Gamla ”Ettan” i Askersund

Minns ni var parhuset ”Ettan” låg i Askersund? Om inte ska jag påminna om det. ”Ettan” låg utmed Storgatan vid stadsbacken. Strax nedanför ”Ettan” låg Församlingshuset, där skolköket fanns i många i år. Ett tag höll också brottarna i Askersund till där. De nu rivna gamla husen låg ungefär där Tingshusområdet med hyreshusen finns i dag.

Ulla sjösvärd bodde i ”Ettan” från 1928 till 1942. Har är hon fotograferad utanför huset som låg utmed Storgatan, där hyresbostäderna finns i dag. Till höger syns Församlingshuset, där skolköket fanns i många år.

Så här fin park fanns det på baksidan av gamla ”Ettan” På bilden är det Ulla och en kamrat till henne som leker i Tingshusparken.

Ulla Sjösvärd hette Karlsson i efternamn när hon lämnade Askersund för att ge sig ut i världen. Pappa Gustav var en kändis i stan och gick under smeknamnet ”Hotell-Gustav”.

Här låg ”Ettan” norr ut i stadsbacken. Allt är rivet. Bara några hög träd vittnar om att funnits en fin park där en gång i tiden.

Själva Tingshuset har också förvandlats till bostäder.

Inne på gården vid ”Ettan” parkerade askersundarna sina cyklar. På marknadsdagarna var det alldeles fullproppat med tvåhjulingar på gården. För barnen som bodde i området var det extra spännande när det var marknader. När gubbarna kom för att hämta sina cyklar blev det ofta bråk, eftersom de flesta hade tittat för djupt i glasen. Det var den tidens enkla underhållning.

På baksidan av ”Ettan” låg den vackra Tingshusparken, med hög träd och gräsmattor. Under sommarmånaderna var det alltid fullt lekande barn i parken. Nästan allt försvann när hyreshusen byggdes. Bara några av de höga träden finns kvar ner mot Sundsängen och några ut mot Storgatan. Resten har huggits bort för att ge plats för hyreshus.

Ulla Sjösvärd bodde i ”Ettan” från 1928 till 1942. Men då hette hon Karlsson i efternamn. Under många år var hon borta från staden, men återvände efter pensioneringen. Men hon flyttade tillbaka till Stockholm efter några år. Ulla har berättat för mej hur det var att växa upp i ”Ettan”.

”Det var ett underbart hus att växa upp i. Vi barn höll till i Tingshusparken hela somrarna. Högtidsstunderna inträffade på söndagarna. Då tog mamma Maria och pappa Gustav med sig kaffekorgen ut i parken och vi fikade tillsammans. Så gjorde de hela somrarna igenom”, har Ulla berättat för mej.

Pappa Gustav var en riktig kändis i Askersund. Han gick under namnet ”Hotell-Gustav”. Parstugan kallades också huset för och det berodde på att det fanns två exakt lika lägenheter i ”Ettan”. Mitt i huset fanns ett så kallat kallrum, där hyresgästerna hade sin mat förvarad. Det här var ett par år före kylskåpens tid.

Hotell-Gustav

”Visst var det dragit och kallt i gamla ”Ettan”, men det var väl så i det flesta hus på den tiden. Vatten fanns naturligtvis inte, utan det fick vi gå och hämta på andra sidan Storgatan, vid polis ”Molins hus” , har Ulla berättat.

När Ulla kom hem från Stockholm förr i tiden och hälsade på sina föräldrar i Askersund, gick hon ofta en tur förbi platsen där barndomshemmet låg en gång. Ulla tyckte det var bra att folk fick bra bostäder. Men hon tyckte det var sorgligt att de styrande inte kunde spara den vackra Tingshusparken. Där hon haft så mycket trevligt som barn.

Edlunds järnhandel stänger efter drygt 70 år.

1953 startades AB Edlunds Järnhandel i Askersund. Med färre kunder i butiken samt stora kundförluster såg de nuvarande ägarna inget annat alternativ än att avveckla bolaget. Tidigare låg butiken inne vid Hospitalsgatan i centrala staden. För några år sedan flyttades butiken ut i närheten av den norra infarten.

Två kändisar , Levi Karlsson ”Den blyge” och Bertil Boo, träffas när Edlunds fanns vid Hospitalsgatan. Levi hade köpte på sig några brädor. En 50-talsbild.

Röding är gott

Fick en fin röding av snälla grannen Hans Och vi gjorde så gott vi kunde med den fina fisken om någon är intresserad av våra matvanor. Det blev riktigt gott med en kall pilsner till. Det är inte varje dag vi äter röding. Tycker det är stor skillnad mellan färsk röding och fiskpinnar som är rullade i något sågspånsaktigt. Jo vi äter sådant ibland. Det är bra för ekonomin.

IFK:s gamla idrottsplats i Askersund

Askersund har aldrig haft någon Folkets park. Men fetserna och artistuppträdena på gamla idrottsparken i Askersund var en bra ersättare.  Där fanns både dansbana, servering där man kunde köpa en Citronil och en korvkiosk. Inget saknades. Har fått en del gamla fina bilder av Anders Fors som jag får använda och lägga ut.  Anders pappa John var mycket aktiv i IFK  under  många år.

Så trevligt kunde funktionärerna ha vid en cykelkontroll vid en tävling.

I Askersund väntar Märta

I trappan upp till hallen i Askersunds Hamnmagasin står ”väntade Märta” och väntar. Många kanske undrar vem konstnären bakom skapelsen är. Den
märkliga träskulpturen har skapats av Sonja Öhrman-Eriksson i Lerbäck och har
en gång i tiden ingått i båtmuseets samlingar.

