Fritjof Andersson bodde i Askersunds hamnkontor

Fritjof Anderssons tre barnbarn, Inga-Britt, Marianne och Gunilla, var trogna sommargäster som barn hos morfar i Askersunds Hamnkontor på 40-och 50-talen. Flickornas mamma Göta hade först tagit plats i en läkarfamilj i Askersund. Sedan fick hon jobb hos en friherrinna i Askersund och flyttade med henne till Stockholm. Göta bildade familj och blev bofast i Stockholm. Men sommarbesöken i Askersund var ett givet inslag i familjens liv. Fritjof var en känd i Askersund, liksom sonen Birger. Av någon anledning kallades sonen i folkmun för ”Tjommen”. Fritjof hade också två döttrar, nämnda Göta och så Gerda.

Fritjof var gift med Karolina Andersdotter från värmländska Långserud. Hon dog många år före sin man. Då jobbade Fritjof vid Gryts bruk. Efter ha jobbat i Göteborg en period kom han till Askersund 1926. Han bodde själv i en lägenhet på övervåningen i Hamnkontoret (nuvarande Kinaresturangen). Fritjof avled 1951.

Fritjof på hamnplanen .En 40-talsbild

Fritjof i hamnen vid Öhrmans lager

Barnbarnen Marianne och Gunilla, sysslar med släktforskning. Inga-Britt finns inte i livet längre. De vill träffa och ta reda på vad släkten i Askersund finns i dag. Och vännerna i Askersund som de lekte med som barn vid sina sommarvistelser. För en tid sedan träffade jag systrarna med deras män, Björn och Björn på hotellet i Askersund. Ett mycket trevligt möte. De hade tagit sig en sväng till Askersund för att forska vidare och besöka några gravar. Bland annat morfar Fritjofs grav där också morbror Birger är placerad.
Fritjofs barnbarn Marianne och Gunilla med sina män Björn och Björn
Norströmsgatan. I huset till höger bodde Fritjof fram till sin död 1951. I dag finns det en Kinarestaurang i huset.

Fritjofs hustru ligger begravd vid Gryts bruk, där hon avled redan 1913. Döttrarna fick växa upp hos farfar och farmor, strax utanför Askersund. Systrarna hade tagit med sig många gamla fina kort. Bland annat på Birger när han var snobbig i sin glans dagar. Men mer om det senare.

-Vi hade mycket roligt i Askersund. Bland annat tog jag simmärken i gamla Kallbadhuset där Svante Eriksson var simlärare, berättar Marianne.

Gunilla minns danskvällarna på gamla IP i Askersund med glädje. Och leken i hamnen vid Öhrmans järnhandels lager. Där fanns massor av spännande föremål som passade för lekar, däribland stora cementrör.

-Vi hälsade också på familjer i Askersund som morfar kände. En familj bodde i ett litet rött hus inte långt från Pingstkyrkan inne på en gård vid Storgatan. Huset finns kvar. Vi har varit där och tittat. Mannen kallades för ”Hotell-Gustav”. Vi var med honom ofta ute och fiskade.

-En annan familj som vi hälsade på bodde ute i Haga och hade stor trädgård. Där fanns gula hallon som vi aldrig sett tidigare. Tror att mannen i huset hette Bertrand, berättar systrarna

Morbrodern Birger är värt ett eget kapitel eftersom nästa alla äldre askersundare minns honom. Han tillhörde stadsbilden under en lång period. Hur Birger fick sitt smeknamn ”Tjommen” vet jag inte. Men alla som levde som han var ”tjommar” på den tiden. Har också skrivit en blogg om honom med bilder. Finns också på WordPress :ovedanielsson.se och på na.se.

Birger var snobbig en gång i tiden. Sedan hände något.
Birger Andersson i lite olika upplagor. Kjell Johansson tagit bilden med pipan.

Gå gärna in och läs den. Träffade honom så gott som dagligen under en mängd år i det huset vid torget där Birger skötte eldningen. Han valde att leva utanför samhället utan att störa någon. Birger var en bildad och vänlig människa. Frågade honom ibland varför han hade valt det liv han gjorde och om det hänt något som bidrog till det. Det gick rykten om olycklig kärlek. Birger svarade aldrig. Han tyckte väl att ingen hade med det att göra. Birger hade valt att leva på det sätt han gjorde och tänkte inte ändra på sig. Han ställde aldrig heller några krav på samhället.

Ibland köpte han några flaskor öl och ibland gick han till kommunala ölcaféet för att ta sig en ”dricka” och spela lite schack. Han levde på ströjobb av olika slag. Det fanns folk som tyckte synd om honom för det sätt han levde på. Men det var något som som han inte brydde sig om. Birger verkade trivas med sitt ovanliga liv. Han var nästan alltid förnöjd.

-Jag hälsade på Birger innan han dog på USÖ i Örebro. Sedan fick vi åka ner till Askersund ta reda på några prylar efter honom i huset på Norra Bergen där han bodde de senaste åren. Måste erkänna att jag inte kände min morbror så väl att jag hann och fråga honom om olika saker. Morfar talade sällan om honom fast de båda bodde i Askersund. Tror inte Birger var särskilt ofta och hälsade på honom i Hamnkontoret, säger Gunilla.

Birger och pappa Fritjofs grav finns vid norra kyrkogården. Kyrkoförvaltningen vill nu att deras gravsten ska förvandlas till en kultursten. Det betyder att man kommer att sköta och vårda Birger och Fritjofs sten i all framtid. Det är mera vanligt att präster och män av staten får sina stenar kulturförklarade. Men det finns möjlighet att begära kulturskydd av stenar där det finns speciella personer i gravarna. Den chansen har förvaltningen nu tagit. Birger var speciell. Ännu har inte de beslutande organen inom den kyrkliga verksamheten sagt ja, men det finns stora förhoppningar om att det blir så. Själv undrar jag hur vännen Birger i sin himmel tar en sådan upphöjning? Han skrattar nog bort det hela med sitt speciella skratt som han hämtade långt nerifrån bröstet. Om det nu finns någon himmel att komma till på andra sidan? Är det så finns säkert Birger där även om han tog sig en ”dricka” på ölcaféet ibland.

Marianne och Gunilla hade tagit med sig en del gamla Askersundsbilder som finns med i bloggen. Är det någon som kan tillföra något mera till systrarnas släktforskning så hör av er till mej ska jag lämna det vidare.