juni 2016 – ovedanielsson.se

Målkalas av IFK:s Andreas Borg

IFK Askersunds snabbe anfallare, Andreas Borg, öppnade fem raka mål mot bottenlaget Glanshammar i vårens sista seriematch i femman. Han var mycket svårstoppad den här kvällen. Slutresultatet blev 11-1 till IFK, efter 6-0 i halvtid. Borg gjorde sedan ytterligare ett mål.

Det var mest frågan om hur många mål IFK skulle orka med att göra. Och det fanns chanser till ytterligare mål. Glanshammar kom med ett mycket ungt som var helt chanslösa. Tidigare på dagen var det oklart om det skulle bli match. Glanshammar hade svårt att få ihop lag. IFK pumpade på och har nu skaffat sig den imponerande målkvoten 60-16. IFK ligger två i serien tre poäng efter serieledande Eker.

Sexmålskytten Andreas Borg öppnade med att göra fem mål mot Glanshammar. Han hade en stor festkväll på Solberga.

Tränar Conny Eriksson passade på att vädra hel manskapet. Alla visade att de vill vara med i startelvan till hösten. Ett angenämt problem för tränaren. Då väntar ett antal tuffa bortamatcher. Andreas Borg fick priset som bäste hemmaspelare och det hade varit konstigt annars.

Målskyttar förutom Borg var, Johan Eriksson, Johan Hailee, Jesper Karlsson och Marckus Wäcklèn. Efter ett inlägg av Anton Degerfeldt rensade en Glanshammarsförsvarare bollen in i eget mål. Glanshammars tröstmål vid ställningen 10-0 gjorde Julius Jalding.

Ove Danielsson

IFK föll i cupen mot Nora

Andres Borg i kamp med Noraförsvaret
Bild:Ann-Sofie Fahlström

IFK Askersund föll med 2-1 i Distriktscupen mot Nora BK på måndagskvällen. Matchen började med två bonusstraffar för IFK, eftersom det skiljer två serier mellan lagen. Andras Borg slog in sin, medan målvaket klarade Johan Hailees straff.

Spelmässigt var det en jämn match som kunde ha slutat lite hur som helst med tanke på lagens målchanser. Att det skiljde två serier mellan lagen märktes inte så mycket. Vid ställningen 1-0 till IFK var det nära att Andres Borg hade kunnat öka på målskörden men fälldes när han var igenom. En solklar frilägesutvisning, som istället resulterade i frispark och gult kort. Ett omdiskuterat domslut. Nora kvitterade genom farlige Anderson Ponciano. Noras segermål kom på straff, säkert inslagen av Mattias Karlsson.

Daniel Nilsson fick priset som bäste hemmaspelare. IFK passade på att vädra båda sina målvakter, Gustav Åkesson och Albin Danielsson Kempemo. Båda får klart godkänt och det lovar gott inför hösten.

Målvakterna Albin Danielsson Kempemo och Gustav Åkesson , klipper till.
Bilder:Ann-Sofie Fahlström

I onsdag kväll möter IFK Glanshammar i vårens sista seriematch hemma på Solberga. IFK ligger just nu två i serien, medan Glanshammar sladdar i botten på tabellen

Sista sammanträdet i Askersunds Folkets hus.

Skylten kan plockas ner

Folkets hus-lokalen i Askersund har gjort sitt som möteslokal för fullmäktige. I måndags hölls det sista fullmäktigesammanträde där. Men det var säkert inte därför politikerna firade med tårta och kaffe. Det handlade förmodligen mera om lite extra festligt inför sommaruppehållet. Alla som var där blev bjudna på fika och tårta. Även åhörarna. Såg att åtminstone en av de två åhörarna utnyttjade skatteförmånen -tårta och kaffe.
Sista mötet i FH med Per Eriksson i talarstolen

I fortsättningen kommer sammanträdena att hållas i nya Sjöängen i den stora fina matsalen. Direkt efter sommaruppehållet i september är det första sammanträdet utlokaliserat till Bergsgården i Närkesberg. Men i oktober är det dags för inträdet i nya ståtliga Sjöängen, där köksfunktionen redan är igång. Och allt fungerar. Måltidschef Liz Borgward kan det här med planering.

Köksfunktionen vid nya Sjöängen är redan igång. Trots allt nytt fungerar det hela. Bilden är från dietköket.

