”Välkommen till Askersund! Här finns en skuta som gått på grund.” Så löd ett förslag på turistinformation från signaturen ”Han med örat” i mitten på 50-talet. Förslaget fick aldrig något gehör bland de styrande utan hamnade i papperskorgen. En del tyckte till och med att det var
ett oförskämt förslag. I dag kanske det hade varit möjligt när man läser kommunernas olika märkliga slogans för att locka turister.

Bakom förslaget fanns det en verklighet. En gammal fiskeskuta blev faktiskt ett udda inslag i Askersunds stadsbild under 1950-talet. Visst har det funnits farkoster i Askersunds hamn, men sällan har någon skuta blivit så omtalad och beskådad som Ronny. Men så gick också farkosten med alla rätta också under namnet ”skräckskutan”.
Många besökte hamnen bara för att se om skutan flöt eller låg på botten. Bara det var spännande. Man visste aldrig hur det låg till. Minns bara som grabb att vi kollade dagsläget på skutan. Låg den på botten var det en verklig höjdare. Sådana var vi.

”Skräckskutan” var en gåta för kommunen och ansvariga för hamnen. Båten kom till Askersunds hamn 1953, och låg förtöjd där snäckbåten ligger i dag. Just den hamnplatsen har inte båtägare haft särskilt
mycket tur med. Även snäckbåten . Trots att hamnavgiften där ”skräckskutan” låg var mycket human, uteblev betalningarna, till hamnfogde Sigge Karlssons förtret. Enligt uppgift som Sigge fick in bodde ägaren i Vretstorp en tid, men flyttade sedan till från orten utan att ge sig till känna. Tanken var förmodligen att göra en trevlig husbåt av Ronny, men så långt kom aldrig ägaren. Riggen och masten var helt uppruttna. Under däck var tillståndet inte bättre.

Ibland såg det ut så här

Dörrarna till kojerna var olåsta. Enligt uppgift användes de flitigt av unga par som inte hade något eget krypin att vänslas i. ”Skräckskutan” hade troligen varit en fiskebåt i sin ungdom. Några i Askersund tog senare över båten och försökte rusta upp den. Det blev några turer vad jag minns. Men förfallet hade gått för långt.

Minns också ett annat fartyg som skulle gå med passagerare från Askersunds hamn, men som aldrig lyckades om man säger så. Besättning var inte tillräckligt trimmad för att styra en större
båt. Det har berättats att båten gick på grund vid Klockarholmen strax intill hamnen redan vid den första provturen. När båten var tillbaka i hamnen igen fanns det några oförskämda ynglingar som frågade besättningen om det inte fanns några
längre turer. Det var en fråga som inte gick hem hos manskapet.

På 50-talet inhandlade ägarna till Askersundsverken, familjen Franzén, en lastbil av kolossalformat för frakt av oljefat ut i Sverige. Bilen med det långa släpet meter var på den tiden Sveriges längsta  bil ,32 meter. Den väckte stor sensation. Tidningarna skrev spaltmeter om fordonet.

Det finns askersundare som inte glömt bilen. Och det är inte så konstigt. Nästan halva Askersund jobbade på Askersundsverken. Har inte personerna jobbat där själva så är det alltid någon släkting som gjutit pannor eller pressat oljefat på gamla verket.

Anledningen till att Franzéns köpte jättebilen var att järnvägen från Askersund lades ner. En bil som kunde lasta lika mycket som en järnvägsvagn eller mera var en nödvändighet.

John-Axel Franzén hade bott och jobbat i Tyskland. Han hade sett stora lastbilar rulla fram på de tyska vägarna. Han tog också fram en ritning på hur bilen skulle se ut. Och var konstruerad.

Det blev en Volvo. Ryds i Virserum ställde iordning bilen. Volvon rullade sedan i tio år på de svenska vägarna. Nu finns varken Askersundsverken eller bilen kvar i stan. Fabriksområdet används idag till bostadsrätter.

Genom familjen Jonsson, Bygget, har jag fått tillgång till telegrafkommissarie Hanna Ljungqvist fotoalbum med många Askersundsbilder från början av 1900-talet. En bildskatt.  Jag har tidigare publicerat  bilder  från  Hanna Ljungqvist album men det kanske är dags att studera lite bilderna extra igen. Lite nostalgi  och hur det såg ut  i stan förr i tiden. Nyttigt för alla, inte  minst för dagens politiker.

