Månad: mars 2025

Biskopen och Åmmebergssonen ,Mikael Mogren, kommer till Askersund den 13 mars för att berätta om sitt Askersund , igår och idag. Han gör det i Sjöängens matsal i samband med Föreningen Gamla Askersunds årsmöte i matsalen. Lovar att det blir en intressant berättelse.

Under årens lopp har jag haft kontakt med sympatiska Mikael. Alltid trevligt. Jag har skrivit på bloggen tidigare om Mikael Mogren under rubriken ”Tre präster”. Då handlade det om tre blivande präster från Askersund . En unik händelse. Förutom Mikael , var det också Solveig Sandberg och Maria Agstam. Jag Vi har varit bekanta sedan han gick på Sjöängsskolan i Askersund på 80-talet. Han kom ibland in på redaktionen för att prata om byggnader, kultur och planer i största allmänhet. 1985 var han också med om att starta Föreningen Bevara Gamla Askersund (numera Föreningen Gamla Askersund).

Mikael fick Lions pris 1987 för sitt arbete i Föreningen Bevara Gamla Askersund.

Tillsammans med kompisen Magnus Hagberg (Karlsson) gjorde Mikael en en värvningskampanj för Askersundsföreningen 1987.

Mikael var otrolig kunnig trots sin ungdom. Han hade verkligen läst på. Jag blev mycket imponerad både av kunskaperna, men också av hans sätt att vara. Vänlig och omtänksam. Funderade många gånger över vad det skulle bli av den ”pojken”. Nu vet jag vad vad det blev.

För ett antal år sedan var det tre askersundare som skulle prästvigas. Förutom Mikael, också Maria Agstam och Solveig Sandberg.

”Tycker jag valt livet genom att bli präst. Som präst får jag träffa människor i livets olika skeden”, förklarade Mikael den gång.

2004 disputerade Mikael i kyrkovetenskap med doktorsavhandlingen ”Den romantiska kyrkan”. För ett antal år sedan gav han också ut samtalsboken ”Vem är du? tillsammans med gode vännen , muslimen Mohamed Omar.

Under många år återvände Mikael till sin hemkyrka i Hammar för att predika i samband med julottorna. Ofta samtalade vi med varandra några dagar före hans predikan. Ville gärna skriva om vad Mikael skulle ta upp i sin julpredikan. Intresset för det var stort och då inte bara bland trogna kyrkobesökare. Och Mikael berättade. Mikael skulle göra sitt praktikår i Södertäljetrakten , i ett betongområde med många invandrare. Och det var han mycket glad över.

”För mej är det en önskeplats med betong och folk från andra länder”, förklarade han.

När det gäller Föreningen Gamla Askersund , blev Mikael hedrad med Lionsstipendiet 1987 för sitt arbete i föreningen. Samma år gjorde också Mikael och kompisen Magnus Hagberg (då Karlsson) en värvningskampanj. Då hade föreningen 40 medlemmar. Grabbarna var inne hos mej och ville att jag skulle puffa för deras värvningsjobb. Och det gjorde jag. När det gäller kompisen Magnus kan jag nämna att även han haft framgångar i livet. För några år sedan utsågs han till chef och överintendent för Livrustkammaren och Skoklosters slott med Stiftelsen Hallwylska museet. Magnus blev också ett år utsedd till ”Årets västmanlänning”, efter sitt storartade arbete i Arboga och dess museum.

Mikael uppvaktade sin pappas faster , Alice Andersson, när fyllde 100.Hon var mycket stolt över Mikael.

Mikael kommenterat ibland mina bloggar och det är ju trevligt. Han om någon kan ju Askersunds historia.

Tiden med barnhem i Sverige är förbi. Och tur är det. Barnhemmen var ett nödvändigt ont på den tiden skulle jag tro. Barnen hade inte det minsta att säga till om, utan det var bara att acceptera vilket de ville eller inte. Hade barnen tur kom de hem till sina föräldrar igen. Om inte kom fosterhemsföräldrar till hemmen för att välja ut något ”trevligt” barn. Det var lite auktion över det hela.

