Månad: maj 2016

Mjölkbaren i Askersund

 

Ingen behöver längre lämna Askersund hungrig. Den som av någon anledning trots allt gör nu får skylla sig själv. Det har växt fram ett antal matställen och serveringar senaste åren och det fortsätter. Utbudet är stort och det finns olika varianter av mat att välja på. I hamnområdet är det lite av kontinental stämning och då tänker jag mest på matutbudet. Det har berikat stadens matkultur. Lukten av stek strömning gör att man ändå påminns om att det är ett svenskt hamnområde, även om det inte finns strömming just i vattnen runt Askersund.

I hamnområdet finns det många varianter av mat att välja på.

Länge bestod utbudet mest av ett antal pizzerior, men nu finns allt från våfflor i Torgparken till Libanesisk mat i hamnen. Mellan de båda platserna finns det lite av varje att välja på, som vanliga lunchbufféer, grillat och glass i massor.



I min ungdom åt jag ofta på en mjölkbar, Fenixbaren, som låg central vid Storgatan. På den tiden öppnades mjölkbarer på många ställen i Sverige. Där servades husmanskost. Anna-Lisa Jedenmark var kvinnan som vågade satsa också i Askersund. Hon kom från Leksand och hade där drivet en mjölkbar med samma namn. Ibland fick jag sällskap av en person som ofta hade tagit sig ett glas eller två redan innan lunchen. Och då handlade det inte om mjölk. Men han var snäll och vänlig. Han hade läst i en tidning att det var bra att ”äta grönt”. Men han visste inte riktigt vad det var bra för, men det som stod tidningen var rätt. Jo, det stod i tidningar även på den tiden om nyttan av att äta rätt, även om det inte var några stora artiklar som nu. Det gröna skulle göra livet lite lättare och nyttigare. Men det fanns ett problem med det för mitt matsällskap. Han tyckte inte om grönt men ville ändå hålla den nyttiga stilen utåt och att han hängde med i tiden. När det serverades stekt falukorv så förklarade han alltid att det skulle var spenat till korven för att göra det hela lite mera nyttigt. Att han sedan satt och petade bort det gröna var en annan sak. ”Nu står man sig ett tag och lite grönt har man också fått i sig” var alltid kommentaren när vi reste oss från matbordet, allt medan barens ägare plockade in tallriken till disken och skrapade av spenaten.

Fenixbaren fanns vid Storgatan. Skylten syns till vänster.

Mjölkbaren vid Storgatan var populär. Enkel och billig husmanskost. Verksamheten försvann från Storgatan till hamnen när husen revs. Då var det Ebba Johansson som basade för verksamheten.

Ett annat populärt ställe var ”Panget” som drevs av familjen Arrenius. Serveringen låg på övervåningen i ett hus där nu Torghallen finns. Minns att det kom vandrade ett svart gäng från gjuteriet på Askersundsverken till ”Panget” varje dag för att äta sin lunch. Jobbet i gjuteriet gjorde att de var helt nedsotade, men de var alltid välkomna när de tvättat av sig lite sot. Ett tufft jobb som krävde riktig husmanskost.

Väderkvarnsgatan där ”Panget” fanns. Skylten syns till höger.

Själv har jag prövat på maten på de flesta av stadens matställen. Det är svårt annars att diskutera om det smakade bra eller inte. Och hittills har det smakat bra även om inget ännu når upp till morsans köttbullar. Men det kanske mest handlar om nostalgi när jag tänker efter…

 

Betjänten Oskar på Stjernsund

 

Strax söder om Askersund, beläget på en udde i Vättern, ligger Stjernsunds slott. I dag är slottet mera tillgängligt för allmänheten än vad det var för ett antal år sedan. Slottet, i stram nyklassicistisk stil, lät uppföras av brukspatron Olof Burenstam 1798. Vid samma tid anlade man parken i engelsk landskapsstil. Fem gånger om dagen hela sommaren hålls guidade visningar på slottet. Intresset för slottet och guidningarna är stort.

