Ströms hörn 2015
Skolbygget i kanten av Strandparken i Askersund flyter på som beräknat. En del tycker det är en riktig satsning, medan andra tycker att bygget är alldeles för stort för Askersund. Det hör inte hemma i småstaden. Politikerna har varit eniga om tagen och då är saken klar. Demokratin har segrat. Höstterminen 2016 skall bygget tas i bruk. Jag har lovat att ta två bilder i veckan från samma utgångspunkter. De finns på kommunens hemsida. När jag tar bilderna får jag ofta frågor om hur trafiken i området ska hanteras. Tog kontakt med kommunen för att få det hela förklarat. I planeringen så måste politiker och ansvariga också tagit med trafikfrågan. Och så är det naturligtvis även om planerna för trafiken kommit lite i skymundan för skolbygget.
Kommunens projektansvarige, sympatiske Rasmus Torngard, har svarat trots att han inte är trafikansvarig. Men han har tagit reda på fakta. Service. Sundsbrogatans förlängning ut mot Haga blir en dubbelriktad lågtrafikgata med räcke mot skolgården. Ingen hastighetsgräns är satt i dagsläget. I Korsningen Sundsbrogatan-Drottning Kristinas väg (i folkmun Ströms hörna) blir vägen till och från busstorget dubbelriktad, dock utan tung trafik. Bussarna blir väl ett undantag. Det blir en fyrvägkorsning precis som förr innan Sjöängsskolan byggdes.
Esther Ström
Någon kanske undrar över namnet Ströms hörna. Namnet är hämtat från en bankamrer. Det tråkiga för kamreren att han bara blev en parentes i husets historia. Men efternamnet levde vidare genom hustrun Esther. Hon var född Schermanson och en av landets första kvinnliga gymnastikdirektörer. I många år jobbade hon som guvernant på ett engelskt college. Hon återvände till Sverige och gifte sig med bankamrer Ström. Ett äktenskap som varade en vecka. Enligt henne själv var kamreren allt för erotisk. Hon levde sedan själv i villan och där har det hänt mycket genom åren. För säkerhets skull hade hon köpt villan intill. Där lät hon systern och systerdottern bo.
I det stora hörnhuset har också en av stadens stora konstnärer, Karl Enoch Rignér, bott fastigheten. Familjen Rignér hade ägt den fastigheten under en period. Kulturförvaltningen köpte in en tavla av Rignèr på 80-talet som är målad 1891. Men det finns också privatpersoner i Askersund som har flera verk av Rignèr. Karl Enoch föddes i Askersund 1870 och avled i Stockholm 1967. Pappan var målarmästare i Askersund. Konstnärens mamma var född Åberg. Efter studier i tekniska skolan i Stockholm 1890, blev Rignér elev vid Konstnärsförbundets målarskola i Stockholm, där han hade Anders Zorn, Rickard Berg, Per Hasselberg och Carl Larsson som lärare. Främst gjorde han sig känd som landskapsmålare. Vid sidan av måleriet var Rignér under många år illustratör i dagspressen, och i den populära skämttidningen ”Söndagsnisse-Strix”, som gavs ut av Albert Engström och Hasse Z. Även om Rignér är okänd för de flesta av dagens askersundare, så är han ändå väl representerad vid landets museer, bland annat på Nationalmuseum i Stockholm, i Göteborgs Konstmuseum med Höstkväll och i Zornmuseet i Mora. Men också i Askersund, även om jag inte har klart för mej var Karl Enochs tavla hänger i Askersund.
Sundsbrogatan är annars ingen gata som folk går och funderar så mycket över. Den finns ju där. Själv brukar jag fundera på gatan lite extra i midsommartid. Och det som hände midsommardagen 1955. Inte för att det var något firande på gatan, utan jag blev nära vittne till kraftig kollison mellan en buss och en personbil i Ströms hörna, som finns i korsningen Sundsbrogatan – Drottning Kristinas väg. Föraren i personbilen blev illa tilltygad men klarade livhanken. Jag satt längst fram i bussen på en snedsoffa strax intill chauffören. I dag finns det inte några sådana säten i bussarna.
1955
Så här såg du ut förr i Ströms hörna
Bilföraren kom på Sundsbrogatan från Hagahållet och smällde rakt in i bussen. Det var på förmiddagen och snabbt blev den en stor folksamling. Lekparken låg strax intill och folk kom rusande därifrån. Bilkrockar hörde inte till vanligheterna på den tiden. Polisen var snabbt på plats för att få en uppfattning hur kollisonen gått till. Och jag tror jag var ensam i bussen med chauffören. Problemet för rättvisan var att jag inte hade åldern inne för att få vittna. Minns att de hörde av sig från domstolen senare. Jag kunde få vittna om jag hade lust. Men det fanns inget tvång. Mina föräldrar tyckte att jag skulle strunta i det hela och så blev det också. Rättvisan hade ändå sin gång. Busschauffören friades helt och bilisten fick ta på sig hela skulden. Händelsen från midsommardagen 1955 får inte upprepas nu när gatan får sin rätta status igen. Sundsbrogatan gick förr ut till järnvägskorsningen i närheten av nuvarande reningsverket.
Förutom det jag själv har läst på om Ströms hörna, har vännen Leif Linus bidragit med uppgifter. Esthers släkting Olle Wijkström har också skrivit en bok, ”Och fort gick det” där det finns uppgifter om de boende i huset vid Ströms hörna.
.
