Varje gång kommunen genomför en planerad satsning prickas det av med en röd bock eller som jag såg senast en blå bock. Om systemet med bockar hade funnits för ett 25-tal år sedan så borde satsningen på Hamnmagasinet fått ett antal bockar. Hamnen och Hamnmagasinet har blivit en stor samlingspunkt, både för askersundare och gästande turister.
Bild från 1939
Hamnmagasinets upprustning diskuterades i många år innan beslut togs 1987. Det rådde politisk enighet om upprustning, men det fanns inte några pengar till arbetet. Från början var det meningen att upprustningen av Hamnmagasinet skulle ske i betydligt större omfattning . När utredarna presenterade kostnadskalkylen fick många av dåtidens politiker kalla fötter. Då var det tänkt att hela huset skulle flyttas fram några meter, för att det skulle bli mera lättillgängligt. Många tyckte det var en bra lösning, men kostnaderna för en flytt skulle bli allt för dyr. Pengarna till något sådant fanns inte.
Ritning från 1987
Så här såg det ut på andra våningen (auktionshallen) innan upprustningen påbörjades.
Istället beslutande man sig för att bygga en ramp på baksidan av Hamnmagasinet, som inte skulle synas från hamnen. Det skulle vara snyggt också. Upprustningen gjordes av byggföretaget JCC. Kommunen var beredda att satsa 1,8 miljoner för att göra Hamnmagasinet till den sommarattraktion den är nu.
Innan upprustningen började fanns stora garageportar som plockades bort och ersattes med mindre dörrar som det var en gång i tiden. Dåvarande byggnadschefen Åke Lindh var noga med att upprustningen skulle ske med varsam hand. Lindh var dock osäker på hur planen utanför magasinet mot hamnen skulle utformas. Han var inne på att det skulle placeras marknadsstånd på planen som ett trevligt inslag i hamnbilden.
Hamnmagasinet brandförsäkrades första gången 1844. Askersund var på den tiden ett viktigt inslag i stadens handel. Spannmål och andar saker som kom med båtarna lastades in i Hamnmagasinet. Från 1932 och fram till 19521 fanns en köttbesiktingshall i magasinet. Sedan använde kommunen byggnaden som förvaringsutrymmen. Längst ut i hörnet fanns under en period också en cykelverkstad som drevs av bröderna Uno och Berndt . Deras standardsvar när det blev problem var : ”fråga inte mej, fråga brorsan”..
Med facit i hand kan man konstatera att det inte alltid blir som man tänkt sig. Beslutet från början var att bottenvåningen på Hamnmagasinet skulle inredas till hantverkare. På nästa våning skulle båt-och skolmuseerna finnas. En del av övervåningen skulle också ställas i ordning till auktionskammare. Skolmuseet kom aldrig in i lokalerna och båtmuseet flyttades ut för en del år sedan. Byggnadschef Linds plan om att hamntorget skulle bli en marknadsplats uppfylldes aldrig heller. Men i det senare fallet är det inte för sent än.
Lägger ut några äldre bilder hur det såg vid Hamnmagsinet en gång i tiden. En del av bilderna kommer från Leif Linus Larsson.
1920
1961
1962
1922
50-talet
1958
1960
