Här kommer min tidningskrönika som var införd den 31 jan. Tyvärr är det fel rubrik i tidningen. Något fel i texten är det också. Saker som jag har svårt råda över när jag lämnat ifrån mej texten.
I Askersund fundera kulturfolk, en arkitekt och en projektledare på hur den konstnärliga utsmyckningen av nya Sjöängen ska se ut. Allmänhet får också säga sitt, men det slutliga beslutet tas av en jury som jag nämnt. Tio förslag till utsmyckning har varit utskällda i Askersunds bibliotek. Det blir en grannlaga uppgift att utse vinnarna. Hur är juryn gör kommer det att få utstå kritik. Så brukar det alltid vara, annars är det något som inte stämmer. Själv har jag några favoriter som jag nämnt på min personliga blogg (Oves blogg).
Apropå utsmyckningen har jag under årens lopp träffat ett antal konstnärer, författare, tecknare och diktare. Och det har ofta varit trevliga möten med färgstarka personer. En konstnär som jag hade mycket kontakt med var Anders Hellsten vid Wästansjö herrgård i Åsbro. Vi pratade om allt från konst till fotboll och mat. Anders var en fantastisk berättare. Han var också kompromisslös som konstnär, men så hade han aldrig haft något annat yrke. Under en period ägde och bodde han i Tivedstorp. Anders hade haft en utställning i Göteborg som gick bra. När det dök en mäklare och ville sälja Tivedstorp slog Anders till. ”Min fru blev inte så lite förvånad” berättade konstnären. Många tyckte det var ett vansinnigt köp och bortkastade pengar men kritikerna fick fel. Anders sålde till IM och fick igen pengarna med råge
Anders talade ibland om matlagning. Det var lite av hans specialitet. Vid ett tillfälle beskrev han tillagningen av fisken lake och allt som hörde till på ett sådant målande sätt att jag blev riktig hungrig. Och då tycker jag ändå inte om lake.
Diktaren Oskar Larsson var en annan kulturperson som jag hade mycket kontakt med. Han ringde ibland och frågade om jag vill göra honom sällskap till lunchen på hotellet i Askersund. Normalt åt han på servicehuset, men han vill ha lite variation på det hela. Oskar åt alltid rödspätta med remouladsås. Och varje gång ångrade han sig. På hotellet finns en tavla med tryckknapp för varje rätt. Jag ska ta samma som du nästa gång sa han, men framme vid knappen svek modet Oskar. Det blev rödspätta. Det hjälpte inte att jag erbjöd mej att hjälpa honom trycka. Oskars dröm var att ge ut en ”riktig” diktbok med hårda pärmar. Så blev det också i ABF:s regi. Han hade då närmat sig 90. Jag hjälpte honom med omslagsbilder och ett trycker i Hallsberg tog hand om resten.
Anders och Oskar finns inte i livet längre, men minnet av de två kulturarbetarna kommer att leva kvar. Så länge jag lever.