Under åren 1823-1860 ägdes Stjernsund av familjen Bernadotte. Kung Karl XIV Johan använde slottet som övernattningsställe under sina resor till Norge och sonsonen prins Gustaf, ”sångarprinsen”, lät 1848-1852 utföra en genomgripande nyinredning av slottet. Stjernsund kan i dag visa upp en av de bäst bevarade inredningarna från 1800-talets mitt.

1860 köptes godset av familjen Cassel som gjorde slottet känt för sin kreatursavel, Stjernsund är stamorten för svensk rödbrokig boskap (SRB). 1951 avled ’Hennes nåd’ Augusta Cassel och hade då donerat slottet till Kungl. Vitterhetsakademien.1965 förklarades det som byggnadsminne.

På slottet fanns en gång i tiden trotjänaren och betjänten Oskar Karlsson. Han var ett original och kändis i bygden. Det fanns inte många personer med den titeln i bygden så han var unik. ”Hennes nåd” levde dock kvar fram till sin död att slottsägare skulle ha betjänter. Den här bloggen ska handla om Oskar. I slutet på 50-talet lämnade han sin befattning som guide och värd på slottet. Då hade han varit anställd på slottet drygt 50 år. Men någon längre flytt blev det inte, bara ett stenkast från slottet till en nyrenoverad tjänstebostad.

Redan som 15-åring kom Oskar Karlsson i betjäntlära hos minister Burenstam på Tjälvesta. 18 år gammal kom han till Stjernsund. Oskar kunde berätta om baler och fester med blåblodiga gäster i vackra kläder, men också om strävsamma arbetsdagar under de första åren han arbete vid slottet. Slottspersonalen uppgick till 10-12 personer. Ändå kunde arbetstiden för Oskar upp till 14 timmar om dagen.

Betjänten Oskar Karlsson
Bild från Leif Linus arkiv

”Vi började klockan sex på morgonen. Då gällde det att göra upp eld i kakelugnar och kaminer. Uppemot 20 brasor var normalt. När det var kallt blev det ofta det dubbla. Det skulle vara varmt och skönt i sängkammare, förmak och matsal innan det var dags för herrskapet och gäster att stiga upp till den väntade frukosten”, berättade Oskar i sin avskedsintervju.

”Då skulle också stearinljusen i alla lampetter och kronor var utbytta. Ett krävande arbete. Bara en av kronorna i salongen bar inte mindre än 36 ljus. Före frukosten skulle också gästernas kläder borstas, källvatten fyllas i alla karaffer och källvatten kokas åt dem som ville ha badkarsvatten. Sedan gick dagen med bestyr av mest skiftande slag”.

”Alla kopparföremålen i köket skulle putsas. Föremålen täckte en hel vägg i köket. Silverföremålen i gemak och salonger skulle också putsas. Vatten skulle bäras med ok från källan”

Oskar tyckte ändå att körningarna med häst och vagn till järnvägsstationen i Rönneshytta, som vintertid skedde med släde var det jobbigaste.

Hos fotograf Pettersson i Askersund . Oskar till höger.
Från Leif Linus bildarkiv

”Då kunde man nästa sitta och frysa fast på kuskbocken. Björnskinnsmunderingen höll dock kroppen varm och några men blev det aldrig tal om”.

Bild från 1924 ur boken ”Stjernsund i Närke-slottet och godset” från 2001. Oskar i övre raden längst till höger.

Oskar ordnade luciafest på slottet. Tidningsklipp


Oskar 60 år

Tidningsklipp från 1958 då Oskar slutade sin anställning på slottet.

