En liten höstblogg i skördetid.
Du har säkert sett de inplastade balarna ute på åkrarna. Namnet är ensilage. Åkrarna brukar var fyllda med balar nu på höstkanten. Det är grovfoder till nötdjur, får och hästar vad jag förstår. Innan balarnas tid var det hässjor som gällde. Och jag minns många som jobbade på gärdena med höhässjning när jag växte upp. Ett tufft jobb.
Hittade ett klipp från 1960 och ett reportage hos lantbrukare och åkare Ernst Skoog i Björkliden. Höhässjan var 75 meter lång. Enligt tidningen var det mest största sannolik den längsta i Askersundstrakten. Normalt vid den här tiden var hässjorna 10 meter. Skoog ville inte vara originell utan den långa hässjan berodde mera på att det var praktiskt med hänsyn till höets beskaffenhet. Skoog hade hjälp av Emil och Karl Andersson, samt Filip Almstedt och Anders Hansson. De klarade jobbet på en och en halv timme enligt tidningen. Och det var viktigt att de namngavs i tidningen.
En hässja som blev omskriven på 1920-talet var Skyllbergshässjan. Vid användning av den behövdes ingen spettning. Allt enligt Lantbrukets Presstjänst som också påpekade att förutsättningen för Skyllberghässjan var tillgång till lämpligt virke. Har pratat med några i Skyllbergstrakten som aldrig hört talas om ortens egen hässja. Men jag hittade en gammal tidning.
Så ser det ut idag.