Politikerna har flyttat kommunens viktigaste sammanträde några gånger under årens lopp. Stadsfullmäktige höll till i rådhuset. Vid kommunsammanslagningen blev det för trångt. Då flyttades mötena till Sjöängsskolans matsal. Där höll man till i många år. Efter det blev det Folkets hus.

Många undrar vad som ska hända med gamla Folkets hus i Askersund. Mitt tips är att det kommer att rivas. Vågar nog sätta en Triss-lott på det. Beslut kommer under hösten. Vad som ska komma istället törs jag inte sia om, eller offra Triss-lotter på. Men förmodligen har politikerna klart för sig hur det hela ska hanteras…

”Skanskatomten” en gåta för många askersundare

Behovet av bostäder för personer med psykiskt funktionshinder i Askersund är stort. Samma är det när det gäller större lokaler för korttidsvistelse utanför hemmet. Frågor som politikerna i Askersund måste lösa. Och nu finns det också beslut på hur det ska gå till. Askersundsbostäder har fått i uppdrag om ett nybygge på den så kallade ”Skanskatomten”, Knappfabriken 21. Min fråga är hur många askersundare och politiker som vet var ”Skanskatomten” ligger? Tror bara att de mest inblandade har svaret.

Den aktuella tomten där bostäder ska byggas.

Många har frågat mej när jag går på stan var tomten ligger. Utan att låta som en besserwisser-det finns så många sådana utan mej- kan jag upplysa om var tomten ligger. Bara som en liten information om någon vill kolla. ”Skanskatomten” ligger mellan Pingstkyrkan och Norra Bergens äldrebonde vid Klockargatan. Vet inte vem som hittat på det gatunamnet? För mej har det alltid varit Loggatan. Gatunamnet finns kvar i området men fast lite längre norr ut. Knappfabriken som låg några hundra meter längre norr ut revs för ett antal år sedan, men har gett namn på kvarteret. Lite knepigt det också.

Den aktuella tomten i bakgrunden gränsar till området där Pingstkyrkan finns.

På tomten som nu ska bebyggas fanns förr en tvåvåningsbyggnad med Kraftbolaget kontor i bottenvåningen. I huset fanns också några lägenheter. 1957 stod det huset färdigt. Kraftbolaget hade tidigare funnits i en lokal vid Sundsgatan. När inte Kraftbolaget behövde sitt kontor längre och huset revs har ägare till tomten skiftat.
Den här bilden fanns Askersundsbygdens tidnings julupplaga 1957. Det fanns ett antal bilder på vad som hänt under året med rimmade bildtexter. Huset har rivits och tomten har stått obebyggd ett antal år.

En byggherre från Norrköping köpte tomten förr att bygga lägenheter. Han var redan etablerad i Askersund med andra byggen. Men så kom den ekonomiska krisen på 80-talet. Byggaren hade inte pengar att fortsätta och fick också lämna ifrån sig de övriga fastigheterna som han hade i Askersund. Då kom Skanska in i bilden men använde aldrig tomten. Som journalist fick jag påringningar ett antal gånger om en misskött tomt där gräset växte. Det hade varit en dröm för vilken fårfarmare som helst att släppa ut sitt djur där. Gräset hade räckt i flera veckor. Efter det kom Askersunds kommun in som ägare. I dag ser det bättre ut även om gräset skulle räcka till några stycken får.

Nuvarande lokaler för verksamheten är för små och förvaltningen kan inte tillgodose det behov som finns. Och då passar den tomma ”Kraftbolagstomten” för ett nybygge anser politikerna. Och med tanke på hur huset kommer att användas så måste ”Kraftbolagstomten” vara ett bättre namn. Vistelsen i huset ska ge ny kraft åt de som ska bo där. Tycker jag.

Min tidningskrönika 19 juni

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

Skapa nytt inlägg

Min tidningskrönika 19 juni

Många ungdomar söker efter sommarjobb för att dryga ut sina magra konton. Och för att kunna sätta lite extra guldkant på tillvaron. Alla har ju inte rika föräldrar och om det skulle vara så måste det vara roligt att tjäna lite egna pengar. I år verkar det vara ganska gott om sommarjobb.