En del hamnade i mycket bra hem som verkligen längtade efter ett barn. Dessvärre fanns hem som hämtade barn bara för pengarnas skull och inte hade den minsta känsla för barnet. Många barn for mycket illa. Det är helt klart. Lyssnade på Sommar där skådespelaren Morgan Alving berättade om sin barndom och alla upplevelser vid barnhem och om alla elaka fosterföräldrar. Till slut hamnade han hos en familj som verkligen ställde upp. Och det blev också en lycklig vändpunkt för honom.

Morgan Alving berättade att hans liv fram till för några år sedan bara handlade om att ta revansch för sin trassliga uppväxt och kampen mor alla elaka vuxna som han träffat. Men att ständigt vara ute efter revansch blir man ingen bra människa av. Det blev allt klarare för Morgan. Annars är det lätt att bli bitter och elak. Och det vill ingen vara. Har själv alltid sagt att man föds i den familj man gör och sedan får man göra det bästa av det. Ibland är inte förutsättningarna de bästa, men man kan inte gå och tänka på det i hela sitt liv. Då blir man olycklig. Jag vet.

I Åmmeberg fanns ett barnhem. Om det var bra eller dåligt vet jag inte. Men så mycket vet jag att barn vill vara med sina föräldrar om det går. Även om det kan vara trassligt. Hur barnhemmet i Åmmeberg fungerade vet jag inte. Har bara läst om att
barnavårdsinspektriser och andra ofta anmärkte på barnhemmet som låg i tegelbyggnaden strax bakom affären i Åmmeberg. Klagomålen handlade för det mesta om att lokalerna inte var nog moderna för verksamheten.

T

Tidningsklipp från 1947.

Hittade en artikel från 1947 då barnhemmet i Åmmeberg firade sitt 25-årsjubileum, och där fanns det lite fakta om varför barnen hamnade på barnhemmet i Åmmeberg. Har ibland funderat över varför. Åmmebergs sjukstuga-där barnhemmet inrymdes – byggdes redan på1880-talet.

Där fanns en stor övervåning som bara användes sporadiskt för epidemivård. På förslag av en provinsialläkare Hagstrand öppnade landstinget ett barnhem för friska barn från tuberkulösa hem. På 20-talet i fattig-Sverige för bostadsförhållande under all kritik. Många får illa och drabbades av TBC just på grund av undermåliga bostäder.

Åmmebergs barnhem 1929. Bilden kommer från Leif Linus stora arkiv

De första barnen kom till barnhemmet i Åmmeberg i juli 1922. Fram till jubileet 1947 hade 426 barn vårdats vid hemmet. Under ett år var det inte mindre än 186 barn på hemmet. Stället var opraktiskt och svårarbetat. Ledning för dricksvatten drogs in så sent som i mitten på 40-talet. Vatten fick hämtas från sjön. Det saknades också toaletter inne i byggnaden fram till mitten av 40-talet.

De flesta barnen kom från hem där någon i familjen hade tbc och därför inte kunde behålla barnen hemma. Många andra kom till Åmmeberg genom tragiska
omständigheter. Ofta kom barn till ogifta mödrar, som inte hade möjlighet att
behålla dem. Enligt referatet jag läst ”fanns det en tragedi bakom vartenda litet ansikte i hemmet”. I mitten på 40-talet blev arbetet vid barnhemmet mycket betungande eftersom antalet spädbarn ökade kraftigt i förhållande till äldre barn. Många som kom till barnhemmet Åmmeberg var mycket klena och svaga. Vid jubileet 1947 fanns det 21 barn inskrivna från 9 år ned till 2 månader. En av de äldre barnen hade varit där hela sitt liv. Alltså i 9 år.