Sonja Öhrman-Eriksson

Konstverket som står i trappan är udda och föreställer en väntande sjömanshustru. Faktum är dock att ”den väntande Märta” själv varit ute på en världsomsegling i slutet på 1800-talet. Trästocken son Sonja gjort den fina skulpturen av har tagits från den berömda ångfregatten Vanadis. Båten byggdes 1862 och var det sista örlogsfartyget i trä. Hon var ute på en världsomsegling åren 1883 och 1885.

Men hur har då en stock efter Vanadis hamnat hos Sonja i Lerbäck?
Själv tycker hon att det är en smått otrolig historia och det är bara at hålla
med om det.

-I början på 1950-talet gick jag på konstfack i Stockholm. En morbror som byggde inredningar till ubåtar gav mej ett tips om att det fanns fina stockar att göra skulpturer av i en källare på Kungsholmen, berättade Sonja.

-Jag hittade en stock, som senare visade sig vara just från ånfregatten Vanadis. Båten hade huggets upp till ved i slutet av 1940-talet. Det var dåligt med bränsle under kriget. Fastighetsägaren på Kungsholmen hade helt enkelt köpt upp stockarna från Vanadis för at värma upp lägenheter med. Av min morbror fick jag också två kopparbultar som hörde till båten.

-Mina kurskamrater på konstfacket blev väldigt avundsjuka när de fick se stockarna. Då var de svartmålade och inte särskilt vackra. När jag gjorde skulpturen ”väntande Märta” så beslutade jag mej för att spara en del av ursprungsformen på stocken,
förklarade Sonja.

Askersunds egen båtexpert, Båt-Harry Karlsson, hjälpte mej en gång att ta fram bilder på ångfregatten Vanadis. Harry finns inte i livet längre, men jag minns att han berättade för mej att Vanadis byggdes under övergångsperioden mellan trä och järnfartyg.

År 1893 togs båten ur aktiv tjänst. Hon blev då ombyggd till logementsfartyg
och blev liggande vid Skeppsholmen i Stockholm. Fram till 1940 användes båten,
Sedan låg hon och förföll. Senare sjönk hon också. År 1944 bärgades båten, för
att efter några månader huggas upp till bränsle. Harry tyckte det var helt
otroligt att en stock från Vanadis hamnat i Lerbäck hos Sonja.

Vanadis

Väntande Märta

Sonja finns inte i livet längre. Hon bodde kvar länge i sitt hus i Lerbäck. Hade
mycket kontakt med henne genom åren. Sedan jag slutade på tidningen blev det glesare med besöken hos henne. Sonja var en känslig konstnärssjäl som har levt för sin konst. Ibland hade hon haft svårt för att skiljas från sina skapelser. Hon var
alltid varit noga med att hennes konst kommit i rätta händer och inte bara
köpts i spekulationssyfte.

Björklund och Ricky Bruch stora mediaprofiler .

Böcker om människor har alltid intresserat mej. Hur tänker
folk, hur blev det så och varför gjorde de inte på ett annat sätt? Vilka förklaringar finns till olika agerande? Är för övrigt roade av biografier i stort. Både av de som skrivit egna och som andra skrivit. Säkert är det en störning efter 30 år som
journalist. Intresset för människor måste alltid finnas i det yrket. Annars är
det kört.

Har i läst Lars Ragnar Forssbergs bok om radio-och TV-legenden Lennart Hyland. När jag läser boken dyker gamle vännen Lars-Gunnar Björklund upp i några kapitel. Därför handlar den här bloggen just om Lars-Gunnar om någon undrar. Hyland kände jag inte, men det är intressant att läsa om en sådan mediastorhet. Lars-Gunnar stod Hyland mycket nära och blev nästan lika stor. Han tillhörde
gänget som kallades ”Hylands pojkar”. Det finns ett kapitel som handlar
just om det. De var handplockade av Hyland. Skriver man om Hyland går det
inte att komma förbi Lars-Gunnar. Den senare skrev en bok med namnet ”Minnesluckor-livstycken och klacksparkar”. I den boken fanns det en del om Hyland. Så förknippade var de med varandra. Lars -Gunnar hade också sin moster Hulda bodde i Askersund. Han hörde sig för ibland hur hon mådde och om jag sett till henne. Och det hade jag gjort.

En annan som jag träffade och hade kontakt med var diskstjärnan Björn ”Ricky” Bruch. En färgstark person som besökte Askersund för att spela hemlig gäst för de som jobbade i Sojas” butik. Han hade skrivit boken ”Gladiatorenas kamp”. En tjock bok fullspäckad med klipp och bilder. Ricky slog rekord på löpande band hemma i Malmö på lokala tävlingar. Jag förstår att det måste vara två deltagare för att få rekorden godkända. Någon har berättat att kanslisten fick gå ut i diskusringen och ställa upp många gånger för att rekorden skulle bli godkända.

När jag träffade Ricky så propagerade han för hälsokost och hälsopiller. Han hade flera lådor på sitt hotellrum. Han var då helt motståndare till doping av alla slag. Det var hälsa som gällde.

Några har sagt att de som läser biografier inte har något eget liv utan bara läser om andra. Men nog tycker jag mig ha ett eget liv.

Solrosorna trivs vid Lilla Bergsgatan

Solrosorna hemma på gården vid Stöökagatan i Askersundhar har växt mej över huvudet. Staketet räcker heller inte till, men vad gör det. Solrosor förgyller gården och är trevliga att titta på. Och till hösten får fåglarna sitt när allt blommat över.