Tänker tillbaka på mina egna sommarjobb och hur trevligt det vara att kunna tjäna några kronor. Jag tillhörde inte gruppen som kunde gå hem till föräldrarna vid Gårdsjön och få några pengar. De behövde sina pengar själva, så det gällde att springa runt och fråga efter jobb. Under några år hjälpte jag utkörare vid Askersunds bryggeri. Stod på lasset och plockade ihop dricka som folk beställde. Sommarjobbet på bryggeriet var berikande och då inte bara i pengar. Många udda personer kom till bryggeriet tidigt på dagen för att köpa sig en ”pilsnerdricka” . Den var en person som tyckte det var ett finare namn än att bara säga pilsner och öl. Som grabb fick jag ta del av livsöden av de mest skilda slag. Det fanns många trasiga själar bland de som kom för att ta sig dagens första pilsner. På den tiden bryggdes ölet i Askersund. Bryggmästarens mått på god pilsner var när han fick beröm av vägarbetarna. Han skröt ofta över att ”vägarbetarna tycker om min öl och då är den bra”.

På den tiden ställde folk ute i bygderna ut returflaskor och kuvert med pengar i vid vägkanten. Och det fungerade. Vad jag vet försvann det aldrig några pengar. Problemet för utkörarna var att hinna först. Annars kunde någon utkörare från något annat bryggeri vara före. Konkurrensen var hård och då var det inte alltid så noga med kundens önskemål om vilket bryggeri drycken kom ifrån. Några som köpte pilsner var hårt hållna av sina fruar, kanske med all rätta.”Du kan bära upp sex flaskor till lägenheten och sedan sex till pannrummet”, var önskemålet från en kund. En annan som jag lärde känna väl tillbringade sina sista dagar vid Askersunds sjukstuga. Han stod ofta på balkongen längst upp i huset och ropade:”Ove kom upp med sex pilsner”. Men det var inte tillåtet att leverera till en sjukling. Själv tyckte jag att han kunde ha fått sin kära dryck eftersom dagarna var räknade.

Ett lite mera udda jobb hade jag i en butik som var specialist på ost. Mycket av jobbet gick ut på att vända de stora ostarna på hyllorna i källarrummet flera gånger i veckan. Det skulle vara så. Även ost kan svettas och då måste det åtgärdas. Och det blev lite mitt jobb. Inte så glamoröst men det blev lite extrapengar för ostvändarjobbet.
__________________________

Tre bra saker.

Båtens Dag. Trevligt att båtklubben ordnar en dag i hamnen. Askersund är ju ändå en sjöstad.

Födelsedagar. Många i familjen fyller år vid den här tiden. Det betyder god mat och maffiga bakverk. Och många extra joggingrundor för att inte svälla ut allt för mycket.

EM-fotboll. Många fina matcher och många sena kvällar framför tv-apparaten med Alice vår katt. Tror hon tycker om fotboll eftersom hon spinner.

Alice och jag kollar på EM-fotboll. Hon spinner när hon tittar. En verklig fotbollsälskare.

Drottning Lovisas skola i Askersund

Juni 2016Skapad av Ove Danielsson mån, juni 13, 2016 15:58:47

Från vårt fönster ut mot Lilla Bersgatan

Från ett av våra lägenhetsfönster mot Lilla Bergsgatan i Askersund har vi utsikt mot Eva och Reines fina gula trähus. Och deras trevliga trädgård. I sommar ska huset målas om . Det är viktigt att underhålla gamla trähus. Målar-Micke har redan börjat så smått, men han har flera andra gamla fina trähus att ta hand om. Paret Gustavsson har bott i huset sedan 1974. Innan de flyttade in fick de rusta med god hjälp av Evas pappa Edvin. De behöll rumsindelningen och trivs mycket bra i sitt hus. Många nya askersundarna som går förbi huset varje dag, kanske funderar lite över husets historia. Jag ska ta lite om historien.

Reine Gustavsson vid sitt hus där en gång i tiden fanns en skola.

Det finns många gamla fina trähus vid Lilla Bergsgatan

Tomt nummer 5 i kvarteret Väduren Lilla Bergsgatan

En gång i tiden var Drottning Lovisas skola var inrymt i huset. Redan år 1853 fann några unga damer i Askersund för gott att någon eftermiddag i veckan undervisa folkskolans äldre flickor i diverse ”fruntimmersgöra”. Ett sällskap med namnet ”Nytta och nöje” hade bildats runt 1860. Sällskapet försökte få till stånd en skola för fattiga flickor. Rådman C. A Beckman och hans maka upplät kostnadsfritt lokalen, som rådman C.G. Kjerrström en gång hade låtit byggt vid Lilla Bergsgatan. Senare skänkte makarna Beckman huset till sällskapet.

