Från Zinkgruvan till Fukuoka- en livsresa

 

För tio år sedan lämnade Björn Maxe det lilla samhället Zinkgruvan för att bosätta sig i Japan. Han hade träffat sin stora kärlek Yuki. De har nu fyra barn, en hund och egen villa. Björn arbetar som engelsklärare i den japanska skolan.

Björn med hustru Yuki och barn.

-Jag kommer från ett litet, men hemtrevligt samhälle. Många kanske tycker att det kan vara tråkigt att växa upp på en så liten ort, men för mig, med min livliga fantasi, var det helt okej. Redan i tonåren utvecklade jag ett stort intresse för spel, historia, brädspel och rollspel.

-Dessutom kom anime in i bilden när jag och mina kompisar brukade sitta och lana tillsammans, där vi delade olika animeserier med varandra. Det var nog där mitt intresse för Japan väcktes, men det var framför allt historien som fångade mig. Jag började läsa mycket, särskilt om samurajernas era i Japan.

Björn med brorsan Ted när han var i Japan på besök för en tid sedan.

-När jag fick mitt första jobb på Ahlsell i Hallsberg sparade jag ihop både semester och pengar för att göra min första resa till Japan 2005. Då besökte jag Osaka, Tokyo, Nagoya, Nara, Kyoto och Hiroshima, innan jag avslutade resan i Osaka och flög hem igen. Efter det dröjde det några år innan jag började planera för ännu en resa till Japan.

Under denna tid kom Björn i kontakt med sin Yuki.

-När jag reser till olika länder brukar jag alltid skaffa brevvänner för att göra resan mer givande – något jag även gjort tidigare när jag reste i Europa. Yuki och jag började som vänner, men när vi träffades i Japan insåg vi snart att vi hade känslor för varandra. Lite senare kom hon till Sverige och bodde hos mig i åtta månader. Under den tiden gifte vi oss på mina föräldrars gård.

Björn med sonen på armen.

-Efter bröllopet reste Yuki tillbaka till Japan medan jag avslutade mina arbetsåtaganden och betalade av mina skulder. När allt var ordnat flyttade jag till Japan. Det var en stor omställning att leva där som invånare istället för att bara vara turist. Jag lyckades få jobb som engelsklärare och har nu arbetat på samma företag i tio år.

-När jag fick mitt permanenta uppehållstillstånd tog jag ett lån och köpte ett hus där vi nu bor tillsammans med mina svärföräldrar, min fru, våra fyra barn och vår hund. Att arbeta som lärare har varit både underhållande och utmanande. Under åren har jag fått möjlighet att träna nya lärare och hjälpa dem som har haft det svårt i början. Jag är stolt över mitt arbete och över att ha fått träffa och utbilda så många fantastiska lärare.

Björns familj i Sverige på besök i Japan.

Parallellt med lärarjobbet startade Björn ett eget företag, Dark Loch Studios, där han utvecklar rollspel.

-Att skapa ett liv här i Japan har varit en stor och lärorik upplevelse. Många som reser hit blir helt fascinerade av landets mystik, kultur och människor. Men det är en sak att turista och en helt annan att leva här. Det har varit många tillfällen där jag stött på diskriminering, utnyttjande av arbetskraft och andra problem som får en att fundera på hur sådant kan fortgå. Men precis som i andra länder har även Japan sina brister och utmaningar.

Björns mamma Anneli med barnbarn vid sitt besök i Japan

-Samtidigt är Japan ett tryggt land med starka traditioner, och det är en bra plats för barn att växa upp på. Livet här har varit en berg- och dalbana, men jag ångrar inte en enda dag.

Nu har dock tiden kommit för ett nytt kapitel i livet för Björn och hans familj. Björn har fyllt 40.

.-Vi planerar att flytta till Norge med hela familjen – inklusive vår hund och mitt företag. Jag ser fram emot nya äventyr och utmaningar. Det har varit en fantastisk resa från lilla Zinkgruvan till Fukuoka, och jag är tacksam för allt jag har fått uppleva, tillägger Björn.

Fukuoka är en stad belägen vid Hakatabukten på den norra kusten på ön Kyūshū. Den är residensstad i Fukuoka prefektur. Staden har en speciell dialekt, kallad Hakata-ben som skiljer sig relativt stort mot standardjapanska.

Japan – vector map.

