I en röd liten stuga på Norra Bergen i Askersund fanns en gång i tiden stadens första halvprivata pensionärshem. ” Lilla ålderdomshemmet” var namnet i folkmun. Lutherska missionsföreningen var ansvarig för verksamheten i den lilla stugan. Huset revs när Norrbergahemmet skulle byggas.
Det skulle vara ett hem för medellösa änkor och ensamstående kvinnor enligt donationen från rådmansfamiljen Baeckman . Ett gåvobrev från 1899. Kvinnorna skulle också tillhöra församlingen eller ha en tro som byggde på den lutherska bekännelsen.
En tidningsbild från 1958 på det lilla huset på Norra Bergen.
I början bodde kvinnorna gratis, men fick senare betal en liten hyra. 1958 såldes huset till en privatperson. Samhällets åldringsvård hade förändrats sedan donationen till missionsföreningen och därmed också förutsättningarna för donatorns tankar. Försäljningen bröt inte mot donationsbrevet. Där stod att Lutherska hade fria händer att förvalta huset som mest gagnade verksamheten.
Vem var då som bodde i det lilla huset och var lutherskas skyddslingar? Flera var verkliga Askersundsprofiler som ”Tornväktarens Fia”. Hon var dotter till en av stadens tornväktare, som ropade ut klockslagen från kyrkans torn. Här bodde också Klara-, Eva-Lovisa och Stryk-Sofia.
Segerdahls garnaffär vid ”Långholmen”. Där finns Sjöbodarna i dag.
Bild från Leif Linus samlingar.
Lilla-Ida var en rosig liten blid gumma som var någon sorts föregångare till nuvarande hemtjänsten har jag läst. Hennes vaknätter vid många dödsbäddar gav henne namnet ”Dödens ängel”. En annan av hemmets gäster var Ester Segerdahl. Hon fann en fristad sina sista levnadsår i det lilla röda huset på Norra Bergen. Hennes familj hade varit en av stöttepelarna i församlingens arbete. Själv drev hon en garnaffär i ”Långholmen”, där Sjöbodarna vid Storgatan finns i dag. Det var stora garnbuntar i hyllorna och på disken har jag läst.
Affären blev med åren mindre lönsam och slutligen fick Ester lägga ner verksamheten. Ingeborg Johansson var en annan kvinna som bodde i huset. Henens fall är ett typiskt exempel på vilket bra sätt hemmet kompletterade den inte allt för utbyggda sjukvården på, den tiden. Hon var inte så gammal men sjukdomen tvingade henne att lämna sitt jobb. Den hyresfria bostaden hjälpte henne att överleva.
En tidningsnotis som Leif Linus har hittat.
En av anledningarna till att jag skriver den här bloggen är diskussionerna om privata alternativ. Men så var det inte år 1899 vid donationen. Men som alla förstod måste samhället in och ta det fulla ansvaret för sjuka och gamla i Askersund oavsett tro. Uppgifterna till bloggen har jag hämtat från tidningsartiklar, pratat med folk som minns huset , samt jubileumskrifter som jag läst.
