Min tidningskrönika 28 augusti

Augusti 2016Skapad av Ove Danielsson sön, augusti 28, 2016 09:32:07

Skoldelen av nya Sjöängen har tagits i bruk. Det skedde som sig bör med vackra tal, musik och en trollkarl. Det är nu dags att släppa in folk även i den allmänna delen på det imponerande bygget. Skoldelen har varit en efterlängtad satsning. Under många år dömdes gamla Sjöängen ut helt, men nu har det svängt lite. Har läst att gamla skolan är riktigt bra.

Själv har jag tagit bilder till kommunens hemsida på den nya skolan både utvändigt och invändigt sedan byggstarten 2014. Det har varit trevligt att träffa alla byggjobbare. Tänker tillbaka lite på skolverksamheten när jag började i skolan i slutet på 40-talet. Det verkar som det alltid varit brist på skollokaler. Ansvariga politiker har haft svårt att bedöma hur aktiva folk är i sängkammaren år från år. Första åren fanns min klass i Kyrkskolan (Hamnhuset). Med en sträng och lite småelak lärarinna som gjorde skillnad på folk. Tyckte jag. Sedan blev det flytt till Elimkapellet. Klassrummet var i själva möteslokalen. Lite märklig skollokal med tanke på den ordinarie verksamheten. Kan så här i efterhand konstatera att många av oss inte var så heliga som man kanske ska vara i ett andligt rum.

Kyrkskolan 1949

Slutet på skolgången blev i en lokal med utsikt över torget, i gamla Bromanders matsalar. Vi hade inte så mycket nytta av utsikten. Lärarna tjatade ständigt om att vi skulle sitta stilla i bänkarna och inte titta ut. Nu för tiden är det självklart med skolskjutsar och skolmat. När jag började skolan var det inte så. Eleverna skulle ha tre kilometer till skolan för att kunna få ta del av förmånerna. För mej fattades det 500 meter. Skolbussen åkte förbi mej varje morgon när jag sprang eller gick till skolan. Egen cykel kom mycket senare in i bilden. Det fanns en viss turordning hemma när det gällde cyklar och jag var yngst. När det var som kallast tyckte någon av chaufförerna att det var för jäkligt och tog kontakt med en kommunalman i byn att jag också skulle få åka med. Men det blev nej. Regler var regler även då. Däremot kunde han tänka sig att jag skulle få skolmat. Mina föräldrar hade heller inga starka röster i samhället för att kunna påverka. Men jag brydde mej inte, morsans bulle och flaska mjölk fick duga även i fortsättningen. Det här var inget jag tänkte på och led av. Vill poängtera att jag inte vill kokettera med min uppväxt, men vill bara berätta om hur jag och många med mej hade det. Skönt att det skett förändringar. Allt var inte bättre förr.
————————

Tre bra saker.

Film. Bioverksamheten är igång på nya Sjöängen i Askersund. Något som många har sett fram emot. Allt är hypermodernt.

Fotboll. Askersundslagen IFK, Åmmeberg och Skyllbergs damlag hänger med i toppen. En trevlig höst väntar.

Äpplen. Ser när jag är ute och går att det dignar av äpplen i trädgårdarna. Transparente blanche som jag gillar och är en äppelsort som också utsetts till landskapsäpple för Västerbotten. Har planer på att gå in och palla, men modet sviker förmodligen.

Förra helgen invaderades Askersund av både folk och bilar. Orsaken var årets traditionella antikmarknad med auktion i hamnområdet. Antikmarknaden har blivit Askersunds stora publikmagnet. Svårt att sia om publiksiffran när det inte finns entré, men när jag förr skrev om tradjazzfestivalen använde jag mej av siffran 10-15 000. Det var bra siffror tyckte jag. Tror de är gångbara även för antikmarknaden

På något sätt hade arrangörerna fått till bilparkeringar åt alla. Det stod bilar nästan över allt. Någon kanske klagar men jag tycker att man får stå ut med att det råder något av djungelns lag trafikmässigt några dagar om året i Askersund när det är stora arrangemang. Det är fest och mycket folk. Samma är det på de vanliga marknadsdagarna. Ge parkeringsvakten några semesterdagar vid de här tillfällena. Alternativet är att trycka upp en jätteupplaga med böteslappar. Tycker man ska ha i minnet att många av stadens gamla gator är anpassade för hästskjutsar som inte stämmer med dagens bilutbud.

Många av gatorna i Askersund är byggda för hästskjutsar. Bilden är från 50-talet.

Firman som sköter trafikövervakningen i Askersund finns inte i stan, utan dyker lite när som helst med bil. Det gäller att ha lite tur om man skulle råka parkera fel i vardagen om man säger så. Det får mej att tänka på en person som jag kände med häftigt humör. Han hade blivit stoppad och bötfälld av polisen för att ha kört utan lyse på cykel en mörk kväll. Uppretad förklarade han att ”i går kväll hade jag lyse på cykeln, men då var ni minsann inte ute”. Till det kom ett antal osande kraftord. Själv åkte jag på böter vid den gamla gatan där jag bor. Stod två meter för nära gatukorsningen och det kostade mej 800 kronor. Lite surt när den gamla gatan nästan alltid är belamrad med bilar från gatukorsning till gatukorsning.

På kullerstenstorget i Askersund har man lagt rader med plattor för att underlätt för folk som har besvär med att ta sig fram på olika sätt och för folk med kundvagnar. Men där är respekten dålig. Jag förmodar att kommunen och parkeringsvakterna åtgärdar problemen med det snaraste. Annars åker tillgänglighetsflaggan ner på halv stång. Har också ett lite udda parkeringsminne. Hade fått order om att åka in till redaktionen Örebro för löneförhandlingar. Blev upplyst om var jag skulle parkera. Det blev 200 kronor i löneökning. När jag kom ut till bilen satt en böteslapp på rutan på samma summa. Lite snopet, men min vänlige chef tog hand om böterna. Det var han som hade visat mej parkeringsplatsen.