Reportaget finns också i papperstidningen Sydnärkenytt och kommer förmodligen också på deras hemsida.

Samling vid pumpen

Askersundarna hade en gång i tiden minst tre kommunala pumpställen att välja på för att få friskt vatten. Trots närheten till sjön. Några vattenledningar fanns ännu inte i stan. Pumparna var ett pittoreskt inslag i stadsbilden. Men också mötesplatser för stadens ungdomar. Där fanns tillfälle för alla pojkar att visa sina chevalereska anlag genom att hjälpa flickorna med vattenpumpningen. I många fall blev vattenpumpningen helt avgörande för en fortsättning av bekantskapen, som senare ledde till äktenskap. När vattenledningarna kom blev det betydligt svårare för pojkarna i Askersund att imponera. Har inte riktigt kläm på vilka metoder som användes efter pumpepoken….

Jonskällan intill gamla Frälsningsarmén

Det var inte alls som Ulf Peder Olrogs visa ”Samling vid pumpen” från början av 40-talet. I texten står att ”Alfred har di slagit så han ligger å blör”. Och fortsättningen är inte bättre. ”Länsman fick på huve, sa jag tror han dör”. Det var betydligt lugnare vid pumparna i Askersund.

På de flesta gårdar fanns källor. Stora pumpar för att få upp sjövatten fanns uppsatta i hamnområdet och öster om hamnområdet. Den flitigaste besökta källan var den så kallade Jonskällan invid kyrkberget vid gamla Förnicklingsverket och Frälsningsarmén. Det var en källa känd för mycket gott vatten. Under torra sommarmånader var det ransonering av vatten från källan. Pumpen hölls då endast öppen på morgonen . Men då stod ofta 20-30 tjänsteflickor i kö för att hämta vatten. Men det blev bara en kruka vatten till alla. Punkt och slut.

När vattenledningarna i stan började komma sinade intresset för pumparna. 1875 tog allmänna rådstugan beslut om att bygga en vattenledning i stan. Men då hade de styrande tjafsat i många år om från vilken sjö vattnet skulle hämtas. Det fanns förslag om vatten från Stora Röllingen och Gårdsjön, men det blev ingen av dessa båda sjöar. Vattnet togs istället från en källa vid Sundsängen, för att sedan passera genom en reningsapparat till en stor cistern på Norra Bergen, för att sedan renas
ytterligare och ledas ut i järnrör till brandposter och vattenhämtningsställen.

Redan 1897 dömde vattenledningarna ut av Brandstodsbolaget. Effekten på ledningen var alldeles för dålig. Kasthöjden över marken var bara 4,6 meter.
Brandstodsbolaget krävde en kasthöjd på 15 meter , om det skulle börja brinna i stan igen. Det resulterade i ett nytt vattentorn på Norra Bergen. I juli 1907 påbörjades bygget och avslutades i slutet av 1908. Tornet är 31 meter och i dag omgjort invändigt till lägenheter. Det är ett antal år sedan tornet togs ur bruk.

I oktober 1947 försvann den sista pumpen ur stadsbilden. Då flyttades pumpen vid kyrkberget upp till Hembygdsgården, där den fortfarande finns för beskådande. Hur gammal pumpen är svårt att få fram. Men bilder från 1800-talets mitt visar att den fanns på plats vid kyrkberget. Anledningen till att pumpen flyttades var att
Förnicklingsverkstaden skull ändras och byggas ut. Pumpen fick helt enkelt inte
plats på tomten längre. För ett antal år sedan fanns det personer som ville att
pumpen skulle flyttas tillbaka till sin gamla plats. Men jag har inte hört något
mera om det på senare år. Pumpen skänktes av staden till hembygdsföreningen.

Ove och Linus adventskalender lucka 11


På 50-talet var man noga med att hålla rådhustaket snöfritt. I dag ser man ofta att fastighetsägare ställer ut varningsstolpar för ras ute på trottoarerna. Det är enklare, mindre farligt och billigare , än att skicka upp folk på taken. Men frågan är vilket som är mest praktiskt för de som ska ta sig fram på trottoarerna…

Ove och Linus adventskalender lucka 10

En bild från i början av 60-talet på Storgatan. På Marys barservering i bakgrunden till vänster åt många askersundare på den tiden. Och det gjorde jag och Linus också ibland. Vänliga arbetsmyran Mary lagade äkta husmanskost. Minns inte om det serverades något annat på den tiden