Förr i tiden var Edö säteri på andra sidan sundet underställt. Mjölk och andra produkter fraktades till kökstrappan vid slottet. Oskar berättade att glanstidens slottsbarn brukade roa sig med att kasta ”smörgås” med sönderslagna ostindiska tallrikar från köksbryggan. I dag är till och med hoplappat porslin av det slaget värdefullt. Förmodligen finns det en bottenskatt i Edösundet vid en närmare undersökning…

Församlingarna i Askersund och Hammar går ihop?

 

Sammanslagningar och rationaliseringar är det som gäller i dag, främst då inom företagsvärlden och kommunernas verksamhet. De kyrkliga församlingarna börjar nu också följa efter på grund av sviktande ekonomier. De är nu aktuella med en sammanslagning av Askersunds och Hammars församlingar. Men bara kanske. Det ska först till en information där församlingsmedlemmarna har möjlighet att säga sitt.

Hammars kyrka
                                               Landskyrkan Askersund

Stiftsstyrelsen beslutade redan för ett år sedan att inleda en utredning gällande eventuell sammanslagning av Askersunds och Hammars församlingar. Stiftelsen kallade till det obligatoriska samrådet där kyrkofolk från olika verksamheter inom församlingarna. Namnfrågan är på vissa håll en stor stötesten. Förslaget är nu Södra Sundbo. Namnet Sundbo är sprungit ur gamla Sundbo härad.

Målet med sammanslagningen är att få ekonomiskt utrymme till verksamheter genom bland annat en mindre personalorganisation. Det kommer att ske automatiskt med pensionsavgångar. Andra fördelar som församlingar ser är en gemensam barn-och ungdomsverksamhet. Konfirmationen har redan i flera år varit gemensam. Ensamarbetet som vissa tjänster innebär i dag försvinner med gemensamma arbetslag.

Om det blir en sammanslagning kommer den att träda i kraft från och med 1 januari 2018, året efter nästa kyrkoval

Byggnader i förfall nära Askersunds torg

 

Några byggnader i centrala Askersund vid Storgatan-Sundsbrogatan har diskuterats flitigt de senaste åren. Husen är av stora renoveringsbehov och många tycker det är en skamfläck i närheten av torget. Alla som går Sundsbrogatan söder ut mot hamnen kan själva konstatera förfallet. Sedan lång tid tillbaka har också Sydnärkes byggförvaltning varit uppmärksammade på bristande underhåll.

                                                Från Nerikes -Allehanda 11 maj.

I fastigheten Sundsbrogatan 8 har det läckt in vatten från taket som sedan har runnit ner till grunden. Sydnärkes byggförvaltning har begärt in en underhållsplan för byggnaderna men den har lyst med sin frånvaro. Enligt en artikel i Nerikes-Allehanda tisdagen den 11 maj har inte ägaren löst ut beslutet.

Huvudbyggnaden där Pizzeria Italia finns i dag försäkrades den första gången 1828. I slutet av 1800-talet gjordes en ombyggnad och reveterades omkring sekelskiftet 1900. Skyltfönster togs upp 1934. Byggnaden vid Sundsbrogatan samt gårdshuset byggdes runt 1900.

Under årens lopp har det funnits en rad olika verksamheter i fastigheterna. De som många lite äldre askersundare säkert minns bäst är Ymos barnkläder som fanns i lokalerna där pizzerian finns i dag. En gång i tiden låg också Tivèns matsalar i huvudbyggnaden. Den drevs av Eva Arrenius och Linnea Wahlfridsson. Det var en arbetarmatsal som senare flyttade sin verksamhet till pensionatet som fanns på övervåningen där Torghallen ligger i dag. Pizzerian är i dag svaret på arbetarmatsalen.

Med hjälp av vännen Leif Linus bildarkiv vill vi visa en del av verksamheter som funnits i lokalerna genom åren. Men då var fastigheterna i fint skick.

                                             Hörnet Storgatan-Sundsbrogatan


En garnaffär fanns i den byggnad som i dag är i ett mycket dåligt skick

I huvudbyggnaden där pizzerian finns i dag fanns en gång i tiden en slakteriaffär. Skylten syns på väggen vid huset i bakgrunden.
                                                Sundsbrogatan

                         En gammal torgbild med de aktuella husen i bakgrunden.

