjorde 1972. Men när Norra Bergens äldreboende byggdes ska man komma ihåg att namnet var ”pensionärshotellet”.

Det finns många gatunamn att fundera över i Askersund. Var kommer namnen ifrån? Har alltid varit lite intresserad av det, men det är mycket svårt att få reda på fakta. Det finns ett antal svar på varje gata, om det nu inte handlar om så lätta saker som ett personnamn. Men att döpa gator med personnamn är inte gångbart längre vad jag förstör. Själv bor jag på Ugglegatan, men har aldrig sett en uggla på den gatan. Den enda uggla som varit aktuell på den gatan har varit när Bernt-Åke Warg har besökt oss. Ni vet han med spelade uggla i barnprogrammet ”Hedvig” på TV. Han är ju också känt för lite annat. En trevlig prick.

8

Bert-Åke ”Ugglan” Warg på besök hemma vid Ugglegatan. Till vänster dragspelare Wärmelin och Sven-Åke Andersson i gruppen ”Amris” som blev kända med låten om en rullande husvagn.

Gamla Loggatan har fått namnet Klockaregatan. Skylten sitter ute vid Pingstkyrkan.

Det är svårt att hitta gatuskylten Loggatan i dag. Askersundsbostäder har satt upp husskyltar som tur är.

För övrigt vimlar området med namn efter fåglar. Lite tråkigt kan jag tycka. Vissa områden har gatunamn efter blommor. Inte så roligt heller. Fantasin borde ha fått flöda.

Själv har jag inte kommit särskilt långt i mina forskarambitioner, men med den här bloggen kanske det kommer in massor av information om gatunamn. Man kan alltid hoppas…

Varför Loggatan har fått sitt namn har jag ganska klart för mej efter ha läst en berättelse av en gammal man som bodde i Askersund i början på 1900-talet. På gatans södra sida fanns i början på 1900-talet ett antal logar. Byggnaderna försvann genom flera bränder enligt den gamle mannen. Ibland övernattade personer i ladorna. Vid något tillfälle hade en av nattgästerna enligt honom tänt på en loge, för att sedan gå upp på Norra Bergen ovanför och njuta av skådespelet.

Upptäckte till min förvåning när jag skulle ta en bild på gatuskylten, Loggatan att gatan bytt namn till Klockaregatan! Husen längre ned har fått den gamla gatuadressen liksom Askersundsbostäders fastigheter i området. Undrar hur tusan det gått till? Vem har tagit bort skylten?

Mannen som berättat bodde nedanför stadskyrkan mitt emot gamla kyrkogården. I hörnet Loggatan –Kraffskärsvägen (Gårdsjögatan) fanns ett svinhus, som senare hyrdes av en person till hönshus. Även denna byggnaden eldhärjades . Året var 1906 eller 1907. Skolan hade börjat tas i bruk innan den var helt färdig 1907.

”Under brandnatten kom det eldflagor seglande ner vid ingångsporten i hörnet Hospitalsgatan – Storgatan. Vi trodde först det var Sameralskolan som stod i brand. På den tiden hängde en brandlur i Rådhusets förstuga. Den som upptäckte en eldsvåda fick ta luren och löpa genom gatorna och tuta. Jag väcktes på natten av det otäcka tutandet och blev rädd. Men husvärden Almstedt kom och lugnade och förklarade att det bara var svinhuset som brann. Ryktet gick sedan att någon kvällen före plockat bort de flesta hönsen och sedan tuttat på. Men det blev aldrig utrett”, berättat den gamle mannen.

Brandchef vid den här tiden var storväxte yllefabrikören A.W. Bergqvist, som med långa kliv ledde de få hästförspända brandsprutorna. Yllefabriken som fanns väster om gamla Varmbadhuset i hamnområdet har jag bloggat om tidigare. Senare blev där en snickerifabrik och ett spannmålsmagasin.

Den gamla mannen berättar vidare om trädgården som fanns ovanför Norra Bergens äldreboende. Det var en stor trädgård som kallades Bergegrens trädgård. Bergegren var predikant vid Lutherska missionshuset som fanns Stora Bergsgatan. I dag har Edlunds järnaffär sitt lager i byggnaden. Även på baksidan av den byggnaden fanns en stor trädgård.

I den stora Bergegrensträdgården stod en rund paviljong där församlingens avdelning av ”De Ungas Förbund” hade sammankomster och andakt med sång. Vid ingången till trädgården hade missionsföreningen ett litet ålderdomshem. Den gamle mannen berättar att han och hans mamma brukade besöka en åldrig tillhörande den gamla Askersundssläkten Christiernsson.

Senare arrenderade Gabriel Carlsten , präst i Ekeby-Gällersta, trädgården där han hade både kalkoner och höns. På den tiden fanns det bara det nämnda svinhuset i området. Norr ut var det bara gärden. Sedan kom Knappfabriken, villor och idrottsplatsen. Den gamle mannen berättar att han var en mycket god kamrat till de tre Carlstenspojkarna. Det betydde att han också hade stor tillgång att njuta av alla frukt i Bergegrensträdgården.

