Många gånger har jag hört att det går att kombinera nytta med nöje. Jag har inte brytt mej så mycket om det. Trodde det var ett gammalt ordspråk. De senaste veckorna har jag dock kunnat konstatera att det går att göra verklighet av talesättet. Brukar ta en springtur runt Gårdsjön några gånger i vecka. Det var under en sådan tur jag upptäckte att det fanns massor av lingon i skogen intill. Och då är jag ändå ingen inbiten skogsmänniska.
Numera har jag en plastpåse i fickan för att stanna till och plocka de små röda goda bären. Och det har nu blivit ett antal plastpåsar. Brukar möte folk som undrar vem jag fått bären av. När jag förklarar att jag plockat själv blir det förvånade. Plocka bär på springrundor och inte ens ha någon plockare med. Svårförklarligt. Men det går och bären är rensade innan man kommer hem. Med plockare krävs det stora rensningsinsatser.
När jag plockar brukar jag tänka på Povel Ramels låt om just lingon, Lingonben som han skrev i slutet av 50-talet. Jag har alltid gillat Povel. Är med i hans sällskap. Texten i avslutningsversen tål att fundera på. Den lyder:
Kungen är full av stock och sten
Skogen är full av lingonben
Per är full av tomtar
Hur ska Lillan orka?
Kan väl också nämna att där jag brukar plocka, utan att avslöja mitt ställe , finns en belysningsstolpe. Kanske man plockade lingon i elljus när det begav sig?