Keramiker Karlherbert Danielsson hade en gång sin verkstad i ett gårdshus vid Sundsbrogatan

Askersund vann Sydnärkesderbyt mot Hallsberg

 

Andreas Borg och Johan Hailee öser in mål för IFK.

IFK Askersunds radarpar i fotboll, Johan Hailee och Andreas Borg, hade avgjort matchen i Sydnärkesderbyt mot Hallsberg efter en halvtimma på måndagskvällen. Matchen slutade 5-0 efter 3-0 i halvtid. Hailee som var mycket svårstoppade särskilt då i första halvlek, gjorde själv ett mål och spelade fram Borg till två. Hallsberg som finns med i toppen på serien blev en besvikelse. Gästerna hade bara några få anfall i första halvlek. Det blev lite bättre i andra. IFK har skaffat sig ett imponerande målkvot efter fyra matcher med hela 27-6.

IFK såg starka ut och har fått ordning på sitt försvarsspel med säkra mittlås i Johan Eriksson och Jonas Kinell. Målvakten Gustav Åkesson sattes aldrig på några större prov. Mittfältet pumpade också på matchen igenom. IFK har en bred trupp och det betyder mycket i en lång serie. Byte av spelare märks knappast. Priset till bäste IFK – spelare gick till Joakim Gustavsson.

Övriga IFK-mål gjordes av Jonas Kinell och Ludwig Danielsson.

Ny vinst för Skyllbergs damer

 

Skyllberg damlag i division tre har tagit full pott efter två matcher. I söndags hemma på Skyllbergsvallen blev det vinst med 2-1, efter 1-1 i halvtid. Segern satt hårt inne men den var rättvis. Hemmalaget hade lite mera tyngd över sitt spel och borde ha fått ytterligare några mål. Men ofta klickade det i avslutningarna. Målen kom dock efter spel hämtat direkt från instruktionsboken. Anfall från kanterna och inlägg. 1-0-målet tryckte Ebba Christiernsson in och segermålet stod Ida Wängdahl för. De fullföljde anfallen och placerade sig helt rätt på inläggen.

Skyllberg har ett jämnt lag där alla jobbar hårt. Ingrid Gunnarsson verkar ha hittat sin plats längst bak i försvaret. Snabb och rivig. Det ska mycket till för att hon ska släppa förbi någon. Framåt skapade Emma Skålberg chanser. Med lite flyt hade hon gjort några mål. Emma är stark när hon får upp farten och tar hjälp av sina anfallskamrater.

Till helgen väntar tredje raka hemmamatchen för Skyllberg mot Västanfors.

Min tidningskrönika 8 maj

 

Första maj, första maj varje sliten kavaj! Så lyder första raderna i Hannes Skölds arbetarsång ”Sången om striden och kärleken” från 1911. En sång som sjöngs ganska ofta när jag började bevaka 1 maj demonstrationerna som journalist en gång i tiden. Men nu är det andra toner som gäller. Internationalen och Arbetets söner, finns dock kvar på programmet. Men visst saknas Gösta Svensson och Skyllbergs musikkår vid demonstrationerna i Sydnärke.

När jag började skriva om 1 maj demonstrationerna var det noga med att alla ställen i bevakningsområdet skulle besökas. Det skulle vara bilder och långa referat vad talarna hade sagt. Problemet var att få allt att stämma. Om demonstrationerna i Askersund och Laxå låg på samma tid blev det problem som alla förstår. Jag fick vara en stund på varje ställe och sedan höra mej för vad folk hade sagt när jag inte var där. Och då kunde det bli fel. Alla uppfattar inte samma sak lika. Men blev det fel började telefonen på redaktionen ringa direkt på morgonen. Ibland hann jag inte in till redaktionen. Fick ta samtalen hemma vid frukostbordet ihop med kaffe och en limpskiva från en Skogaholm och en arg röst i telefonen.