Vid ett tillfälle hände ett vinterintermezzo med koppling till gamla Loggatan. En man med smeknamnet ”Lapp-Oskar” hämtade ett hölass i en av logarna med sin oxe. Ett gäng grabbar åkte med på lasset. En av grabbarna satt högst upp på lasset och höll i tömmarna medan den ekonomiske ”Lapp-Oskar” gick bakom och plockade höstrån som fallit ner. När ekipaget kom till hörnet av gamla kyrkogården och prästgården vände oxen väster ut ner för den stora bryggarbacken. Han var förmodligen van att göra det. Hölasset och grabbarna ramlade av när oxen ryckte till. Historien berättar inte om hur lasset kom ”på fötter” igen. ”Lapp-Oskar brydde sig inte så mycket om hur det gått med grabbarna. Han var mest bedrövad över att inte all hö kom till nytta.

Som vanligt har vännen Leif Linus gjort en djupdykning i sitt stora bild-och textarkiv. Och han har som vanligt fått fram några mycket intressanta bilder.

Pastor Carl Bergegren hade en stor fin trädgård på Norra Bergen

EFS ålderdomshem på Norra Bergen

Möte med De Ungas Förbund

Gamla Loggatan gick vid träden i kanten på bilden.

I förgrunden Knappfabriken , sedan kommer Loggatan och i bakgrunden Sameralskolan

Bild från 1949

Den gamla brandstationen i Askersund har gjort sitt anser ansvariga. Nu letar man plats för en ny station. Den äldre brandstationen låg på rådhustomten med utfart mot Stora Bergsgatan (bilden). Det var trångt att ta sig ut på gatorna där. En som inte tyckte om flytten var fritidsbrandmannen Kalle Lundstedt. Han bodde bara ett stenkast från stationen på Rådhustomten. Han kunde springa ner till stationen i kalsongerna vid larm. Praktiskt och snabbt.

Kalle Lundstedt

Bild från Leif Linus arkiv

Föreningen Gamla Askersund  har satt två  nya skyltar med information  på gamla hus. Den gamla färghandeln  vid Stora Bergsgatan 30 fick en skylt Det huset är nog mest  känd för ett inbrott av ”Bildsköne” Bengtsson.

Gamla Förnicklingsverket  vid Hospitalsgatan 5 fick också en skylt. Många minns Arne Wallin som sålde  mopeder  där. De flesta äldre askersundare köpte  nog sin första moped där. Reservdelarna låg alltid på Askersunds station.

Askersunds Vulkaniserings-och Cykelverkstad vid Stöökagatan var förr något av en institution för askersundare med bilar, cyklar mopeder och bilar. Företaget och den lilla gulbruna verkstaden är borta för länge sedan. En byggnad som flöt bra in i småstadsidyllen. Byggnaderna utmed gatan i det området revs och ersattes med hyreshus. Gamla trevliga Centralcaféet ingick också i rivningen, för att bland annat ge plats åt Posten.

Erik visar upp vad de kunde hitta i däcken .

Eric ”Vulkarn” Larsson, blev den som gjorde verkstaden känd. Alla kände honom. Vid icke fyllda 17 år, i slutet på 1920-talet, kom han till Askersund för att ta över verkstaden efter sin avlidne bror. Först drev han drev han verkstaden i mycket liten skala, med bara en anställd. Men tiderna förändrades och det blev allt mer att göra. Eric var en riktigt affärsman.

År 1931 kände han sig allt för trångbodd och flyttade då sin verkstad till lokalerna vid Stöökagatan. Då var titeln fabrikör Larsson. Företaget hade då fyra anställda och vid 25-årsjubileet 1953 funderade han på att anställa ytterligare någon.

Lokalen vid Stöökagatan var modern och ändamålsenligt. För sin tid. Fabrikör Larsson var en av Monarks bästa återförsäljare i början av 50-talet enligt tidningsnotiser.

Från verkstaden vid Stöökagatan. Fr.v: Rune Karlson, Knut Saxin, Gösta Larsson, Folke Tolvsson, och ”Pricken” Larsson

Bild: Kjell Johansson

Vulkarns och Centralcafeet vid Stöökagatan

När lokalerna revs upphörde verksamhet. Eric fick ägna sig åt andra saker fram till sin död . Jag kan inte säga att vi var närmare bekanta, men vi pratade med varandra ibland. Och ibland köpte jag något däck till cykeln av honom. Jag var mera bekant brodern Gösta. Båda var fantastiska diktläsare.

Faktum är också att jag köpte en Certinaklocka av honom en gång. Han hade fått en finare guldklocka i present förklarade han för mej och det räckte med en klocka åt honom. Eric undrade jag ville köpa hans gamla klocka och så blev det också. Nu finns klockan hos Eriks dotter. Det är inte jag som ska ha klockan.