Bild från 1800-talet. Barnen vid Drottning Lovisas samlade.
Ur Leif Linus bildsamling

Ledningen för sällskapet skrev till drottning Lovisas make, Karl den XV:s , om att drottningen skulle bli skolans beskyddare. Och i samband med det bestämdes att dagen före hennes kröning, den 3 maj 1860, skulle bli sällskapets högtidsdag. Drottningen tackade ja och lämnade också kontanta bidrag. Undervisningen startade i augusti samma år. Men misstron mot skolan från askersundarna var stor. Det fanns kritik mot att det inte fanns någon redovisning om vad skolan sysslade med.

Bönemöten i skolan hölls också varje söndagsförmiddag trots gudstjänsterna i stadskyrkan. Kyrkans ledning tyckte det var fel. Kritik kom också mot att skolbarnen fick sitta inklämda mellan ”läsarkärringar”. Flera protesterade också mot namnbytet från ”Fruntimmerskyddsföreningens skola” till ”Drottning Lovisas skola”. Några år senare upprördes folk över att en herr Maurke visat en ”Konst –och figurteater” i societetssalongen vid Sundsbrogatan. Både gamla och unga tog del av föreställningen med stort nöje. Eleverna vid skolan blev inbjudna, men lärarinnan mamsell Bolin, förbjöd eleverna att gå dit. Många av flickorna trotsade förbudet. Nu vände sig ilskan istället mot mamsells Bolins hårda disciplin. En författare tog dock lärarinnan i försvar genom en artikel i Askersunds-Tidning. Han skrev bland annat: ”att alla beklagliga uttalanden ej skulle kunna nedslå den aktade lärarinnans mod eller förlama hennes ädla bemödande att utså den goda säden i de ungas hjärtan”.

Ledningen för skolan ordnade en fest för barnen 1869 i anledning av prinsessan Lovisas (en dotter till drottningen) giftermål med kronprins Fredrik av Danmark. Eleverna hade stickat en fin matta till drottningen som då vistades på Ulriksdals slott. Några elever fick också lämna över mattan. Enligt tidningsartiklar ” blev hon glad” över gåvan. Vad skulle hon säga annars…

Mamsell Bolin var lärare på skolan i 25 år, men på grund av dålig hälsa lämnade hon sin tjänst 1885. Hon erhöll då av skolans räntemedel en mindre årlig pension. År 1886 ombildades skolan till en vanlig småskola för flickor. Det blev beslut om att skolan skulle drivas ihop med en annan skola som fanns i Askersund, Högre Flickskolan. ”Drottning Lovias skola” hade också fått löfte om ett samgående. På det viset skulle man få ta del av stadsbidraget. Men ledningen för Högre Flickskolan höll inte sitt löfte. Det ledde till att skolan vid Lilla Bergsgatan fick läggas ner efter att ha haft ekonomiska problem i flera år. År 1928 antogs nya stadgar för sällskapet och då tog man också beslut om att huset skulle användas till att hjälpa sjuka och fattiga, och till andra allmännyttiga ändamål. Efter 1934 skänkte stiftelsen ett ganska stort belopp till stadens Hemsysterfond.

Huset kom sedan att i Askersunds församlings ägo. När hjälporganisationer upphörde blev det ofta församlingen som fick ta över. 1957 togs beslut om att sälja fastigheten. Församlingen ville komma ifrån underhåll och andra utgifter för fastigheten. Pengarna behövdes till underhåll av kyrkogårdarna. Fröknarna Gertrud och Gerda Karlsson blev ägare Väduren 5. De sålde sedan till Edvin Eriksson 1968 för 43 000 kronor. Men då var det gamla huset inte i bästa skick. Edvin, rustade tillsammans med Reine och Eva. Och som nämnts tog de över 1974.

Parkeringsplats istället för hus.

Juni 2016Skapad av Ove Danielsson tor, juni 09, 2016 16:08:03

Parkeringen i korsningen vid Lilla Bergsgatan-Stöökagatan. Det skulle byggas hus där men det blev aldrig av.