Nu för tiden brukar talarna ha manus som skickas till redaktionerna i förväg. Tidigare fick vi journalister stå ute i regn och rusk för att skriva ner talen. Manus som sänts ut förväg kunde också ställa till problem om inte talaren följde manuset och man inte var på plats hela tiden. Vid ett tillfälle skulle skomakare Fagerbergs grabb, Gösta, från Askersund komma hem och hålla tal. Han hade arbetat sig upp och blivit kommunalråd i Solna och ett namn inom partiet. Jag hade fått talet men tänkte ändå gå dit och lyssna en stund. Det visade snart att skomakargrabben inte tog en mening från det färdiga manuset. Han pratade istället om sin uppväxt i Askersund och vägen fram till kommunalrådsposten. Ett personligt och intressant tal. Mycket bättre än det som stod i manuset. Och som tur var fanns jag på plats.

Talarna håller sig föredömligt korta nu för tiden. Jag har dock råkat ut för ett antal skräckexempel där ingen orkade lyssna färdigt. Slutligen kan jag nämna om en gammal kollega som inte kunde hålla isär sina privata åsikter och vad som framfördes i talarstolen. Han blev senare politiker. Vid ett tillfälle sprack skinnet på trumman för en musiker i demonstrationståget. Kollegan skrev att han slog sönder trumman i ilskan över dåliga argument i talen och att de var för få människor i demonstrationsleden.

5 maj 2016

Tre bra saker.

Frukost. En bra tid på dygnet vid frukostbordet med en tidning även om den är tunn ibland. Ser också fiskmåsarna bygger bo på skorsten intill. Det verkar jobbigt men det blir nog bra.

Riskteaterförening. En förening med Margareta Widell som ordförande har bildats. Det är för att Sjöängsbygget kommer att stå klart till hösten. Förhoppningen är att många teater- och kulturintresserade Askersundsbor ställer upp i föreningen och hjälper till.

Hamnen. Blommande träd och äntligen en fiskkiosk igen.

Kommunen köper tomten vid Folkets hus

 

När nya Sjöängen står klar är förmodligen gamla Folkets hus dagar räknade. FH:s verksamheten ska flytta in i de nya lokalerna. Kommunen har fått erbjudande att köpa fastigheten Jägaren 2, Folkets hus. Och så blir det väl också. Nu handlar det bara om formalia. Kommunen är villig att betala 630 000 kronor och det är pengar för marken. Huset anses inte ha något ekonomiskt värde alls. Folkets hus har själva låtit göra en värdering av fastigheten och den verksamhet som finns i dag. Då kom man fram till ett värde av 1,6 miljoner kronor, men då handlar det nog mest om själva verksamheten.

Kommunen anser att Folkets husbyggnad är i så dåligt skick att en upprustning att en ombyggnad skulle bli för kostsam. Enligt gällande detaljplan är det endast tillåtet med föreningslokaler, så det behövs en ändring av detaljplanen för att använda tomten till andra ändamål. Kommunen äger redan i dag granntomten Jägaren 4 (Folktes hus-parkeringen). Strategiskt är det ett lämpligt köp anser politikerna. Den del av detaljplanen som kommunen äger i dag, Jägaren 4, innehåller bostäder och handel. Det senare får endast ske i bottenvåningen. Vad som ska hända med Folktes hus-byggnaden är ännu oklart. Det finns inga beslut. Men det logiska är nog en rivning för att ge plats för annat.

Går man tillbaka i tiden låg det hus utmed Lilla Bergsgatan med affärer. Husen var dåligt underhållna och revs. Då kom den tomma ytan att användas till parkering som i dag. Kanske det nu blir en återgång till gamla med hus utmed gatan. Det såg betydligt trevligare ut än i dag. Någon undrar kanske var bilarna ska parkeras. Det blir något att lösa för de som är insatta i ärendet. Och det finns ju cyklar.