Och visst kan jag tycka att det är lite tråkigt att både Vulkaniseringsverkstaden och Centralcaféet revs, men det var väl tidens gång. På ”Centis” var det samling på morgonen innan alla gick till sina jobb. Ett sådant ställe saknas i Askersund. Skulle ha gått dit även som pensionär. Helt klart. Kommer snart att bo ganska när det gamla morgonfikastället med alla dess minnen. Jag får klara mej med det.

Leif Linus har hjälpt till med bilder

Vretstorpsparken var en stor nöjesmetropol i min ungdom. Det fanns ingen Folkets park i Askersund, så därför ordnades bussar från torget till parken i Vretstorp på lördagskvällarna. Och de var alltid fullsatta. Vid hemfärden blev det en del bortfall av resenärer. Det berodde på olika orsaker. En del missade avgångstiden medan andra sysslade med viktigare saker efter dansen… Om bussarna var fullsatta fick vi ordna ett taxigäng, som delade på resekostnaden till det avlägsna Vretstorp.

Under åren som gått har jag passerat Vretstorpsparken och dess inbjudande välkomstskylt massor av gånger. Olika minnen har dykt upp i huvudet varje gång.

Tror det var Emile Ford-ni vet han med låten ”Still” som var så populär- som var artist senast jag var där. Men jag kan ha fel. Minns att det var bänkar i långa rader uppställda framför scenen. På bänkarna längst bak var det ståplats för att alla skulle kunna se uppträdandena. Vid något tillfälle var den en överfriskad person på en bänk längst bak som drog med ett antal bänkrader när han snubblade framåt. Så kunde det gå till i Vretstorpsparken.

Gamla scenen i Vretstorpsparken finns kvar

Parken var trevlig och lagom stor. Och det fanns stor möjligheter att planka in om det saknades pengar. Bara det. När jag gjorde mitt återbesök för några år sedan var det mesta sig likt. Klart är att byggnaderna nu är i ett betydligt bättre skick än vad jag minns.

Affischer i parken berättade om att artister som Eva Eastwood, Lars Kristers orkester och dansbandet Chippis var på gång .

Askersund har aldrig haft någon Folkets Park, som exempelvis Vretstorp. I mitten på 50-talet fördes diskussioner om att anlägga en Folkets Park i Stadsparken. Mannen bakom idén var stadsarkitekt Fredriksson. På gamla idrottsplatsen i Askersund fanns en festplats som drevs av idrottsföreningen. Under många var den mycket välbesökt. Askersundarnas eget nöjesfält. 1953 slog Gösta ”Snoddas” Nordgren publikrekord i parken. Men det gjorde han nästan på varje ställe han uppträde på den tiden.

Fredriksson tyckte inte att natursköna Stadsparken hade något att erbjuda som lockade till regelbundna besök. Han ville helt enkelt flytta IFK:s festplats till Stadsparken. Ett annat av skälen till den föreslagna flytten var också att staden hade gjort intrång på gamla IP, med planerad villabebyggelsen ute vid Skrinnargatan. En ny festplats i Stadsparken skulle bli lite plåster på såren för IFK.

Festplatsen på gamla IP i Askersund

Frågan var också uppe i drätselkammaren för diskussioner. Fredriksson föreslog också att Torebergsvägen skulle dras fram över bäcken och järnvägen för att göra uppfarten till Stadsparken. Stadsarkitekten hade inte pekat ut något område i Stadsparken för en festplats. Men han menade att det fanns flera lämpliga platser i parken at välja på. Det skulle heller inte kosta särskilt mycket att anlägga en Folkets Park. Det behövdes bara lite inhägnader…

Nu blev det aldrig något med stadsarkitekt Fredrikssons förslag. Det blev aldrig någon Folkets Park i Askersund. Det enda som genomfördes av hans förslag var att Torebergsvägen förlängdes över bäcken fram till gamla järnvägsbanken så småningom. Men det var inte för att det skulle bättre uppfart till Stadsparken. Gamla järnvägsbanken är i dag döpt till Banvallsvägen . Vägen blev ett måste för den byggnation som finns där i dag.

April 2012Postad av Ove Danielssonsön, april 01, 2012 17:08:12

I centrala Askersund har det att skett en del förändringar genom åren. Hus har rivits och nya lägenheter har byggts. Askersunds flitigaste fotograf Kjell Johansson förevigade många bygg-och rivningshändelse under 60-talet. En verklig bildskatt.

Kjell har lånade ut bilder till mej som räcker till några bloggar.

En 60-talsbild. Nya delen av Rådhuset är inte byggt. I bakgrunden brandstationen. Dörren på sidan leder in till polisstationen.

Väderkvarnsgatan. Skylten till pensionatet syns till höger. Hela det huset revs senare för att ge plats åt Torghallen

Torgparken. I bakgrunden huset som senare revs.

Stöökagatan. Rådhustomten till vänster.

Inne på gården vid Pensionatet

Borgmästarhuset fotograferat från Rådhustomten

Bild från Tingshusområdet mot Storgatan. Parken vid Tingshuset försvann när hyreshusen byggdes