Parkeringsplatser brukar precis inte vara några under av skönhet. Snarare tvärtemot. Bara i Askersund finns det några parkeringar som inte är någon prydnad för staden. Men det kanske är svårt att få till något snyggt för stadsarkitekter när det gäller biluppställningar. Vad vet jag? Ibland skulle det räcka enligt mitt sätt att se på det hela med någon fin häck som omgärdar det hela. Men det är klart att då måste den skötas av någon. Och sådant kostar kommunala pengar…

Ett tips till stadsplanerar som jag på mitt enkla sätt att se på det hela är att inte låta tomter stå obebyggda allt för länge. Då blir det parkeringar. Och när det blivit det en gång är det svårt att gå tillbaka till det gamla. Folk glömmer fort hur det var. Ska gamla hus rivas så bygg nya snabbt. Men jag förstår också att det måste finnas bra och många parkeringar för att ett samhälle ska fungera. Och att folk ska komma nära butikerna vid inköpen. Men som enkel bloggare behöver jag inte lösa det problemet och det känns skönt. För att lösa det måste till skarpare hjärnor än min när det gäller parkeringsfrågor.

Ritning på huset som skulle byggas på parkeringstomten.

En parkering som kunnat få ett helt annat utseende är den i korsningen Lilla Bergsgatan-Stöökagatan. En konditor i stan planerade att bygga affärs-och hyresfastigheter på området där det finns parkering i dag. Det fanns ritningar och allt framtaget men det blev problem med byggnadsbestämmelserna. På grund av bestämmelserna så var kravet att byggnaderna skulle uppföras i två etapper. Skulle hela bygget genomföras skulle det belasta den byggnadskvot som staden tilldelats. Och det ville inte de styrande. Det här var 1960 och då tilldelades städerna byggnadskvoter.

Jobbar vid området där husen skulle rivas. Längst till vänster Fritjof Andersson, pappa till originalet Birger ”Tjommen”

KIA:as bageri låg i hörnet där parkeringen finns i dag
Rivning av husen.

Sommaren 1960 var det meningen att första etappen med kafé och två bostadslägenheter skulle påbörjas. Det var angeläget att komma igång för konditorn. Fastigheten som verksamheten fanns i skulle rivas. Den låg i korsningen Stora Bergsgatan-Sundsbrogatan, där HSB:s bostadsrätter finns i dag. Kvarteret ”Fyrkanten” som Hammarströms konditori och bageri fanns i skulle bort.

Hammarströms konditori till höger på bilden . Stora Bergsgatan. Husen skulle bort och ägaren tänkte satsa på nytt vid parkeringstomten.
Rivning av ”Fyrkanten” ut mot Sundsbrogatan.

På tomten där de nya husen skulle uppföras fanns också ett antal gamla hus som måste rivas för att ge plats för bygget. Husen på tomten revs, men det blev aldrig något bygge. Varför har jag inget säkert svar på. Tror att det blev för krångligt med alla regler och därmed drog det hela ut på tiden. Och det kostar pengar. Efter en tid så förvandlades planen efter rivningarna till parkering. Och det är den fortfarande.

Min tidningskrönika 5 maj

Större mästerskap kräver större tv har vi kunnat läsa i tidningarna. Inför det stundande Europamästerskapet i fotboll är det många som satsar på 60-tummare. Apparater som nästan täcker en hel vägg i tv-rummet. Själv nöjer jag med en 45- tummare och det funkar. Tror inte jag missar många sparkar trots storleken.

”Fotbollstävlingen” i Paris som någon reporter i radio berättade om får mej att bli lite nostalgisk och tänka tillbaka på VM i Sverige 1958. Då var det inte många privatpersoner som hade tv. Kände ingen själv. Men det rådde tv-handlare Olle Borg i Hammar bot på. Olle drev en firma under namnet Olob Radio och TV. Han disponerade ett skyltfönster i Hammars Handel där han ställde ut en tv och bjöd in folk att komma och följa matcherna. Han räknade förstås också med att några skulle köpa tv-apparater av honom i samband med VM.

I en inbjudan skrev Olle att alla intresserade Hammarsbor var välkomna till skyltfönstret för att titta på fotboll. Men andra fick också komma om det skulle vara så stod det i inbjudan. Bilderna skulle bli skarpa och tydliga lovade Olle vidare. Vad han inte hade räknat med var att det skulle bli rena invasionen vid Hammars Handel när Sverige spelade sina matcher. Det kom folk från halva Sydnärke för att få se rörliga bilder i skyltfönstret . Man kan gott säga att Hammar verkligen levde upp under några sommarveckor i juni 1958. Är tveksam om det varit större tryck i samhället varken förr eller senare.