Hanna Ljungqvist avled 1974.  Hon var född 1884 i Askersund. Hennes pappa var kyrkoherde. Efter att ha genomgått elementarskolan för flickor och hushållsskolan Fleurie (Tingshuset) blev hon elev vid telegrafstationen i Askersund. Från 1928 var hon telegrafkommissarie i Askersund och var det fram till pensioneringen. En släkting till familjen Jonsson arbetade som hushållerska åt Hanna. Hon kallades allmänt för ”Tant-Lisa”. Det är genom henne och familjen Jonsson som albumet räddas till eftervärlden. Visar upp några bilder ur albumet. Familjen har copyright på bilderna, bara  som lite information

Storgatan

Tant Lisa

Stora Bergsgatan

IFK Askersunds bandylag hade en stor supporterskara som hejade fram laget. Matcherna drog mycket folk. Lägger med några bilder från början av 60-talet.

Askersund skaffade sig till slut en tavla av en av stadens stora konstnärer, Karl Enoch Rignér. Men det tog lite tid. Fram till 1999 var han inte representerad i sin hemkommun. Men på en lite underlig väg kom tavlan i kommunens ägo. En person bosatt i Stockholm hade varit i Askersund på en auktion vid en fastighet i Ströms hörna (korsningen Sundsbrogatan- Drottning Kristinas väg). Familjen Rignér hade ägt den fastigheten under en period.

Karl Enoch Rignér har målat tavlan som Askersunds kommun köpte in 1999 av en privatperson. Konstnären var född i Askersund. Frågan är bara från vilken plats motivet är hämtat? Kanske från Askersund, eller Stockholm?

Rignér var vid sidan av sitt måleri under många år illustratör i dagspressen och i populära skämttidningen ”Söndagsnisse-Strix”, som gavs ut av Albert Engström och Hasse Z. Den här tidningen är från 1925.

Familjen Rignér ägde fastigheten (t.v) i Ströms hörna under många år. Konstnärens pappa var målarmästare i Askersund. En. 50-talsbild

Vid auktionen på 80-talet fanns ingen från kommunen på plats för att ropa någon tavla av Karl Enoch. Men det ordnade sig ändå genom stockholmaren. Kommunen blev erbjudan att köpa tavlan för 8 000 kronor. Och det blev också affär.

Tavlan som kulturförvaltningen köpte in är målad 1891. Frågan är dock var motivet är hämtat ifrån? Förhoppningen vid köpte var att det rörde sig om ett Askersundsmotiv. Men så är det nog inte. Troligen är motivet hämtat från Stockholm. På tavlan finns en stor tegelbyggnad och ett kyrktorn. De flesta av Askersunds stora byggnader uppfördes efter 1891. Kyrktornet är heller inte riktigt bekant. Hur som helst är den målad av en berömd Askersundskonstnär.

Karl Enoch Rignér är representerad bland annat på Nationalmuseum i Stockholm. Han föddes i Askersund 1870 och avled i Stockholm 1967.

Karl Enoch föddes i Askersund 1870 och avled i Stockholm 1967. Pappan var målarmästare i Askersund. Konstnärens mamma var född Åberg. Efter studier i tekniska skolan i Stockholm 1890, blev Rignér elev vid Konstnärsförbundets målarskola i Stockholm, där han hade Anders Zorn, Rickard Berg, Per Hasselberg och Carl Larsson som lärare. Främst gjorde han sig känd som landskapsmålare. Vid sidan av måleriet var Rignér under många år illustratör i dagspressen, och i den populära skämttidningen ”Söndagsnisse-Strix”, som gavs ut av Albert Engström och Hasse Z.

Även om Rignér är okänd för de flesta av dagens askersundare, så är han ändå väl representerad vid landets museer, bland annat på Nationalmuseum i Stockholm, i Göteborgs Konstmuseum med Höstkväll och i Zornmuseet i Mora. Men också i Askersund, även om jag inte har klart för mej var Karl Enochs tavla hänger i Askersund….

Det var inte bättre förr hör man ofta. Men det var annorlunda och det stämmer nog. Men när det gäller snötillgången var det bättre förr.  Gamla bandybilder och skidbilder är beviset. Lägger  ut några bilder som bevis.

Match på gamla IP i Askersund i mitten på 40-talet. Som ni ser var det svårt för IFK:arna Håkan Persson, Hasse Bergsten, och Gösta Plåtis Johansson att ta sig ut på isen.

Match i Lesjöfors med Stig Reveny och Karl-Erik Andersson på gång.

IFK:s Viljo Salla i Tivedsloppet i början på 60-talet. Inga problem med snö.