Kommunen tänker finansiera köpet av Folkets hus genom kommunchefens anslag för strategiska fastighetsförvärv. Ärendet kommer inta att gå till fullmäktige. Beslut om köp tas i kommunstyrelsen.

Stora Bergsgatan i början på 70-talet. Husen till vänster revs och i dag används tomten till parkering. Men det finns byggrätt på tomten som kan komma att användas.
Bild från Leif Linus arkiv

Biograflokalen byggdes en gång i tiden av Fabriks och Hantverksförening . Det blev Askersunds stora nöjeslokal. Det var där det hände grejer. Och så fortsatte det långt in på 60-talet. Lokalen invigdes den 13 oktober 1907.Biograflokalen var från början var tänkt som en teaterlokal som skulle rymma 400 personer. En mycket djärv satsning i början på 1900-talet. Men det blev inte så. Ventilationen räckte helt enkelt till. Antalet platser fick reduceras. Dåvarande kyrkoherden Södersteén , höll invigningstalet som var något i hästväg vad beträffar längden. Det handlade om 23 tätskrivna foliosidor.

När lokalen var invigd blev det fart på stadens nöjeslivet. Föreningslivet i Askersund använde ”hantverkarn” – som var lokalens namn i folkmun-flitigt för sina fester och arrangemang. Alla fanns där. IFK, hantverkarna själva, logen och många fler.

Första världskriget satte djupa spår i föreningens ekonomi och verksamhet. Istället för att köpa en filmapparat höjdes röster om att fastigheten skulle säljas. Men efter kriget tog nöjeslivet ny fart i Askersund. Redan 1919 inköptes en projektor. Biorörelsen drevs i föreningens regi under namnet A.H.F Bio. Maskinisten hade ett arvode på på fem kronor per föreställning. Men då ska man komma ihåg att biljettpriserna låg på drygt en krona. Biografrörelsen gick bra vid den här tiden. År 1924 gjordes en om-och tillbyggnad.

År 1931 gjorde ljudfilmen sitt intåg i Askersund. Men satsningen gjordes med viss tvekan. Det fanns stor osäkerhet om föreningen kunde få ljudfilmer i den utsträckningen man önskade. Men det blev en fortsättning. Biografmaskinist under många år var Bertil Bubban Johansson. Och som sträng vaktmästare fungerade Herbert Fallgren, medan hustrun Irma sålde biljetter

Nöjesarrangörerna använde ”hantverkarna” flitigt under 40-0ch 50 talen. Teaterföreställningar avlöste varandra. Många av de stora skådespelarna gästade Askersund som Åke Söderblom, Birger Malmsten, Gustav Löövås, för att nu nämna några. Föreningslivet använde också lokalen flitigt för sina avslutningar. IFK:s luciasoarér lockade alltid fulla hus. Många föreläsningar var också förlagda till huset. Konsumstämmorna hölls i biografloklaerna. På 60-talet yrde nacksvingen på scenen. Brottarna hade då hyrt in sig för sina tävlingar. Arrangörerna för tradjazzfestivalen brukar också förlägga en del konserter till Folkets hus. Musikanterna brukar tala lyriskt om akustiken

År 1970 tog biografföreståndare Magnus Bromander över verksamheten på arrende. Han hade varit maskinist sedan 1958. Den gamla AHF Bio blev då Vätter-Bio. Under 16 år drev sedan Bromander med hjälp av hustru Britt verksamheten.

Gamla ”hantverkaren” förvandlades senare till Folkets hus, även om det hade varit det hela tiden. Det mesta är sig likt. Brottarna har visserligen försvunnit, men ersatts av politikerna i fullmäktige. Och det kan bli hårda tag även bland de folkvalda även om man undviker nacksving.