Själv missade jag och mina kompisar inte en match. Fick vi inte åka med någon i bil från Askersund, åkte vi moped eller cyklade. Huvudsaken var att få se matcherna. Och det gällde att vara där tidigt. Att hamna längst bak och kolla på en liten tv var ingen höjdare, men man hörde i alla fall ljudet. I Sveriges finalmatch mot Brasilien var grusgården framför butiken fylld till bristningsgränsen av tv-tittare. Sverige förlorade, men det uppvägdes ändå av att vi fick vara med på något vis. Och när Sverige tog ledningen genom Nisse Liedholm jublade vi i Hammar ikapp med Råsundapubliken.

Några år senare kunde fotbollsgänget som jag var med i gå till gamla Statt och titta när viktiga matcher sändes. Krögaren var inte så intresserad av fotboll men en hygglig människa. När han gick hem för kvällen lämnande över nyckeln och bad oss stänga när matchen var över. Han ställde också fram en back dricka. Köp och lägg pengarna på bordet var beskedet.
———————-

Tre bra saker.

Rotary. Varje år delar klubben ut stipendier till duktiga musikelever i Askersund. En trevlig tradition.

Sjöängen. Formgivare och illustratör Lotta Grönkvist Albinsson, har tagit fram en enkel och bra logotyp till kulturdelen. NA har visat den på bild i tidningen och på na.se.

Askersundsbloggen. Eftersom det inte ska vara några bilder till krönikan i tidningen, har jag ändå möjlighet att lägga in bilder och klipp på bloggen som finns på na.se. Det är bra. Kolla den som har lust.

Dags att damma av försäljningsbussarna igen

En gång i tiden var det vanligt med försäljningsbussar på landsbygden. Bussarna kom med kött, fisk och allt vad det kunde vara. Det trots att det fanns många lokala handlare ute i bygderna. Men det var ändå något visst med försäljningsbussarna. Något av veckans höjdpunkt. Folk gick ut till sina brevlådor och handlade vad som behövdes till hushållen. Praktiskt och bekvämt.

Fiskbussen var populär i bygderna.
Bild från Leif Linus samling

En del av bussförarna var lite speciella. Särskilt minns jag en som sålde fisk. Han gick sin egen väg och hade humor som jag tror han inte visste om det själv. Han var också bestämd mot kunderna. Det gick inte att stå plocka och välja bland strömmingarna. ”Här tar vi jäms över” var det klara beskedet. Fick han klagomål på att fiskarna var lite bleka, så menade han att det skulle alla vara om de vore döda. Minns när det var röstning högertrafikens eventuella införande. Jag frågade om han skulle rösta, men han förklarade då att han hade försökt införa högertrafik några år tidigare men då grep polisen in. ”Gick det inte den gången så får det vara för mej”, blev svaret.

Anledningen till att han körde på höger sida den gången hade sin naturliga förklaring…

Det fanns ett antal försäljningsbussar. Slakteriföreningen i Askersund hade en buss som Hjalmar och Malte ansvarade för. När den gamla bussen som skrotades 1958 blev det stort pådrag. Den gamla hade gått i 20 år. Den nya bussen stod på toppen av vad som kunde åstadkommas vid den tiden. Inredningen var gjord i rostfri plåt. När det var kallt kunde man till och med koppla på elektrisk värme. Ingen kund skulle behöva frysa om fötterna när de handlade korv och sylta. Någon berättade att när bussen anlände till ett äldreboende i trakten kom det ut en man i boendet för att handla en korvbit. Den kvinnliga föreståndaren reagerade skarpt. Hon menade att det fanns mat i boendet. Det behövdes inte handlas något extra. Mannen frågade då lugnt och stilla om föreståndarinnan verkligen skulle lägga sig i det hela. Hon hade väl ingen korv att sälja. Ett bra svar men, så behandlades de gamla på den tiden.

Under en period stannade Slakteriföreningens buss till och med i ett bostadsområde en bit från centrum som saknade butik. Det skedde några gånger i veckan. Precis som Hemglass , men utan en högtalare som kallade till köp.

Kanske det snart är dags att satsa på försäljningsbussar igen nu när lanthandeln går på knä. Eller så kan man göra som ägarna till Varuhuset i Rönneshytta har gjort. De hämtar sina kunder till Varuhuset med en liten buss. Det blir en stunds gemenskap i affären med fika och allt. I folkmun har turen döpts till ”antikrundan”. Ett verkligt lyckat initiativ som de boende i området är mycket nöjda med.