Det går att bråka om allt om man så vill. Även när det gäller  luciafirandet som ska vara en stilla  och stämningsfull högtid.  Med vacker sång  som ska leda till en tår i varje  ögonvrå.  I mitten av 50-talet blev det tårar av annat slag när det gällde  luciafirandet i Askersund. På den tiden var  lucia en stor högtid som nästan berörde alla.  Lottakåren och Askersunds -Tidning, hamnade verkligen i luven på vandra.  IFK Askersund blev också indragna i bråket. Det hela ledde  bland annat ledde till att Levi  Karlsson ”den Blyge”, skrev en dikt med tillhörande teckning om bråket.

Lottakåren hade abonnemang  på luciafirande och vilka som skulle ställa upp som kandidater. Kåren valde  ut kandidaterna som sedan presenterades i Askersunds-Tidning. Det hela hade pågått sedan 1942.  Några redaktörer på tidningen vill ha en större bredd på uttagningar och ville göra det på sitt vis.  Då ihop med IFK Askersund. Men det skulle man inte ha gjort. A-T drog sig ur det hela och lottorna utsåg sin egen lucia utan tidningens inblandning. Det var säkert inte roligt för den stackars lucian. Året efter tog nystartade Askersundsbygdens Tidning med redaktör Johannes Kjerrström i spetsen över det hela. Minns att han gjorde ett stort nummer av det hela, samtidigt som han gick hårt åt sin  gamla arbetsplats, Askersunds-Tidning.

 Ernst Skoog som kusk med Luciakortegen genom staden. En 50-talsbild från Leif Linus.

Föreningen Gamla Askersund  gjorde för några år sedan en skrift där alla luciorna i Askersund  genom åren presenterades. Där kan man läsa att  Askersunds första lucia  hette Margareta Johansson och året var 1942. Hon var inte folkvald utan det var kvinnorna i lottakåren som ordnade arrangemanget. Kortegen startade vid gamla Esso-macken. Året  efter klev Askersunds-Tidning in i bilden  och då blev det en folkvald lucia med röstning och allt. Men det  blev en knepig historia. Kathi Karlsson valdes till Lucia men ett oblitt  öde gjorde at hon fick tillbringa  dagen som patient på sjukstugan. A-T skrev att : ” till ersättare fick den  purunga Solveig Kaufeldt från Hammar hoppa in”. Hon hade fått  näst högst röstetal. I referatet kan man läsa att i väntan på luciakortegen  beskådade  folk affärsmännens  utställningar av julklappar i stjärnklass.

”Att Sverige  i detta världskrigs  femte år är långt ifrån utarmat , bevisades av den rikhaltiga expositionerna i skyltfönstren, där det fanns både  vindruvor, apelsiner och konstigt nog gott om choklad. För detta senare har  vi väl eftersommarens  livliga lejdbåtstrafik att tacka”, kunde man läsa.

Lucian i Askersund 1943

Askersunds Lucia 1964. Elisabeth Skarda med mamma Lisa.

Fruarna  Ella Johansson och Valborg Ramzell, svarade för regin av  1943 års luciakortege genom staden. Lions tog senare över arrangemanget . Röstningen  i tidningen  på lucian plockades bort för ett antal år sedan. Tävlingar i av det slaget  hörde inte hemma i dagens  jämställda samhälle. Problemet i en liten stad som Askersund  var också att  kandidater med  många släktingar och stor  familj nästan alltid vann. Det var nästan avgjort i förväg. Några var verkliga  lågoddsare. I dag utses lucian genom lottdragning.

Ur Gamla Askersunds Luciaskrift

Luciafirande på stan i dag är  inte så stort som det var förr, men ändå en trevlig tradition som nu en aktivitetsgrupp i Askersund driver.. För den som vill veta  mera om luciafirande i Askersund genom tiderna  har föreningen Gamla Askersund  gjort en liten trevlig skrift där alla lucior finns med.  Men bråket som jag skriver om ligger lite utanför den skriften. Och i dag går det mycket lugnt till. Luciafirandet  är den högtid som alla förväntar sig. Även i Askersund.

Lucia i Askersund 2022. Bild Anders Foglander.

Med tavlan från Askersunds torg av konstnär Agneta Swidèn får Leif Linus och jag tacka för oss den här gången. Vem vet vi kanske kommer tillbaka vid något annat tillfälle med en kalender. Vi får önska alla som kollat på bilder en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

B

Bara en liten påminnelse om att det är dags att kolla över hästar och slädar inför den stundande julottan. Så här kunde det se ut förr. Det var på den tiden det fanns snö och ogrusade vägar. Det är lite svårare att genomföra en slädtur till kyrkan i dag.